Morseska telegrafen. Chefen förklarar är ven, att han anser de qvinliga telegrafisterna tullt. ut så skickliga och pålitliga som de manliga; och han har godt tillfälle att jemföra, ty de förra tjenstgöra endast om dagarne, med 10 å 12 timmars arbetstid, der ifrån dock matstunder och hvilostunder af räknas; de senare åter om nätterna. Vi äro till och med, sade han, 4så an gelägna att erhålla dugliga qvinliga telegrafäster, att vi hafva en lärosal, med särskilda apparater, der anmälda elever erhålla undervisning och öfning, tilldess de blifvit tillräckligt skickliga att tjenstgöra. Och hvad betala de för denna undervisning, sir? Nothing of course. Vi gifva till och med 1e fattigare en liten dagspenning.? Häpnar du ej öfver skilnaden, gode läsa re? Hos oss offrar en qvinna tid, möde och dryga kostnader på att lära sg dettv yrke, och när hon med godkända lärares intyg bevisar att hon på egen bekosfnar inhemtat alla de kunskaper, som hos 0s: tordras af er telegrafist, så — förnekar ma henne, på grunder som vi här ej vilja vidröra, rättigheten att söka en dylik syssla! Men låtom oss återigen ställa några frå gor till chefen, så inhemta vi, att de ung arbeterskorna mestadels tillhöra den fatti gare medelklassen; att man helst emottage, dem såsom helt unga, vid omkring 15 elle I6 års ålder; att de för inträde icke behöt va några andra bokliga kunskaper än säke: kännedom i modersmålet, emedan de endasi användas vid den inländska telegraferingen: att de stå under uppsigt af en förträfflig förestånderska, mrs Öraig, som har tillsyn öf ver deras uppförande och moralitet, och utöfvar ett välgörande inflytande på deras karakter, samt slutligen att dere aflöning — jag är ledsen att hafva glöm summan — är ungefär densammma son för de manliga tjenstemännen inom samm: afdelning och uppgår till mångdubbelt mer: än det de såsom sömmerskor, brodöser l ler fabriksarbeterskor under mycket strän gare arbete kunna inbringa. De tillhöra således icke de bildade sam hällsklasserna och hafva inga studierX, upp repa vi, något förvånade, och tillägga, vänd: mot chefen: ?men om nu någon felaktighe appstår i apparaten eller på sjelfva tele graftråden, huru skola de unga telegrafistern: xunna ställa det tillrätta, om de icke hafv: något begrepp om det vetenskapliga i yr ket?? Allt sådant, svaras oss, Combesörjes här af särskilda electricians, hvarför: inga vetenskapliga insigter erfordras hvar ken af manliga eller qvinliga telegrafister hvilka -endast hatva det mera mekaniska a; yrket om hand. Se der då en verklig, en väsentlig olikhet med de svenska förhållandena, hvilke vi ännu ej sett påpekad bland de mång: diktade eller obetydliga grunder man så ni tiskt uppsökt för att bevisa omöjligheten a! att lemna den svenska qvinnan samma rät tighet som den engelska. Men är fråga härmed afgjord? — Bör den omständighe ten att af Englands telegrafister fordras ev ringare kunskapsmått utgöra något skäl at: förvägra en svenska, som visar sig redar innehafva det högre kunskapsmått som ho 083 fordras, rättighet till inträde i yrket? — Och slutligen — ännu en fråga — skulle ej mec några ganska obetydliga förändringar i reg lementet för tjenstgöringen vid statens telegsrafverk, telegrafistsysslan kunna göras båd: tillgänglig och passande för den svensk: jvinnan, såväl som för den engelska? ) — Svaret vänta vi af dig, käre läsare. Men under tiden uppehålla vi vår välvil lige ledsagare och det går icke an. Låton oss derföre skynda; — ännu blott några frågor till de unga telegrafisterna, hvilka alls 3;e glada och lyckliga ut, tyckas särdeles be låtna med sitt yrke samt yttra tillgifvenhe: och. erkänsla för sin MatronX; och vi lemnz salen, säga ett tacksamt farväl åt den före xommande och gentlemanlike chefen, lemnr våra kort jemte en muntlig helsning til: mrs Craig, the Matron, om hvilken vi al gemensamma vänner hört myeket godttalas och hvars bekantskap viså gerna velat göra: och inom några ögonblick befinna vi 0s: återigen ute bland det värsta folkhvimlet i Cheapside. En hast:g blick på klockan öfverlygar oss att icke ett ögonblick är. alt förlora och vi skynda framåt så fort möjligt är, taga af King Williams Street, utan att våga kasta en blick på de ståtliga bygaader och monumenter — Banken, Börsen, Mansionhouse, Brandmonumentet m. m., som vi se framskymta på afstånd, aflägga vår afgift åt brovaktaren och ila vidare öfver Lon donbridge, utan att hinna uppfånga mer än en skymt af de praktfulla utsigterna öfver floden och staden, eller ens egna en tanke åt de fasansfulla uppträden, som nyligen egt rum der bortom bron bland de svartnade ruinerna af de stora magasinerna, hvilka blefvo lågornas rof. Värst af allt är slutligen att komma öfver till gatan, som leder app till bangården. — Se så — passa på! nej, nu kom en omnibus! vänta se här! — äterigen en omnibus och tusen andra vagnar i vägen. Dröj ett ögonblick! Se der! kom! — Ah! det gick lycklist, ehuru jag tyckte mig känna hästarnes flåsande i mnacken! — vidare, vidare! — klockan slår — — Crystal Palacetrainen ger signalen — der äro mina reskamrater — biljetterna Köpte — fort framåt! — Se der en tom kupe — återigen hviner konduktörens pipa — tåget börjar sätta sig i rörelse — Ack! hut präktigt att vi kommo med ändå; ... Men — hvad ser jag! du blef efter, gode läsare! hur harmligt! mais que faire? — tåget ilar re-s dan framåt, kl. 4 springa vattnen vid Cry-l, stal Palace — adieu — au revoir en annan gång ! s) En telegrafistbefattning i Sverge skötes dock af en qvinna, nemligen vid den enskilda Köping-Hultjernbanan och, såsom vi hört, till fall belåtenhet,