Vi anmärka härvid endast, att hr Sondår alldeles onödigtvis här uppträder med så mycken häftighet, då någon beskyilbing emo honom allsicke varit gjord och då det icke lärer falla någon in att ag alt han i egenskap af öfverläkare skulle bära ansvaret för de många brister, som vidlådt det gamla Danvikshospitalet och hvilka i många hänsseenden rysliga brister och olämpligheter mattan tvifvel stundom fjor det svårt att utsöna om en dervarande patient vore verkligen vansinnig eller endast i hög grad sinnesslö, så mycket hellre som man lätt kunde antaga, att till och med ganska förståndiga personer, med melankoliskt temperament, inrymda på Danviken, lätt skulle kunna, åtminstone för en tid, förfalla till svår sinnessjukdom. Sjelfva faktum, att personer, som en längre tid sutit på Danviken såsom dårar, nu blifvit från Konradsberg utskrifna , såsom Oka sinnesslöa och till en del öfverlemnade åt allmänna fattigvården, torde nåppeligen komma att bestridas, :