annan tjuf eller tjufgömmare, ehuru domstolen icke synes hafva velat eller kunnat antaga ett sådant handlingssätt vara möjligt att supponera k hos en poliskonstapel. Om man tager i betraktande att Lindqvist och Wiström, enligt deras 0 erkännande, på det mest förtroliga sätt umgåtts med Jerngren under ett helt års tid, som han varit deras uppassare och hvarunder de lemnat honom ett sådant förtroende, att han till och med förvarat nycklarne till deras rum, och härtill lägger det vittnesmål åkaren Andersson den 29 sistlidne Augusti angående Jerngrens häktande aflagt, hvari berättas att konstapeln obe bg gått Eg steg före tjufven och vid droskan inväntat denne, så synes deraf, som om en slags hygglig öfverenskommelse skulle egt rum mellan brottslingen och konStapeln, säkerligen ingången före den dag visitationen hos mig försiggick. Detta förbund blir ännu mera antagligt, när man betraktar ogifta qvinspersonen Öhmans den 5 September afgifna vittnesmål, innehållande att Jerngren samma dag visitationen skedde, eller den 30 Juli, klockan, half 7 på morgonen, varit i Lindqvists bostad, försedil med samma flaska, hvari han brukade hemta bränvin åt denne och Wiström, oaktadt Lindqvist under förhöret påstått att Jerngren vid samnåia tid uti flera dagar hållit sig undan. Icke mindre graverande förefallerrestauratören Lönnmarks samma dag aflagda vittnesmål, hvari denne, som sjelf varit hemlig poliskonstapel och således bekant med gp gr Ler år sig hafva yttrat förvåning öfver att Lindqvist 2j inför rätta kunde mera upplysa, och denne svarat att, om han det gjorde, skulle två af hans förmän blifva komprometterade, något som tt äfven flera gånger inför rätta anRedan nu anförda omständigheter torde kunna anses vara af för Lindqvist så graverande beskaffenhet, att de bort föranleda hans åläggande att uppgifva hvarifrån han bekommit de innehafda guldpjeserna, och att således hans genom rittnen bestyrkta, men af honom sjelf enständigt förnekade innehafvande af tjufgodset före visitationen bort rubriceras såsom någonting svårare än ett tjenstefel. Ett sådant åläggande, enligt med lag och sättegångsordning, har likväl aldrig blifvit Lindqvist föresatt, oaktadt till det ofvan anförda ytferligare tillkommer stadsfiskalen Kocks och dans båda biträdens Westmans och Åhlfeldts vittnesmål, enligt hvilka Lindqvist sjelf yttrat att han två dygn. före visitationen hade det stulna guldet i sina händer, samt att han i öftigt, på fråga huru sådant vore möjligt, lemnat andvikande svar. Jag vill ej längre upptaga hofrättens tid med anförande af de öfriga bindande omständigheter och de många vittnen, som intyga hans vistande på Taddgårdslandet i grannskapet af min bostad kort före visitationen, utan öfvergår nu till åberopande af de Lindqvist i bestämdaste mån fällande vittnena, krögerskan Svensson, ogifta Grönlund och. hushållerskan Norman, hörda den 24 sistlidne Oktober, och om hvilka berättelsers inverkan i afseende å uppvisandet af guldet och tiden, då detta postefade, endast en tanke kan finnas och som äfven domstolen i utslaget godkänt. Hade Lindqvist. verkligen: på ärligt sätt åt kommit guldet, hvarföre ej då söka bevisa eller åtminstone tillkännagifva detta, hellre än att, såsom han gjort, helt och hållet bestrida ett af tre på en gång närvarande personer omvittnadt faktum, derunder sökande leda i bevis sina mot vittnena stridande uppgifter? Genom dessa försök har han vederlagt sig sjelf och blifvit med tyetalan beträdd. Till en början har han (se protokollet för den 2 Augusti) uppgifvit, att han från tidigt på morgonen samma dag visitationen försiggick vistats ute, spanande efter en för brott straffad person: Sedermera har han påstått sig varit hemma i sin bostad från , 9 till V, 10 ifrågavarande morzon och således ej kunnat vara på Svenssons rog klockan emellan 9 och 10. De vittnen han härom åberopat, hafva likväl ganska stridiga uppgifter. Så säger till exempel skomakaregesällen Tornberg, att han sett Lindqvist i denaes bostad klockan ,10, fullt-klädd för att gå at. Hustru Tornberg hade klockan half 10 på Saltmätaregatan mött Lindqvist och Wiström stadda i bortgående. Qvinspersonen Ohman hade klockan omkring 9 sett Lindqvist på gårlen, ledande sin son, och klockan half 10, då hon bortgick, ännu uppehålla sig utanför porten. Jemväl skulle hustru Helena Andersson hafva sett honom i hans bostad klockan !, 10. Utom det att dessa vittnesmål icke äro med hvarandra sammanstämmande, one Lindqvists egen uppgift af vittnena skräddaren Keding och mångelskan Hägerstrand, enär den sistnämla klockan ?, 10 (således samma tid då Lindvist skulle sått hemitrån) sett honom på Hötorget, och den förre ungefär vid samma klockslag, eller närmare 10 än 9. Att dessa vittnesmål måste anses vara mindre pålitliga än de af mig åberopade, faller af sig sjelft, då man, utom de sednares likstämmighet i uppgifter, lägger märke till den vigtiga omVärme teten. att dessa måste antagas varit säkrare om dagen och timman, enär dessa vittnen bödde i mitt grannskap, der ryktet om visitationen allmänt utspriddes och väckte den största uppmärksamhet. ; ; it detta har jag anfört, icke för att bevisa trovärdigheten af sjelfva faktum eller att Lindqvist före visitationen innehaft och upprisat guldet, hvilket redan är och icke kunnat blifva annat än till och med -af rådhusrätten erkänt cehuruväl en af dess ledamöter, vice häradshöfdingen Ulrich, pu ända derhän, att han ansett sig böra vara af annan mening), utan endast för 2 visa huru Lindqvist inför rätta varit vacklande i sina uppgifter och farit med osanningar, hvaraf man, förutom -allt annat som ligger honom till last, ovilkorligen måste sluta att innehåfvandet af tjufgodset varit förenadt med omständigheter af sådan natur, att han ej för detsamma kunnat nöjaktigt redogöra, utan tvärtom ansett sig böra det förneka. z På grund af ofvananförda skäl kan jag ej ännåt finna än att Lindqvist blifvit öfverbevisad om innehafvande af stulet gods, om hvars åtkomst han ej -kunnat lemna någon tillfredsställande förklaring; och då han icke heller förebusd att detsamma blifvit honom på något sätt frånhändt, hvilket domstolen välvilligt synes kn antagit, måste han äfven anses hafva varit driffjedern till tjufgodsets inpraktiserande i min bostad, hvadan jag yrkar att, med upphäfvände af rådhusrättens dom, han måtte stånda tjufsräft och ådömas ansvar för beredande af åtal mot oskyldig person, och då han jemyäl inför domstolen påtagligen af argt äger sökt leda i bevis, att jag skulle varit för stöld tilltalad, ett tilltag, som å heder och : ära går, yrkar ja äfven dertöre å-honom det ansvar lag i thy fa stadgar. (Forts.) LANDSORTS-NYHETER, Norrköping den -22 Jan. Paulsmessomarknaden, hvilken pågår som bäst, tyekes ej komma satt i liflighet och rask omsättning utmärka sig framför sina föregångare. Så glesa torde stbndraternå på Carl Johans torg aldrig förr hafva visat sig; till och med vestgötehandlånde ach her handelsmän med emiden från Eekilstäna. st DR Oh Gr ÅA RR Jr rf) nt Th HT MRS dnr Pl fartfest fdr NO Hr NE pl LR ER Ike LEDS FRE Rs Ån Ae fö FE En NT TE EE Il FY mA: It rt vt OR CS bt GÖ AN oh 0 IR RV ÖH WreH.tH Ft ya HS OP HH