Ten sin förbrytelse. Erfarenheten härom förmådde mig att-efter slutet af den session, vid hvilken häktnings åtgärden vidtogs och ungefärligen ett par timmar derefter, besöka hustru Norstedt i cellen Sedan jag der ånyo framhållit allt som emot henne förekommit och erinrat henne, att fö: henne, såsom efter naturens ordning färdig at: lemna verlden, brottet icke kunde hafva de följder som för dottren, hvilken nyss inträdt i ver. den, uppmanade jag henne fördenskull på det beveklhigaste, att om hon, såsom detaf de ordalag med hvilka dottren omtalat Jerngrens besök ville svnas, derom egde kännedom eller sjelf ta lat vid honom, icke ängre förtiga det och deri zenom tvinga mig att fortfarande anse dottrer såsom hufvudbrottsling. Oaktadt alla förmanin sar i berörde hänseende, fortfor hon likväl at vå det heligaste bedyra, det hon icke ens känd: Jerngren, än mindre om hans besök visste nå gonting; hvarjemte hon förklarade, att hon vä icke borde, äfven om det vore för sin dotter: skull, ha en osannning pätaga sig ett brott hvartill hon var fullkomligt oskyldig. Alla för sök att tala till hennes hjerta och samvete vi sade sig likväl fruktlösa; och då hon vidhöll sit: förnekande, oaktadt ytterligare erinran att jag ick: kunde frigifva dottren, s at denna ensan vore öfvertygad att hafva träffat Jerngren, oci att, ifaH hustru Norstedt visste med sig hvarc dottrens påminnande ord till henne antydde utan att sådant erkänna, hon således vore för nämsta orsaken jemväl till dottrens ofärd, måst jag låta saken hafva sin gång. Sedermera blef likväl för mig anmäldt, at smeden Norstedt, vid den på min befallning i makarne Norstedts bostad på eftermiddagen der 31 Juli företagna ytterligare visitation, skull bland annat yttrat, att han så många gånge: varnat sin hustru för att inlåta sig med straffad personer och annat dåligt folk, att ifall hon. hans förbud och varningar oaktadt, nu haft nå got att göra med Jerngren, hon vore värd sitt straff. Detta yttrande, som antydde att hustru Nor stedt förut skulle gjort sig skyldig till förbrytel ser af enahanda beskaffenhet, föranledde mig at påföljande dag vid middagstiden åter besök: henne i häktet. Jag återförde då i hennes minne de föregående SVEN ag karln gifna föreställ ningar och uppmanade henne ånyo att genon en sanningsenlig bekännelse göra det för mi; möjligt att finna sådana mildrande omständigheter rs ende dottern att hon kunde ställas pi ri fot. ES Då dessa uppmaningar likväl förblefvo utar åsyftad påföljd, omtalade jag för henne det ytt rande mannen skulle hafva om henne haft oc DA detsamma såsom ett bevis, att det ef ter all anledning icke var första gången som hor haft affärer med Jerngren. Hon utbrast dervie i de bittraste anklagelser mot mannen, unde: påstående att ett sådant yttrande var så mycket nedrigare af honom, som väl han men aldric hon gjort sig skyldig till hvad han omförmält. Under detta utbrott emot honom kom hon jem väl att bland annat yttra, det just han vore an ledningen till hennes dåvarande olyckliga belägenhet. På min fråga huru han, som på hela förmiddagen icke varit hemma, kunnat hafv: någon del uti hennes brottslighet, förklarade hor det så, att det var mannen som först dragit kar len i huset och genom mannen som hon lär känna honom. Fästande hennes uppmärksamhet på att hon ända hittills enständigt förnekat sig känna Jerngren eller före konstaplarnes inkomst ens hafva sett eller samtalat med någor främmande mansperson, tillhöll jag henne härpå att omtala hvilken karl hon menade. På dett: sätt efterhållen och beslagen med osanning, er bjöd hon sig slutligen att erkänna hvad hon ; saken hade sig bekant, och afgaf derefter inför op samma berättelse om Jerngrens besök, som sedermera af henne den 3 Augusti inför protokollet upprepades. vad hennes eget samvete och medvetandet att hon genom sitt förra envisa nekande tili största delen förorsakat dottrens häktande icke kunnat verka, det förmådde sålunda förbittrin gen öfver mannens, enligt hennes påstående. obefogade beskyllning, hvilken jemväl föranledde henne att för mig om makarne Norstedts hus: liga förhållanden göra en beskrifning, deraf jat likväl anser mig icke böra omnämna annat, är hennes påstående att mannen: städse emot hu stru och barn visat en synnerlig stränghet och en snålhet, som ofta satt henne i förlägenhet för -rhålland? Åf det nödvändigaste. Efter afläggande af sin berättelse bad hon mig icke tänka alltför illa om henne, för det hon ge nom sitt ihärdiga nekande bragt sin dotter : ofärd sam anhöll att jag skulle göra hvadimir förmåga stod för att lindra dottrens belägenhet. men tillika, om hon frigafs, att hon icke måtte komma hem till fadren, utan annat hem beredas henne. Fattad af deltagande för den beskrifning hustru Norstedt, hvars sinne efter detta erkännande syntes betyvligt förändradt, fjort på sina redan genomgångna pröfningar och öfvertygad att anna. dåmera icke låg Ebba Norstedt till last, än att hon förtegat hvad hon kände om modrens brott och sökt dölja detsamma, beslöt jag härefter att icke allenast genast ur häktet frigifva Ebba Norstedt, utan ock, för att åt henne be reda en passande bostad, på modrens förslag anmoda en nära slägting att komma tillstädes och hemta henne hem till sig. Af denna, som efter erhållet bud genast infann sig, fick jag då bland annat veta att hustru Norstedt redan på tisdags e. m. i sitt hem omtalat Jerngrens besök hos henne. Efter medrens bekännelse qvar.tod, enligt hvad jag ofvan nämnt, så ringa grad af brottslighet mot Ebba Norstedt att, såvida inga ytterligare omständigheter emot henne förekommo, åtalet, hvad detsamma angick, icke borde full följas. Vidsådant förhållande och då under målets handisegninec Rp ingenting vidare mot henne förekom, ansåg jag mig i 1ler längre behöfva betrakta Ebba Norstedt såsom tilltalad, och lät såväl derföre som för att spara henne skymfen att inför rådhusrätten uppträda -åsom tilltalad vid sidan af sin, enligt min I öfvertygelse, brottsliga moder, ur den till rådhusrätten afgående remissen utesluta allt hvad om Ebba Norstedt förekommit. Med anledning af mitt yttrande, att jag låtit ur remissen ulesluta hvad om Ebba Norstedt förekommit, torde det, för undvikande af misstydning, blifva nödvändigt att här närmare angifva betydelsen af ordet remiss, som ej får förblandas med protokoll. rr . Beskaffenheten af en polisundersiskning, i jembredd med hvilken spaningen efter brottslingen eller bevis emot honom oupphörligt fortgå, vållar nemligen att vid handläggningen af sådana mål i poliskammaren förekomma dels anledningar till personers inkallande och hörande, hvilka vid närmare utredning af målet befinnas betydelselösa, dels i öfrigt en mängd omständigheter, som på det utredda målets slutliga utgång icke eger något inflytande. I följd häraf och på det att icke remisshandingarne i de flesta fall må belastas med en onölig vidlyftighet, har i härvarande poliskammare if ålder varit brukligt att, såvida icke särskilda orsaker föranleda till annat förfarande, uti alla nål, hvilka efter förberedande undersökning hos sfverståthållareembetet till domstols vidare handäogning öfverlemnas. den från poliskammaren