honom till en komplett dåre. Alla de berättelser vi ofvan anfört och mänga fler blefvo af dessa vittnen framställda. Allmänheten, som åhörde rättegången, började gå öfver på anklagarnes sida och ansåg slutligen mr Windham för en snuskig, missbildad, oregerlig och vämjelig idiot, oförmögen att sköta sina egna affärer. Men då uppträdde den unge mantinens advokat, Englands skickligaste..sakförare, sir Hugh Cairns. . Han framställde utomordentligt skickligt de svaga punkterna: i anklagelsen och bevisade att det:i sjelfva verket var mr Windhams onk: lar som väckt fråga om att han skulle förklaras vansinnig. Generalen och markisen hade nemligen ej sjelfva velat synas i målet, hvilket gör deras sak ännu sjukare. Sir Hugh Cairns. uttryckte i skarpa och ganska oförtäckta ord sin förtrytelse öfver deras hatrdlingssätt och lofvade avskaffa huru många intyg som helst på att mr Windham är vidsitt fulla förstånd: De på den:anklagades sida hörda vittnena hafva ock: alla med en mun förklarat, att mr Windham är fullkomligt redig och mycket väl sjelf. kan förvalta sin egendom blott han hinner stadga sig. Han är mycket gladlynt af: sig och skrattar högt och ofta, men sådant kan väl ej räknas till sinnesrubbning. Hvad för öfrigt motparternag vittnen berättat om-hans extravaganser har upplysts innebära mycken öfverdrift. Dessa vitinen ådagälades dessutom vara folk från illa kända ställen, till hvilkas ord man ej kunde sätta mycken lit... Att general. Windham till och med sökt värfva falska vittnen gjordes troligt af tvenne personer, en karl och ett fruntimmer, syskon till en qvinna, i hvars hus mr Windham bott. Om derna syster berättade de sammanstämmande, att hon sökt locka dem till falskt vittnesmål emot mr Windham genom löften om att general Windham, som ville komma åt sin brorsons pennmgar, skulle belöna dem derför. — Afven a WinhdHams sida afhördes en läkare, vilken förklarade att den unge mannen var klok, lika bestämdt som yrkesbröderna på onklarnes sida förklarade att han icke var det. Att förhållandet med mr Windhams sinnesrubbning är svårt att juridiskt afgöra, då så många vittnen tala både för och emot, är helt naturligt. Moraliskt tyckes dock saken inom England vara afgjord. Man tager, såsom vi ofvan antydt, för gifvet att snikenhet ledt de personer hvilka väckt rättegången; man gifver vederbörlig vigt åt det förhållandet, att de allraflesta vittnena emot mr Windham : varit folk af dålig karakter; till och, med de läkare, som yttrat sig emot honom, anses köpta. För öfrigt räsonnerar man så, att åsigterna om hvad som bör anses som galenskap eller icke äro ganska olika. Slösaren anser den girige för galen, och den girige å sin sida betraktar slösaren som ett komplett dårhushjon. Den stadgade mannen, som måhända aldrig i sitt lif begått någor ungdömsdårskap, kan ej förklara sådana herrars som mr Windhams extravaganser genom annat än ett slags sinnesrubbning, och skulle mr Windham sjelf uppriktigt säga sin mening om den stadgade mannen, torde hans dom ej utfalla mycket mildare. Den mängd af vittnen, som man å ömse sidor sämlat, är alldeles otrolig. Det uppgafs redan för en vecka sedan, att 250 personer blifvit hörda i målet, och dessa hafva blifvit hopsamlade icke allenast från alla kanter af England, utan äfven från Frankrike, Tyskland, Schweiz, ja tilloch med Ryssland. Och ännu inkallas alltjemt flera, ty processen står fortfarande på samma punkt, d. v.8. attide båda onklarnes vittnen lika ihärdigt a det mannen är galen, medan mr Windams säga att han är klok. Och alla dessa skola ha ersättning för sitt besvär, hvilket ej är ringa, on man får döma efter betalningen, ty man har beräknat att hvar person i denna svärm af vittnen i medeltal kostär omkring 2000 rdr. Men dessa enorma kostnader äro långt ifrån allt. De båda parternas sakförare bortskänka ej sina tjenster för intet, och med intet skulle en engelsk advokat mena äfven hvad våra utmärktaste svenska sakförare erhålla af sina kunder, då dessa äro som liberalast. Läsaren må döma sjelf. Ett af generalmajor Windhams rättegångsbiträden fick 9000 rdr för det han ekulle åtaga sig saken och har dessutöm 1080 rdr om dagen för sitt besvär. Tvenne andra af hans biträden fingo hvardera 2600 rdr på en gång och ha 200 rdr om dagen: Mr Windhams biträden kosta ungefär lika mycket. Juryn har hvarje dag 1260 rdr. I allmänhet har man beräknat att rättegången kostar omkring 2880 rdr ilimmen eller nära 50 rdr i minuten. Då målet den 20 deimes för sjuttiosjunde gången förekom hade det redan kostat öfver en million rdr. — Hvilket gyllene land för advokater! Vid betraktande af de enorma belopp, till hvi!ka kostnaderna för denna rättegång uppgå, känner man övilkorligt den frågan tränga sigpå en: Skulle mr Windham, äfven om hans slöseri antagit ännu större proportioner än förut, kunnat förstöra på långt när så stor del: af. sin förmögenhet som denna rättegång medtager? Man vill göra honom till ett dårhushbjon för att; som man säger, hindra. honom att i sin galenskap ruinera sig, men skulle ett dårhushjon, äfven med full. komligt fria händer, kunna begå en så tydlig dårskap som den, att för bevarandet af en förmögenhet börja en process, hvilken, om j helt och hållet, åtminstone till stor del medtager just den förmögenhet man vill skydda från förstörelse. I sanning — ettdera måste de, som framkalla en sådan rättegång, sjelfva anses för mindre vetande; -eller ock hafva de, såsom allmänna åsigten är i England; väckt den af egennyttiga motiver: Svenskar i Australien. Följande intressanta berättelse om förhållanden i Australien och om svenskars besynnerliga öden der är skrifven af en dansk, hr. Dam, som på förordande af svenska konERT SR LIG te