och i detta ögonblick faltade han sitt be: slut. Han såg med ömhet och stolthet ned på henne och gjorde ett tecken åt lady Clara att följa dem. De lemnade rummet tillsammans och, alltjemt understödjande henne, ledde han henne till hennes rum. Innan han lemnade henne der och i lady Claras närvaro, kysste han vördnadsfullt och ömt hennes hand och lemnade henne sedan åt andras vård. Hon sof några timmar och hade om morgonen endast ett drömlikt minne af detta uppträde. Eady Clara kom in till henne tidigt för att se hur hon mådde och berättade henne hvad som händt. Gertrud fråsade om hon misstagit sig, då hon trott att Adrien velat förhindra hennes magnetiserande. Det gjorde han visst, Lady-Bird, och ni var så lydig som möjligt, svarade lady Clara med ett skalkaktigt leende, och jag var god nog att försäkra honom, midt i all vår förskräckelse, att ni icke öfverträdt hans befallning. Kanske det var åf tacksamhet ör denna undergifvenhet, som han kysste er hand med den djupaste vördnad, när han införtrodde er i min vård i går afton. Gertrud rodnade och sade: äfven detta sommer jag ihåg, men liksom en dröm, och nbillade mig endast, att jag hade haft en orolig och feberaktig natt. Bästa lady Claa! Jag hoppas, att jag ej gjorde något Illa medan jag var i detta besynnerliga tilltånd? ?Nej, mitt käraste barn! Jag tror ej, att ni ;jorde något illa, svarade hon med ett nytt eende, som ej tillfredsställde Gertrud, och årarne kommo henne i ögonen. Tårar, min Lady-Bird! Hvad är det, om gör er ledsen Gertrud? Sade jag, eller gjorde jag, eller —