STOCKHOLM den 13 Febr. Man får tidt och ofta anlednirg. att med förundran och bedröfvelse fråga: Hvartill tjena alla de i vår statsförvalning i så ymnigt målt förekommande granskningar och kontroller? Gång efter gång ser man meddelade stadganden och föreskrifter i de vigtigaste angelägenheter förbises och åsidosättas, såsom hade de aldrig funnits till, och såsom stundade aldrig någon räkenskapsdag. Måhända sker det också i känslan deraf, att hvilka öfverträdelser af och afsteg från gällande påbud som än ifrågakomma, och huru skarpa anmärkningar som än deraf föranledas, så utkräfves dock aldrig något ansvar. Revisorer och kontrollanter bevisa klart och ovedersägligt tillvaron af begångna fel och öfverträdelser, men de sluta merändels med att utan afreende på det anmärkta förhållandet tillstyrka full decharge åt den felande porsonen eller myndigheten, och händer någon gång det ovanliga, att sådart icke sker, så finna likväl de i sista hand beslutande principalerna skäl att låta bero4 vid hvad som skett, vore det än aldrig så lagstridigt, hade än aldrig så stora förluster derigenom tillskyndats dem, hvil kas rätt och fördel det gällt. E.Om detta bedröfiga förhållande påminnes man nu ånyo genom 1861 års revisorers i dessa dagar offentliggjorda berättelse öfver granskningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning. Den vigtigaste fråga, som der beröres, är utan tvifvel den om upplåhnhingen mot inhemska obligationer af de 3,000,000 rdr, som sednast samlade rikets ständer beslöto skulle få upptagas mot ett pris, som icke öfversteg kostnaden för det under år 1860 upptagna utrikes jernvägslån. Revisorerna redogöra fullständigt för hrr fallmäktiges åtgärder till fullgörande af detta ständernas beslut, och de bevisa — på ett sätt, som fullmäktige gjort blott ett svagt och i vår tanke vanmäktigt försök att motsäga — det fullmäktige dervid förfarit på sådant sätt, att icke blott den hufvudsakliga idn med hela denna finansoperation, nemligen inledandet af ett ändamälsenligt ordnadt och fortsatt inrikes statslånesystem, helt och hållet lemnats ur sigte, utan äfven; hvad värre är, att fullmäktige formligen öfverträdt rikets ständers uttryckligen föreskrifna vilkor i afseende på det ifrågavarande lånets upptagande. Revisorerna erinra till en början om innehållet af rikets ständers i frågan meddelade beslut och föreskrifter. Derpå omförmäles, att fullmäktige, sedan regeringens garanti blifvit meddelad, för upplåningens förberedande nedsatt en komitå bestående at riksarkivarien Nordström, handlanden Brinck och fullmäktiges sekreterare. I afseende å sättet för lånets upptagande ansågo dessa komiterade, att SpA neEs kungörande till konkurrens för låneöfvertagare, som inom viss tid anmälde sig, vore att föredraga framför den s. k. subskriptionsmetoden. För utrönande äter af den kapitalrabatt eller provision, som vid ifrågavarande lån kunde högst medgifvas, anstälde de beräkningar öfver kostnaderna för 1860års jernvägslån och kommo till det den 13 Mars af fullmäktige godkända resultat, att dessa kostnader uppfingo till 64 procent, till hvilket procent elopp kapitalrabatten vid det inhemska lånets Ppptagelng alltså af fullmäktige bestämdes. et enda inkomna anbudet (al Stockholms Enskilta bank, samt hrr Carnegie komp. och Cervin) fordrade likväl 8 procents kapitalrabatt och 2 procents provision, hvilket i sjelfva verket vill säga detsamma som 10 procents kapitalrabatt. Derpå ansågo sig fullmäktige icke kunna ingå. men beslöto emellertid att med anbudsgifvarne öppna ytterligare underhandlingar, i sammanhang hvarmed fullmäktige, såsom det vill synas, för att kunna gå anbudsgifvarne till mötes, läto verkställa en ny ut räkning af kostnaderna för 1860 års lån — denna gång med tillägg af supponerade kursförluster vid liqviderna — och kommGt dervid till det resultat, att dessa kostnader skulle beräknas till sju och en tredjedels proc.. samt att följaktligen det i anledning a! sagde lån inflytande kapitalbelopp i sjelfve verket utgjorde endast I27, procent af der upplånta summan. edan detta resultat vunnits, erbjödo fullmäktige de ofvanrämnda anbudsgifvarne ott få öfvertaga lånet mot sju procent kapi talrabatt, hvarförutan fullmäktige ansågo sig kunna bevilja den i låneanbudet äskade provi sion af 2 procent utaf lånesumman? ; d. v. 8. hrr fullmäktige beviljade i sjelfva verket (säger nio) procents kapitalrabått. Hvad tyckes läsaren? Rikets ständer föreskrifva uttryckligen, att upplåning icke finge företagas i annat fall. än att penningar inom riket blefve att tillg? mot ett pris, som icke öfverstege kostnade: för dä under år 1860 upptagna utrikes jernvägelån. Riksgäldsfullmäktige utröna, genom beräkning af alla både verkligen hafda oct eG fån kostnader, att kostnaden fö I860 års lån utgör 7! procent. Men fullmäktige medgilva det oaktadt 9 proents kapitalrabatt vid det inhemska lånets upp: I: jagande! Vi böra nämna att riksarkivarien Nordtröm, komminister Beckman och justitievorgmästaren Gråå reserverat sig mot detta seslut. som blifvit fattadt af ordföranden h.