MUSIK. Den af syskonen Neruda gifna svirn i förgår hos La Croix, till förmån för vårdanstalten för obotligt sjuka, var talrikt besökt, ehuru salongen dock ej var så alldeles fylld som man hade väneat, då det gällde et: så betydelsefullt och vackert ändamål och då nöjet att få höra de utmärkta och så mycket firade artisterna i förgår dessutom förhöjdes deraf att flera nya och intressanta saker voro upptagna på programmet. Mozarts Ess-durqvartett, som inledde konserten, röjer mästaren både i teckning och kolorit, ehuru det hela förefaller något föråldradt. Denna eviga ungdom, som i Mczarts operor gör honom odödlig, är icke så alldeles förherrskande i hans qvartetlei och andra smärre kompositioner. Hans samtids vanor och former hafva här stundom -beherrskat honom och det är endast glimtvis, som man i dessa kompositioner förnimmer någon lust hos honom ait skena öfver skac lornaX, eller som det mera oetiskt heter: att höja sig öfverreglorna oc! Bryta in på nya banor. Men, ehuru detickt kan nekas att det formella vunnit i utveckling sedan Mozarts tid, äro hans qvarictter, så som en afspegling af denna, dock särdeles