plundrat densamma. Det står lika litet i påfvens som i det hel. kollegiets makt att afstå det ringaste stycke af kyrkans -område. ; ag erinrade kardinalen derom, att jag här ville lemna sjelfva rättsfrågan helt och hållet å sido; att då jag återkallade i minnet hans föregående yttranden, väntade jag mig visserligen icke att se honom underhandla med grundsatser, från hvilka han förklarat sig ej kunna afstå. Mitt enda syfte vore att leda honom in på det praktiska området af fakta, erbjuda påfliga regeringen tillfälle att med reservation af alla sina rättigheter komma ur en ställning, lika förderflig för dess egna intressen som för den kristna verldens lugn. Ett sådant syfte, hvilket jag tillkännagifvit såväl för den helige fadern som för kardinalen, vore det som kejsaren i främsta rummet önskade uppnå; det vore i denna anda som mina första instruktioner blifvit uppsatta, och det vore i samma anda som . kejserliga regeringen nu förnyat desamma. Jag hade ej fått någon order, tillade jag, att meddela dem ordarannt till kardinalstatssekreteraren, men de voro icke destomindre så öfverensstämmande med de åsigter, för hvilka jag mer än en gång gjort mig till organ, att jag ansåg mig befogad att framlägga dem för konom. Och jag uppläste derpå en för kardinalen ers excellens deesch. Jag återfinner i denna depesch, sade mig hans eminens, uttrycket af det ömma intresse, som I aldrig upphört att visa oss. Det är emellertid en oriktig uppfattning, att någon osämja skulle ega rum nedan påfven och Italien. Om den helige fadern befinner sig i en brytning med kabinettet i Turin, så står han deremot i ett anska godt förhållande till Italien. Sjelf italenare och den främste bland italienare, lider han af deras lidanden och betraktar med smärta de gra pröfningar, som drabba italienska kyrkan. Hvad åter den frågan angår att underhandla med dem, som plundrat oss, skola vi aldrig derpå ingå. Jag kan blott upprepa, att hvarj underhandling på detta område är omöjlig, Med hvilka förbehåll den än må beledsagas, med hvilka skonsamma ordalag man än må omkläda den; så skulle vi, i samma ögonblick vi åntoge densamma, synas ge åt saken en bekräftelse. Päfven förbinder sig med ed innan sin upphöjelse äfvensom kardinalerna, då de utnämnas, att icke afträda något af kyrkans område. Den helige fadern kommer derföre ej att göra någon eftergift af denna natur; en konklav skulle ej ega rätt att göra det, en ny påfve lika litet, och hans efterträdare från sekel till sekel skulle dertill ega lika liten frihet. Statssekreterarens föröfrigt mycket lugna ton tillkännagaf ett beslut så mycket orubbligare, som det hade sin gfund i en ideföljd, som ej) kan diskuteras. Jag inskränkte mig således til att göra kardinal Antonelli uppmärksam på, att sjelfva karakteren af hans förklaring gjorde det ör mig till en pligt att fråga höhom huruvida jag kunde betrakta den och öfversända den till ejserliga regeringen såsom den heliga stolens definitiva svar. Efter ett ögonblicks eftersinnande erbjöd sig kardinalen att hänskjuta saken till den helige fadern, ehuru en sådan åtgärd vore enligt hans åsigt öfverflödig. Det var den djupa känslan af heliga pligter och förbindelser, som hade ingifvit hans elighet de högtidliga förklaringar och tal, hvilka han isina herdabref och tal meddelat den katolska verlden. Kardinalen kunde alltså lätt förutse innehållet af det svar, hvilket han föröfrigt förband sig att till mig öfverlemna morgonen derpå, antingen skriftligt eller genom en af prelaterna. ag erhöll ock verkligen i dag på morgonen från kardinalstatssekreterarer den biljett, som ers exe. här finner bifogad i öfversättning. Hans eminens kr ka deruti, att han, erter att ha :nhemtat den helige faderns order, icke hade något att tillägga eller borttaga i de af honom dagen förut gifna förklaringar. Med ett ord herr minister: Ers exe. hade uppställt följande fråga, hvilken jar ordagrannt återgifver: Böra vi nära det hopp att se den heliga stolen, i betraktande af hvad som skett och fullbordats, gå in på en öfverenskommelse, som försäkrade påtven om de stadigvarande vilkor af värdighet, säkerhet och oberoende, hvilka äro nödvändiga för utöfningen af hans makt? Det är med djup ledsnad, som jag ser mig nödsakad att svara nekande; men jag skulle anse mig fela i min pligt, om jag gåfve er ett hopp, som jag sjelf icke eger. La Valette.