Augusti som Stockholms Dagblad för den 5 1 samma månad omförmäles hennes erkännande, sådant det finnes i polisprotokollet upptaget. s)På grund af hvad sålunda och i öfrigt emot hustru Norstedt i denna sak förekommit, får jag ödmjukligen till k. hofrättens pröfning hemställa, Hurovida den ed, rådhusrätten henne förelagt, må kunna henne anförtros, och om hon icke i stället bör åt saken fällas, eller åtminstone förklaras, ehuru särdeles besvärande omständigheter mot henne förekommit, i brist af full bevisning icke kunna pröfvas saker till att hafva med tjufven gömt. Utimimn till rådhusrätten ingifna slutförklaring ar jag visserligån redan sökt att så fullständigt, som sig då lät göra, visa beskaffenheten af den falska bevisning Norstedt emot mig åvägabragt och genom hvilken det lyckats. honom förmå domstolens pluralitet att, utan afseende på min motbevisning, anse mig vara öfvertygad om at kort före visitationen hafva innehaft ifrågavarande guldnipper. En liten fn af ljus hura med dessa vittren sig förhåller har redan börjat uppgå, i det jag lyckats få veta att ett af vittnena, ogifta Grönlund, för en af sina bekanta ogifta Louise Ramberg, enligt hvad dennas jemväl bilagda edeliga intyg utvisar, berättat annat än hvad Grönlund sedermera omvittnat, eller att Ramberg hört Grönlund före vittnetsmålets afläggan de omtala, att det varit på eftermiddagen hon sett mi inngevara å hustru Svenssons krog och dervid uppvisa de vid visitationen anhållna nipperna. — Vidare upplysningar i detta hänseende hoppas Jag kunna erhålla, och anhåller för sådan hänre att dem få framdeles hos kongl. hofrätten te. Jemte åberopande åf detta direkta bevis, att vittnena emot mig vittnat falskt, får jag ödpe anhålla om kongl. hofrättens noggfänna jemförelse och pröfning af alla de vitnEsmål, som såväl å Norstedts som min egen sida Bfifvit i berörde hänseende afgifne. För att härvid till en början hålla mig blott till Norstedts vittnen, så hafva af dessa ogifta Grönlund, krögerskan Svensson och hushållerskån Normän intygat, att jag innevarit å Svenssöns näringsst ille och der uppvisat ib melTan kl. 9 och 10 förmiddagen den Juli; skemäkargesällen G. Larsson, att Han, som förut Tå förmiddagen sett mig å näringsidkerskan Arderssons krog, benämd Gröna luckorna, klockan. före 10 inkommit å Svenssons krog och der då hört omtalas, att jag redan der nppvisat nirerna samt att klockan klämtat 10, då han al SEN sig från Svenssons krog; arbetskarler Rindqvist, att han omkring kl. 10 förmiddager utgått från Svenssons krog och dervid mött mir idörren, sämt verkgesällen A. P. Andersson alt han ifrågavarande er varit i sällskåp med nig från kl. tre qvart till 10 ändå till omkrin; kl:half 11; traktörsKustrun Andersson dels des 3Ff Oktober, att jag straxt före kl. 12 på dager skille besökt hennes krog Gröna luckorna, och dä der 21 November, att mitt af hetinle orm förmälda besök egt rum kl. mellan 9 och 11 f ni; åkaren Pettersson, att han kl. mellan 9 oci 12 sett mig inne på Anderssons näringsställe: hvilket besök, så vida åkaren Norgrens vittnes mål kan anses riktigt, måste anses hafva eg ritfi kl. emellan 9 och 10; samt desstitom fyr: den 12 Dec. hörda vittnen: hatidtlangerskar Carlsson, tvätterskan Jonsson, arbetskarlen Olof Pettersson och arbetskarlen Carl Erik Olssör. att jag kl. mellan 9 och half 10 påförmiddager befunnit mig vid huset n:r 27 Skepparegatar derifrån jag skulle bortgått i sällskap med verk gesällen Andersson: Blotta jemförelsen af dessa Norstedts egn: vittnens berättelser, som på det bestämdast: mötsäga Hvarandra, torde tillräckligt visa be skaffenheten och trovärdigheten af dem allesammans. Ehuru rådhasrätter, troligen derföre att de a mig åberopade vittnena icke varit på en gång när varande, då de kl. 9-—10 ifrågavarande i set mig dels i mitt hem, delsi trakten derdwmkritig icke velat tillerkätina desså vittnen fullt vitsort angle berörde omständighet, derom de likväl enligt min uppfattning, i hufvudsaken varit san: manhstämmäånde; hoppas jag dock att hofrätter skall finnamig genom deras berättelser häfv: åstådkommit fullt nöjaktig bevisning derom, at jag icke kunnat på vittnet Svenssons krog innt vara vid den af de tres. k, sammanstämmänd: vittnena uppgifna tiden. Med stöd af hvåd jag sålunda andragit och målet förekommit, får jag, som till ytterligarc bevis på Norstedts sätt att R till väga vid vitt: nens anskaffande, CM beropa bifogade a enkan Maria Christina Carlsson gå hennes reda: affagda ed attest, härmed anhålla att I hofrätten måtte, med ändring af rådhusfätten: utslag i dennå del, förklara mig fri från såvö ansvar som ersättning i målet: Slutligen nödgas jag, jemväl i egenskap a målsman för min hustru, besvära mig emot råd husrättens ifrågavarande utslag: Visserligen har min hustru genönt utslage blifvit till alla delar frikänd, meit det ansva jag å hennes vägnar den 2f sistlidne Novembe a Norstedt yrkat, för det han i min hästras koft instuckit den nål, för hvats innehafvande ha sedan henne falskeligen angifvit; och hvilkt yrkande i rättens protokoll af misstag blifv uppfattadt så, söm jag blott skulle yrkat No; stedts häktande, här blifvit af rådhusrätte; ogilladt. För hvar och en, söm närmare granskat hva såväl inför öfverståthållareembetet som hos råd husrätten i detta hänseende förekommit, tord icke vr tvifvel gerna kunna uppstå deror att ju Norstedt sjelf i min hustrus köfta instuc kit den från fru Steuch stölna nålen. Till allt hvad som för öfrigt i detta hänseener förekommit lägges nemligen slutstenen af No:-I stedts eget vittne och rättegångsbiträde MUnnich den 14 November hafda och den 21 i samm månad på derom särskildt framställd fråga; vic hållna yttrande, att han före besöket hos mi: hustru frågat Norstedt, om denne satt nålen uti her nes kläder, och hvilket yttrande vid berörde för hållande torde qvarstå, oaktadt Munnichs försöl att förklara detsamma blifvit oriktigt i proto kollet återgifvet. På grund af allt, som i detta hänseende fört kommit, får jag fördenskull yrka, att Norstedi med ändring af rådhusrättens utslagi denna de! måtte ER fällas till det ansvar k. hofrätte: kan finna skäligt, för defina hans nedriga ar läggning mot min hustru, honom döma, elle ock, om k. hofrätten icke skulle finna sådan be vistihg emot honom hafva förekommit att har pröfvas saker till angifvelsen, ålägga honom at med ed svära och betyga att han icke satt nå len i min hustrus kläder i afsigt att henne fö densammas innehafvande sedermera tilltala. Förbehållande mig att framdeles och innan h hofrätten till pröfning företager detta mål fåir komma med de ytterligare upplysningar jag möj ligen kan erhålla och de anföranden, hvartilld: kunta gifva anledningar; får jag Ke anhälla att få de vittnen, hvilkas attesterblifv Lj 1 lenna besvärsskrift bifogade, till lagligt bestyr ande deraf, inför k. hofrätten edeligen afhörda. Stockholm den 15 Januari 1862. G. Lindqvist.