tiggarne den hand, som lindrar deras qval. Det är blott i England som det anses förmätet. Hon fann hans sätt besynnerligt och bytte hastigt om samtalsämne. Jag far hem till Lifford Grange i morgon., ?I morgon, för hur länge? SAck, sannolikt för lång tid, om icke för alltid. I detta ögonblick -kom mr Latimer in i rummet, nickade åt Maurice och satte sig ned mellan honom och Gertrud midt emot elden: Nå, Lady-Bird, ni har icke varit ute i dag? Hvad har ni tagit er för i ensligheten? Hvad är det ni studerar? Jag skulle gerna vilja veta hur ni använder er tid, när vi alla äro ur vägen. Ni ärettaf de få frun: timmer jag någonsin träffat, som gerna tyckes vilja vara allena. Ni tänker visst mycket? Hon förde fingrarna till sina tinningar och sade: Här är en qvarn, som alltid är i gång, men den mal mera agnar än korn. Jag tror den skulle mala hvad helst ni behagade lägga dit. Hvad har den hållit på med i dag?4 s En skyldighetsfråga, mr Latimer. O, hvilket torrt ben! Men med märg i sig likväl.n Hvem kastade in det — ni sjelf eller någon annan? Samvetet tog upp det och kastade in det. Och det har blifvit malet till intet? 4 Nej, till något — och något ledsamt till på köpet.4 9 Hvad är det?4 Den för mig särdeles obehagliga omständigheten att jag måste resa min vägi morgon. Ö, prat och orimligheter! Ni lp icke resa någonstädgs, ;