förverkligades, h. de nu förgått. Hennes förtroende till framtiden var nu lika stort som hennes misströstan varit då. Hon tänkte sig såsom Adriens hustru. Hon skref på eit papper i sin sylåda den namnteck ing, som en dag skulle blifva bennes Gertrud dArberg, och ref derpå hastigt sönder papperet, såsom om hon gjort något orätt. I stället för att fortsätta med den lilja hon broderade, sydde hon Adriens namn på stramaljen och sprättade sedan upp det. Hon målade för sig sjelf hans slott i Bretagne, hennes ankomst till detta Xplaisamt pays de France, den andel hon skulle taga i alla hans kärleks och snilleverk. Det fanns ingen höjd af fullkomlighet, ingen andlig utveckling, som ej hennes inbillning elftersträfvade och nådde i förkänslan af hennes sällhet. Hennes mor talade sakta i sömnen och vaknade plötsligen med ett utsecnde af förskräckelse. Gertrud! är det du, mitt barn? Jag her haft en pinsam dröm och är glad att ha vaknat. Det var blott en dröm. Huru ljufligt det är att finna dig här vid -min sida. ar du varit här länge? En timma, som jag tror, älskade mamma : men den har flugit bort som en minut. Min vakande drömmar hafva varit ljufvare än dina sofvande. BSkall jag berätta dig mamms hvad de hafva handlat om? Ja; sätt dig här tätt intill mig med ditt ansigte nära intill mitt, så att jag kan få se på 8 medan du talar. Hvad har du dröm m Sällhet — sällhet! — djup, omätlig och obegränsad, som icke tanken kan nå eller hjertat rymma. Han älskar mig, Madre mia: han älskar mig! Är icke detta den största sällhet jorden kan skänka? Mrs Lifford sammanknäppte sina händer