som angår dem, hvilka, då målet till domstolen öfverlemnas, anses såsom deruti fortfarande tilltalade eller som i öfrigt kan på målets utgång inverka. Uti dessa s. k. fremisser upptagas för; den skull lika litet hvad som förekommit angående personer, emot hvilka till en början angifvelse, ehuru det sedermera visat sig vara af misstag, blifvit gjord, som hvad i öfrigt förelupit utan att på målet kunna ega inflytande. Att öfver hvarje förhör fullständigt protokoll, i alla dess delar, som remisser omfattar, öfverensstämmande med dennas innehåll, likväl kan utbekommas, ifall sådant af någon åstundas, faller naturligtvis af sig sjelft. Till vidare förklaring af förhållandet härmed får jag härhos vördsamligen lemna afskrift af den il rådhusrätten uti ifrågavarande mål afsända remiss, genom hvars jemförande med det fullständiga protokollet berörda förhållande klarast torde framstå och med afseende hvarå jag jemväl torde få erinra att angående smeden Norstedt sjelf, ehuru till en början äfven såsom tilltalad till poliskammaren inkallad och hörd, icke finnes någonting uti remissen omnämndt. Ehuru efter dessa upplysningar sådant torde kunna anses fullkomligt öfverflödigt, anser jag mig dock, innan jag slutar, böra något påpeka orimligheten af ett mot mig framkastadt påstående att, genom ifrågavarande uteslutande, hafva velat sopa igen spåren efter Ebba Norstedts häktande. Då denna åtgärd, genom de allmänna tidningarne offentliggjord redan omedelbart efter tilldragelsen, således var alltför bekant för att kunna döljas, och det alltid står den förment förfördelade öppet att å mig begära åtal för häktningen, hvilken dessutom för såväl hr justitiekansleren som rikets ständers justitie-ombudsmar senom fånglistorna blef bekant, torde icke mera behöfvas för att ådagalägga halten af berörde påstående. Efter att sålunda hafva redogjort för motiverna till mitt handlingssätt får jag uttrycka min tacksamhet för det hr Jästitio-kansleren genom infordrandet af denna förklaring satt mig i till: fälle att offentligen framlägga orsakerna till mit: förfarande emot Ebba Norstedt; och stannar jag härför i så mycket större förbindelse, som hva: och en, den der om verkliga förhållandet icke tt kännedom, med skäl torde hafva funnit miti iörfarande, att ena dagen häkta och andra da zen frigifva Ebba Norstedt, minst sagdt besynnerligt. Sedan jag nu fått fullständigt lägga i lagen hvad som vid den fösta handläggninger af detta mål inför öfverståthållareembetet före kommit, vågar jag emellertid hysa förhoppning: att alla, som deraf taga kännedom, skola erkänna det jag uti förevarande fall handlat så; som pligt och samvete bjudit, samt att, ifall nå 3ot fel skulle kunna anses vara af mig begånzet, ingalunda obetänksam eller öfverdrifver wröghet, utan snarare motsatsen, här kunna läg: gas mig till last. Stockholm den 30 Januari 1862Adolf. Wallenberg.