stedt .biträdt, måtte drabbas af den. påföljd en af rådhusrättens ledamöter v. häradshöfding Ulrich honom ådömt. De omständigheter hvarpå jag grundar mitt åntagande att Norstedt och enkan . Carlsson va rit i samråd om det underkända vittnesmålets afgifvande, cch på hvilka jag nu anhåller att få fästa k. hofrättens noggranna uppmärksamhet, äro hufvudsakligen följande : Sedan enkan Carlsson den 5 sistl. Sept. inför rådhusrätten upplyst, att hon skulle den 27 och 28 Juli förl. år hafva sett mig innehafva ett af de från fru Steuch stulna armband och i ervid såsom säkert kännetecken uppgifvit dels ett litet hål i ett blad å armbandet, dels ock ett på dess inre sida ristadt tecken, liknande bokstafven S, och hvilka kännetecken armbandets egarinna enkefru Steuch förmält sig aldrig sjelf hafva derå upptäckt, åberopade Norstedt, för att ytterligare styrka den ifrågasatta trovärdigheten. af Carlssons vittnesmål, poliskonstapeln Andersson, under uppgift att denne på Norstedts begäran skulle varit honom följaktig till enkefru Steu:h, då ärmbandet utlånades och sedermera hört den på gatan utanför väntande enkan Carlsson, innan Norstedt upptagit armbandet, derå uppgifva de kännetecken Carlsson inför rådhusrätten omförmält. Andersson hördes i sådant afseende den 19 sistl. Sept. och vitsordade då det af Norstedt appgifna förhållandet, dock under förklaring att detta skett lördagen den 31 Augusti på middagen. Jemväl två af Norstedt vid samma tillfälle åberopade vittnen, åkaren Isaksson och f. poliskon stapeln Lindroth upplyste, att det af Andersson omförmälda förevisande för enkan Carlsson skett den 31 Augusti samt att sednare samma dag armbandet blifvit för enkan Carlsson på enkan Jonssons RB er Fö uppvisadt, dervid, enligt en sednare berättelse af Lindroth, guldarbetaren Engfanrkulle hafva inristat det ifrågavarande feck. net S. i Emellertid hördes äfven den 19 Sept. icke al lenast på Norstedts sida Poliskontupiarnie Holm och: Olsson, hvilka intygade att de på anmodar varit närvarande, då Norstedt den 30 Augusti på aftonen, eller dagen innan armbandet i konstapeln Anderssons närvaro för enkan Carlsson uppVisades, återställt de förut på dagen lånade nipperna, utan ock å min sida trädgårdsarbetaren Lindberg och dennes hustru, hvilka togo på sin ed att Norstedt och enkan Carlsson äfven den 30 Augusti åkande kommit ut till Komötet samt att Norstedt då innehaft och skramlat med. enligt hans egen uppgift, de från fru Steuch stulna guldnippernä: j Genom alla dessa vittnesmål, hvilkas märkvärdighet, oaktadt jag densamma påpekade, be: RET nog icke gaf rådhusrätten den rin: saste anledning att närmare efterforska förhållanHlet härmed; lärer emellertid otvetydigt vara ådagalagdt, att Norstedt och enkan Carlsson i sittvåld haft de från fru Steuch stulna nipperna redan dagen innan de för Carlsson i poliskon: stapeln Anderssons närvaro uppvisades, vid hvilket förhållande det torde vara lika litet skäl att förundra sig: öfver Carlssons förmåga att uppgif va så noggranna kännetecken å armbandet, som lätt att gissa huru dessa af fru Steuch aldrig till förene upptäckta kännetecken ditkommit. Tager man härtill i betraktande; att vid den inför rådhustätten den 14 Nov: ET före-1 tagna granskning af armbandet 2-5 blifvit deratt upptäckta samt att nästan alla de på enkän Jonssons mjölkmagasin den 31 Augusti på eftermiddagen, innevarande vittnen intygat; hurusom kännetecknet S icke kunnat upptäckas förrän Engman haft armbandet i sin hand, så lärer det icke vara något tvifvel om att Engman, på sätt Lindroth uppgifvit och i öfrigt förekommna omständigheter gjort påtagligt, ristat det S han förut nogsamt visste skulle finnas i armbandet. ehutruvälhan kommit att ditrista ett nytt i stället för att förtydliga det gamla, hvilket mör än välförklarar huru alltsammans tillgått. Ehuru jag ännu icke kan fullkomligt öfverbe: visa Norstedt att, sedan han utlånat armbandet och låtit ditsätta de uppgifna kännetecknen, använda detsamma till stöd för sin angifvelse och I på detta nedriga vis häfva stämplat mot min välfärd, samt för dem skull ej: heller för närvå rande kan på honom yrka direkt ansvar, för det han på af mig nu antydt sätt föranledt ett vitt: nesmål, som, ifall det SR utgöra bevisning., skulle ha gjort mig till tjuf, kan jag icke underlåta att på honom yrka det ansvar, jag ofvan framställt, : Min ställning som underordnad under f.d. borgmästaren Mellbin hindrade mig att vid råd; husrätten emot honom föra någon talan för hans uppträdande mot mig derstädes. Då jag således. icke der å honom yrkåt något ansvar, torde jag ej rätteligen kunna hos k. .hofrätten göra det o sfverlemnar derföre: till k.. hofrättens eget om pe vande, huruvida allmänna åklagaren uti mået emot mig rätteligen förfarit. Stockholm den 15 Jan. 1862. Fredrik Wiström.