begriper jag knappast sjelf; men Lady-Bird är med mig — hon är i vagnen dernere. Hon har lemnat sitt hem för alltid och med mig !? Mary blef helt blek och sammanknäppte hårdt sina händer. Aren I gifta, Maurice?? ?Nej, men vi måste vigas genast. Kom, dyraste Mary, och för henne upp hit och tag vård om henne, medan jag går efter ett tillsfändsbevis och talar med en prest.? Mary gick ned till, vagnen med. en känsla af svindel. En tanke genomfor hennes hufvud: att Maurice hade blifvit, vansinnig och att. hon ej skulle finna Gertrud i vagnen. Men. hon satt der, blek och orörlig som en marmorbild, mera Jik en vålnad än en brud. ?Miss Lifford, dyra miss Lifford!? var allt hvad Mary, kunde säga, i det hon ledde henne uppför trappan. Hon hjelpte henne alt sätta sig på soffan nära elden, och såg sedan på Maurice med ett uttryck, som tycktes begära en förklaring. Han föll på knä bredvid Gertrud och hviskade med låg röst: hon är sjuk och genomkyld — hon har lidit så mycket !? Gertrud öppnade sina armar och sade: Maryl!? i en ton af så outsägligt, bjertslitande qval, att, ehuru hon ej göt några tårar, Marys strömmade öfver hennes ansigte, medan hon tryckte henne till sitt hjerta. , Maurice gick då och lemnade dem tillsammans. 7 Det var ett sällsamt möte. Ingendera var böjd att ingå i några förklaringar. De tycktes nästan lika olyckliga båda två. Gertrud hade, från det ögonblick hon inkommit i jernvägsvagnen och blifvit befriad från fruktan för förföljelse, fallit i ett slags dvala, som hindrat henne att tänka öfver hvad hon hade jort eller hvad hon stod i begrepp att göra. yu vända om var omöjligt, och detta gjorde