sn måste7ske hufvudsakligast genom maskiner. Det förra arbetet, eller det som råämnenas frambringande kräfver, är ett tungt och mödosamt, men tillika ett fritt arbete. Arbetaren är dervid herre öfver sina rörelser; han kan stanna när han behagar, han kan arbeta fort eller sakta efter behag, han kan dervid samtala med sina kamrater, han kan nka på sin familj eller sina vätrner, utan tt detta hindrar bans arbete. Kortligen,; arbetaren i Norden förlorar vid s ti arbete icke friheten i sina rörelser, icke heten i sina tankar, icke friheten i sina känslor. Arbetet pröfvar hans krafter till det yttersta, men det stärker dem; och då han oått ifrån sitt arbete, är han, efter slutad sömn, den följande dagen starkare än förut. Hans muskler växa ut, hans bröst vidgar sig, hans kinder blomstra och hans öga taser småningom öfverallt i Norden himlens färg. Vader det männernas arbete i Norden sålunda utföres i den fria naturen, sommar och vinter, sysselsättas qvinnorna hemma i stugan icke vid ett vidhängande arbete, utan vid ett Nå omvexlande, vid bestyret af ett hushåll, alltid åtföljdt af åtankan om personer, som äro kära för hjertat och åt hvilkas trefnad hela detta sysslande är egentligen egnadt. Om aftonen äro alla hushållets ledamöter samlade och förenade uti stilla och vänliga känslor och under samtal, hvaruti man vid den gnistrande brasan meddelar hvarandra de vigtiga händelser, som under frånvaron träffat hvardera af husets ledamöter. Se der det allmänna folkets eller arbetarnes lif i Norden. Huru förbyter sig icke letta upplyftande skådespel ar ett sträfsamt och arbetsamt folk, då vi flytta oss till de vestra, industriella länderna. Der finna vi arbeterne i massa inneslutne inom fyra väggar, halfklädda, i qvaf och förskämd luft, i dunster uppstigande från de kokta, jäsande råämnena, eller under det döfvände slamret af maskinernas gnisslande och rasslande gång, utan andra föremål att betrakta än de fuktiga väggarne och den evioa, taktmessiga, våldsamma och oemotståndliga rörelsen af maskinernas armar, som lyfta och sänka sig eller gå till höger och venster i en rn likhet. Man kan emot Agardhs åsigter i denna råga hafva åtskilligt attinvända; men hvem skulle icke medgifva att de i grunden innenära mycket behjertänsvärdt; och sällan torde väl ädlare tavkar hafva blifvit framställla i ett skönare språk. z