inrättades, den första af prostinnan Norberg i Nätra, hvilken socken blef stamsäte för den fina linneväfnaden, hvarifrån den utbredt sig i flera socknar, särdeles i norra Ångermanland och Helsingland. Vid samma tid som hågen för fabrike och manufakturer vaknade började stats-j makterna äfven egna sin uppmärksamhet åt husfliten, och den 17 Juni 1740 utkom en: kongl. förordning, hvarutipremier utfästades för fina inrikes gjorda kläden,blommerade sidentyger och finare lärfter4. För dessa sednare blefvo premierna sålunda bestämda, att 1:sta klassens väfnader uti 1600:de Hamburger väfsked eller från 2720 ändar eller trådar uti uppränningen till 2920 ändar skulle åtnjuta 3 öre kopp:mynt re,mium, att 2:dra klassen, i 1700:de väfsked fr. 0. m. 2920 till 3120 ändar skulle erhålla 6 öre, och att 3:dje klassen, i 1800:de väfsked, fr. o. m. 3120 ändar, och för hvad skeden i finhet samt följaktligen trådtal öfverstege, skulle tilläggas 9 öre k:mt på alnen.4 Under dessa premier skulle jemväl de lärfter vara inbegripna, som kunde företes af större bredd, allenast de höllo trådtalet i uppränningen, i proportion emot 6 qv. bredd, samt alla dessa lärfter för öfrigt vore väl och tillbörligen arbetadet. — År 1751 blef en skådepenning slagen, att utdelas till belöning för finspånad, och äfven I andra äreskänker utdelades i denna syft-I ning; hvarpå den 22 Febr. 1762 en i hufvudsaklig mån änru gällande kongl.-kungörelse utkom angående premier för den fi nare lärftstillverkningen. — Landshöfdingen P. A. Örnsköld (1762—069) vinnlade sig med nit och framgång om linneväfnaden i Ångermanland. Ar 1764 reste, på manu fakturkontorets bekostnad, lärarinnor från by till by för att sprida denna konst; men Örnskölds försök att bringa densamma till allmänlighet äfven i Medelpad och Jemtland hade icke varaktig framgång. — Hilphers anför, i sin beskrifning öfver Ångermanland, att redan år 1758 förfärdigades i Nätra an garn, som på 1 lod innehöll 4000 alnar. År 1769 uppskat:ades de lärftsväfnader, som i Norrland tillverkades, till ett värde af 3 tunnor guld 7); på 1830-talet beräknades årliga afkastningen af premielärftets försäljning till öfver 100, rdr bko, hvaraf endast 2900 rdr ansågos afgå för rudimaterier; och år 1850 ansåg konungens befallningshafvande i Hernösands län hemväfnadsslöjden till länet inbrin ,a minst 200,000 rdr bko. Ofvannämnda premier utgå numera. för lärft af fulla 6 qvarters bredd, som i uppränning innehåller f:ån och med 2720 till 2920 ändar eller äro af s. k. 1600:de väfsked, med 9 rst. bko för hvarje aln; för lärfter, som innehålla 2920—3120 ändar eller äro af 1700:de väfsked, med 1 sk., och så vidare, till och med 10:de eller högsta klassen, 3 rst. tillökning på hvarje aln för 200 trådars tillökning i uppränningen. För lärft af 7 qvarters bredd, som innehåller 3200 trådar i uppränningen, eller är af 1600:de väfsked, erhålles likaledes på hvarje aln i remium 9 rst., och meddelas äfven för essa 3 rst. tillökning i premium för 200 ändars tillökning i uppränningen. De belopp, som i följd häraf i premier utgå, äro icke betydliga, och utgjorde t. ex. år 1829: 3497 och 1844: 3458 rdr bko samt 1859: 3530 och 1860: 2868 rdr rmt. Man finner således ett starkt aftagande i dessa utbetalningar, och om, såsom det uppgifves, premierna hufvudsakligen uppehålla den finare linnetillverkningen, har naturligtvis denna i samma mån aftagit. Att detta är förhållandet bekräftas i sjelfva verket deraf att någon tillverkning af lärfter i de fyra högsta klasserna icke under de 3:ne sednaste qvinqvennierna blifvit anmäld till be-l, löning, samt att qvantiteten af den med premier utmärkta fllverkningen så minskats, att, då densamma under åren 1841—453 utgjorde 153,835 alnar, uppgick enahanda tillverkning åren 1846—50 till endast 125,701 och 1851—55 till 124,056 alnar, allt i årligt medeltal, hvarefter under det år, för hvilket uppgifter härom blifvit sednast meddelade, eller 1860, endast 82,981 alnar blefvo belönade. Af sistnämnda tillverkning tillhörde 26,685 alnar (den största qvantitet som i någon klass förekom) den 2:dra klassen, af 1700 rörs finlek. Af de 7 socknar, som år 1860 deltogoi premierna, finnes Sidensjö och dernäst Arnäs hafva företett den största (belönade) tillverkningen. Nätra kom först i fjerde rummet. Orsaken till den finare lärftstillverkningens aftagande anses af konungens befallningshafvande i Hernösands län vara dels svårigheten för tillverkningen för hand att täfla med maskintillverkningen, dels ock norrländningarnes uraktlåtenhet att tillegna sig de nyare metoderna för linets sortering och väfvens appretering. Möjligen torde väl äfven premierna vara nog obetydliga, såsom en jemförelse med de belöningar, med hvilka man i Danmark sökt uppmuntra väfnadsslöjden, tyckes utvisa. Sedan danska regeringen i början af år 18524 anbefailt kon merskollegiet derstädes ut afgifva betänkande, om hvilka åtgärder, som kunde vara att vidtaga för husflitens befrämjande och isynnerhet den, som går ut på ordinära lärfters och yllevarors förlärdigande, blefvo samma: år på koliegiets förslag 2:ne s. k. Lerredshaller, Lumby och Randers, efterföljda år 1829 af en ny i K. bfhdes i Hernösands län femårsheräita ia ICE vår ko 7 RAA Nar 1 LL dj fm q JO Fr a