rande följde ångestfullt bådas rörelser. Hon nalkades mekaniskt och följde honom med denna pinsamma och tydligt oemotståndliga slags rörelse, hvari viljan icke tyckes hafva någon del och själen vara frånvarande. I detta ögonblick återvände Adrien till rummet, dragen af en oförklarlig oro, som för: följt honom under hans frånvaro. Han blef helt blek och hans ögon flammade när han såg hvad som föregick. ady Clara, som redan var mycket uppskrämd, bokstafligen skälfde när han sade till henne i en ton af obeskriflig förtrytelse: Hvad har ni fort med henne? Det var alldeles ofrivilligt, sade hon, 4Cbäde på hennes och vår sida. K Ofrivilligt! utropade han med en bland: ning af ångest, harm och sinnesrörelse, som han knappast kunde beherrska. Mr Edwards, sade han derpå, med en våldsam ansträngning tvingande sig att tala lugat, 4Chvad gör ni nu? Hvad kan ni väl göra? Jag ken draga henne med mig, som ni ser — jag kunde föra henne hvart jag ville, och då han gick hastigare undan följde hon brådskande och stapplande. Gertrud, Gertrudi utropade Adrien i en ton at så ytterlig häftighet, att han skrämde sällskapet i nästa rum. Antingen hon då till en del vaknade ur sin dvala eller om hans röst hade makt at nå henne, äfven genom denna själens elun mer, vilja vi lemna oafgjordt; visst är emel: lertid, att hon vid detta ljud vände sig emot honom med osäkra, men likväl ej längre motvilliga steg; han gick henne till mötes och drog hennes arm i sin. Hon omfattade den instinktmessigt och lade sitt hufvud mot hans axel. Han erfor en oheskriflig blancs ning af rörelse, oro och ömhet, då han såg huru hon ofrivilligt förrådde sina känslor —