RT Ae rr te bröa ör RT ör ER som är användbar i katedern — skall be jlönas med ett pastorat, hvilken sats är fullkomligt oriktig på samma gång som det är ; I fullkomligt riktigt att lärdom, intelligens. I kunskaper, vetande, snille uppmuntras och deras innehafvare rikligen belönas för det j oberäkneliga gagn, som de med dessa tillskynda och kunna tillskynda land och folk Men detta förhållande oafsedt. Tillsät Itandet af kyrkoherdar i regala pastorater sker ändock på ett sätt som är, lindrigast Jsagdt, olämpligt. Detta bevisas äfven dera! att presterna under sednare tiden ganska dlitet befattat sig med ett i konsistorierns Tsöka dylika beställningar, utan konsistorierna hafva merändels fått kalla, ja öfverdtala en och annan att inlemna sin ansökan på det förslaget måtte blifva fyldt. Och att presterna ej söka är ingenting TE ty hvilken prest vill utsätta sig för ett dylikt narrspel som att framträda såsom sökande till en plats, om hvars erhållande han knapptt har den ringaste glimt af hopp, särdeles som dertill kommer i och för profpredikandet en resa, som cj aflöper utan omkostnader, isynnerhet då vägen möjligen är lång. — Låt vara att, under sednaste regimen, konungen, åtminstone hvad angår de mindre regala pastoraterna, ej sällan nämnt den, som vid valet fått församlingens flesta röster, så har dock detta icke blifvit någon bestämd regel, utan är någonting ovisst äfven med hänsyn till nämnda mindre pastorater och ytterst ovisst, då fråga är om de större, hvartill befordras en ho: K. M:t extra sökande, ofta en person, som hvarken församlingen eller knappt de profpredikande ens hört omtalas. Det säger sig sjelft huru i alla afseenden en sådan Prestbelordring icke är den rätta och riktiga, ehvad man betraktar pastoraternas fördel och önskan eller tillfredsställelsen inom presterskapet i dess helhet. Men vid befordran af prest till regalt pastorat möter äfven en annan sak, som vid första ögonkastet och vid ett lösligt betraktande kan anses vara alldeles förträfflig och en synnerligen glädjande företeelse, men som dock i sjelfva botten och till flera sina följder är långt ifrån att vara det: och detta är församlingens medgifna rätt att kalla fjerde profpredikant. — Man kan gerna säga att då denna rätt medgafs de regala församlingarne (inkonseqvent nog sträcker den sig icke till de konsistoriella), så var det alldeles detsamma som att gifva en hung-Å rande något att svälja, hvarigenom han förlorar apliten ulan att derföre blifoa mättad eller stärkt. Är det redan, enligt det förut sagda, med synnerlig ovisshet om platsens erhållande förenadt att söka ett regalt pastorat, så ärl. det detta ännu mera just genom fjerdemans-1 kallandet. Och mycket besynnerligt är det att någon enda prest befattar sig med att på konsistoriel väg söka en sådan lägenhet. Iy icke nog med att han kan på förhand vara nära nog förvissad om att gå mistel om platsen, kan också tillkomma för alla tre af dem, som blifvit på förslaget uppförda, ) det verkliga obehaget att de, sedan de prof: predikat, blifva kasserade eller, beskedligare sagdt, ansedda som olämpliga för densamma. — Att en sådan tillställning är orimlig och befängd skulle knappt behöfva påpekas; men då samma frispektakel uppföres gång efter annan, så torde ett omnäm-Å nande af dess oriktighet icke vara ur vägen. I Platsen är ledig. Den sökes. Förslag uppsättes. Prof afläggas. Frågodagen är inne. Då framträda församlingsboerna och säga sig vilja hafva ingendera at dem som profpredikant, utan begära en fjerde profpredikant, hvilken de då nämna. Väl är det möjligt att denne fjerde kanl vara bättre som både prest, predikant och: pastor och som medmenniska i allmänhet, än någondera af de tre förkastade, men ettså-1. dant förhållande måste dock vara en sällsynthet; och för öfrigt måste det vara enl. större sällsynthet att församlingen vet detta, . ty den kan icke gerna känna alla tre de förvslagna, i fall den annars rätt och full-). komligt känner eller tror sig känna dennel. fjerde mannen, som den kallar. När nu härtill kommer, hvad ej sällan händer, att denne fjerde är en man — huru duglig och: ak:ningsvärd han dessutom än möjligen är oc!: kan erkännas vara — hvilken i meriter är e öfriga tre, så väl hvad ålder och fö gången tjenstgöring som hvad kunskaper angår, underlägsen, då framstår den tydligaste orättvisa i fjerdemanskallandet och då uppstår en den billigaste förtrytelse hos de andra som blifvit föreslagna. — Härpå skulle flera exempel kunna anföras, om man icke vid uppsättandet af dessa rader föresatt sig att vidhålla den gamla re-l; geln: exempla sunt odiosa?. — Men låt vara att denne fjerde är bland de fyra den bäste, dugligaste o. s. v. Ar det då sagdt att den församling, som så kallar honom, är mera berättigad än någon annan församling att ega honom till pastor? — Eller: om af de föreslagna ingendera är god nog åt den församling, dit de sålunda föreslagits, äro de då mera goda nog åt någon annan församling? — Har den ena försam lingen mera företräde vare sig inför gudi eller mannom än den andra? — Svaret är gifvet. — Väl kan hända att en församling . mera än en annan vid något tillfälle är il behof af hvad man kallar en kraftfull pastor; men det kan man nära nog känna i luften att härpå vid fjerdemanskallandet göres det minsta afseendet, om än något afseende derpå fästes. Mäångfaldiga andra motiver göra sig härvidlag gällande, åtminstone i allmänhet, och de behöfva icke här OErdbös ty ?känd sak är så god som vittna . Den sålunda kallade presten, månne hav kommer i någon behagtig ställning? Sä