Det blir måhända en högst smärtsam stund för os3 båda, men mötas åter måste vi, så att detta är intet farväl. Jag går med ett hjerta fullt af hopp på framtiden, fullt af tillit till er. Jag kunde hafva skrifvit ännu dennå dag till er far och afvåktat hans svar på afstånd; men jag tror, att mina ord kanske kunna tala bättre än mitt bref. Den förnämsta invändning han kunde göra mot vårt giftermål skall säkert hafva afseende på mitt fådernesland, och när han hör mig tala ert språk, kan måhända denna fördom försvitma. Dessutom om han skulle vägra sitt samtycke, så kunde han förbjuda mig att komma hit; men om jag är här, kan han icke förvägra mig detta afsked åtminstone, som då blir nödvändigt för både min och er frid. Ni har rätt, alldeles rätt!? utropade hon. Kom ihåg Adrien: detta får icke blifva det sista ord vi tala till hvarandra. Det finnes någonting i mitt hjerta som ej tål att leka med.4 Hon lade handen på pannan och omfattade hårdt sina tinningar. — Han såg på henne med oro, kysste hennes hand och ck. Ev: fjorton dagar såg Gertrud ingen mer än sin mor, hvars krafter med hvarje dag aftogo. Hon började att känna sig mycket orolig för henne och vårdade henne nu med den ömmaste tillgifvenhet. Läkaren och mr Erving, presten i Stonehouseleigh, som ofta besökte dem, kunde ej lugna henne. Det var ingen öfverhängande fara, men hennes tillstånd var mycket vådligt, sade de, och all sinnesrörelse måste sorgfälligt undvikas. Mary-Grey kom en dag vid denna tid föratt besöka henue. Detta återkallåde pinsafffti hennes minne hvdd hon nästan lömt — samtalet eller rättare scenen med Kouriee i orangeriet på Andley park, Hon