Han måste likväl vara en person att vara rädd för, sade Gertrud. Fullkomlighet och snille, förenade, borde alltid vara imnerande och nästan förskräckande, skulle Jag tro.4 SJa, men jag kän e aldrig något sådant för honom. Han är så märkvärdigt öfverseende — icke blott så, att han ej-säger något strängt, utan man känner sig säker att han ej ens tänker det. SMen i sina skrifter gisslar han med skoningslös stränghet vissa tänkeoch handlingssätt. Ja, men ingen har någonsin gjort en större åtskilnad emellan synden -och syndaren, den villfarelse, som förblindar en menniska, och menniskan, som förblindas af villfarelsen. Han gjorde ett lysande fälttåg i Algerien för några år sedan och utmärkte sig lika mycketfgenom sin tapperhet den tiden som sedermera genom sina litterära arbeten. Och hvad föranledde honomj att lemna armen? 4 . Han hade endast för ett särskildt ändamål ingått deri. Första året han deltog i sällskapslifvet i Paris, råkade han försvara ea väns karakter med så mycken värma, att den person, som hade förtalat denne vän, ansåg sig förolämpad och utmanade honom. Han vägrade slåss, men reste dagen deretter till afrikanska armen, der han förskaffade sig ett rykte, som höjde honom öfver. hvarje misstanka för feghet. En lysande bana stod honom öppen, men han hade ingen kallelse för militäryrket och drog sig tillbaka derifrån så snart freden var afslutad. Han var tillbedd af den trupp han kommenderade — och jag har verkligen aldrig träffat en enda, som haft något umgänge med honom och kunnat motstå inflytandet af hans karakter