mest passande trädslag, föra ock det med sig att man utan svårighet kan medtaga en så sto del af rötterna, med dem omgifvande jord, at trädet kan ånyo slå ut sina blad och qvistar på den nya platsen utan att genom den härförenö diga kraftansträngningen gå helt och hållet un der. Almarnas djupa pålrötter göra dem dere mot olämpliga för flyttning och göra äfven at de t.ex. 1 våra aller aldrig kunna nå en sådar ålder. och storlek, som i de djupa sandkullarna: vida magrare jordmån. En tysk adress. I ett bref med Gothas Ppoststämpel ha v mottagit: en till svenska nationen ställd skrif. velse, daterad Frankfurt am Main den Februari och undertecknad Das deutsche Generaldirektorium, med ett derunder an bragt något ofydligt sigill, hvari man ser en örn med omskrift P. G. (Pro Germania?). Vi ha oss icke bekant, hvad detta generaldirektorium: kan vara för något, huruvida det utgör den hemliga styrelsen för någon demokratisk förening eller blott och bart en fiktion af några enskilta personer. Då emellertid sjelfva skrifvelsen är af helt och hållet oskadlig natur, meddela vi den här nedan i öfversättning. Vi anmärka endast i förbigående detta betecknande drag hos den tyska demokratien, att dess första lifsyttringar icke bestå uti att uteslutande tänka på bot för den inre ofriheten och det politiska eländet, utan att sätta sig på sina höga hästar och länka på eröfringar. Man kunde hoppas någonting för Tysklands närmaste framtid, om dess liderala koncentrerade alla sina bemödanden på det som praktiskt kan befordra befrielsen, undan de mänga duodesautokraterna och grundläggandet af ett verkligt konstitutionelt lif, i stället för att-oupphörligt spekulera. på eröfringen af Slesvig, Östersjöprovinserna 0. 8. V. Skrifvelsen ha: följande lydelse: Adress till svenska nationen. Tysklands generaldirektorium till de ädla svenskarne! Helsning och lycka! Den tyska och den svenska nationen äro af ålder innerligt förbrödrade med hvarandra. Ej nog med att båda äro af samma germaniska stam, tala germaniskt mål samt känna och tänka germaniskt, ha tyskarne äfven det storsinnade svenska folket och den ädle svenske konungen Gustaf Adolf, odödlig i åminnelse, att tacka för sin befrielse ur atuiligräldorn. och derigenom väl äfven öfverhufvud för en stor del af sin kulturutveckling. I vår tid, då alla folk, förädlade af frihetens fläkt och renade från det olyckliga racehatet, vänskapligt närma sig hvarandra, för att med förenad kraft fullborda befrielsens verk, är det för folk af gemensam härkomst, såsom svenskar och tyskan en dubbel pligt att räcka hvarandra handen till ett brödraförburd. Och en sådan förening bjudes så mycket mera af ömsesidigt intresse, som det af försynen till grundpr Re af ett mäktigt skandinaviskt rike utsedda Sverge inom en icke aflägsen tid torde komma att i Nordslesvig gränsa till det unga, fria Tyskland, som nu ligger i sin födslovånda. Båda nationerna skola således snart bli grannar och, såsom vi hoppas och uppriktigt önska, goda grannar, hvilka såsom grundval för sin ständiga enighet böra förbinda gammal slägtskap och tacksamhet med nya sympatier och lefvande intresse. Men den tyska marken skall dessutom äfven på en annan punkt nå den skandinaviska ränsen. Ty under det att Sverge, följande sin höga, civilisatoriska mission, skall lägga Finland under sina segerrika lejon, måste Tyskland återeröfra sina ännu Ryssland underkastade Östersjöprovinser. Gemensamt anfall, likasom i allmänhet gemensam handling, skulle underlätta svenska och tyska vapens seger öfver det halfmongoliska czarriket. . Det blöder ju dessutom redan af den polska frågan och spritter till vid den rena och väldiga klangen af Herzens från London ljudande tKiocka. Under dessa i båda folkens lif djupt ingripande förhållanden är en innerlig samverkan med Sverge vigtig och oundgänglig för Tyskland, likasom det å andra sidan ligger i Sverges sanna intresse att i den annalkande striden för frihet och rätt gå hand i hand med de tyska patrioterna. De stora intressen, som fjettra båda folken vid hvarandra, äro för vigtiga, för att ytterligare lemna fältet öppet för småsinnad afundsjuka och missförstådda nationella angrepp. Den intrig, som lurar vid absoluta furstars hof, vågar ej insmyga sig i det sedligt berättigade förbundet mellan högsinnade fria män, som helga sina lif icke åt obetydliga ting, utan åt mensklighetens högsta rättigheter och syftemål. .. Först när Tyskland är fritt från Alperna till Östersjön och Nordsjön, först då vilja vi i godo med hvarandra afgöra frågan om hertigdömena Slesvig och Holstein, hvilka, emedan de äro tyska och blott af detta skäl, men icke på rundvalen af gamla dynastiska da säkerigen icke skola bestridas oss af det då grundlagda skandinaviska riket. Fria folk köpslå:ej på despoters sätt om ett stycke land och ett par tusen själar. Fria folk afgöra politiska och territoriala frågor med billighetens och den fria sjelfbestämmelsens osvikliga rätt. Snart skall afgörandets stund slå, snart skall vårt århundrades mest storartade strid begynna; det är derföre godt, att vi kort före dess utbrott genom ett ärligt och hjertligt ord väcka våra närbeslägtade grannars sympatier. Det tyska eneraldirektoriet räcker härmed i det snart fria ysklands namn den ädla svenska nationen brodershanden. Vi ha förtroendefullt talat försoningens och förbrödringens första ord; måtte det finna ett godt, klart ljudande eko i alla svenska patrioters hjerta! Låtom oss såsom barn afsamma gemensamma förfäder, hvilka under Gustaf Adolt kämpade på samma slagfält för andlig frihet, genom tapper förening söka nå vårt gemensamma mål. Der enighet finnes, der är styrka och seger, och Gud, som styr folkens öden och fortskridande, är med frihetens rättvisa sak, ty blott de af henne genomträngda folkun skola söka. och finna den sanna, heliga frid, som kristendomens rena utveckling lofvar oss. Tysk land har redan genom sitt generaldirekte ium anknutit de vänskapligaste förbindelser mc Italien, Ungern och Böhmen; måtte det från denna stund äfven få helsa Sverge såsom sin trogna bundsförvandt! En hjertlig helsning öfver hafvet från Tyskland tll de svenska bröderna! Lefve Sverge, lefve Tyskland, lefve alla fria folks förbrödring! Det tyska generaldirektoriet. Frankfurt am Main den 5 Febr. 1862. RT RG varder härmedelst beviljadt. Den 5 Februari 1862. Generaldirectorn. (L. 5) MUSIK.