AR-ASTESERAASK Br FPC TELGAR AATEIE ST RR PR Ut KIRAN KE GRAN manade bilder, som ej låta beskrifva sig Denaa natt började redan flykten från d närmaste frakterna, och det nåste ha vari gorgligt alt åse, huru folket med förfära störtade ut ur husen och vid skenet af de: eld, zom hotade dem med undergång, bur bort sina bästa tillhörigheter. SPå söndag aftonen kl. 107, sade en af distriktets hög sia embetzmän till mig, ?hade redan 500 personer ankommit till orre dell Annun zjata, många andra flydde till Neapel, oci mången ansåg sig först i Castellamare var: i säkerhet4. Under hela natten for for flyk ten, och under hela denna fasansfulla tic hörde vi ljud, som dånade.som kanonsa!f vor, och af hvilka vårt bus skakades. Kl. 2 på morgonen öpprade den stor: kratern, som dittills tycktes ha slumrat, si eld och ingafderigenom den förtviflade befolk ningen förhoppning, att deras boningar skull räddas. Hvari kan väl den trollmakt ligga hvilken alltid för menniskorna tillbaka til Orter, som inom de historiska tiderna blif-i icke mindre än nio gånger förstörda? Pi måndagsmorgonen begaf jag mig til ödeläggelsens skådeplats. LTikasom 1848 och 18555 var vägen, som går från Neapel til! Portici, infattad af menniskor, som ville es det ändlösa tåget af vagnar till Torre. De var det herrligaste väder, och den ett pu timmars väg derifrån belägna stadens för störing upptogs af neapolitanarne såsom et oväntadt samtalsämne. När vi uppnådde vårt mål, funno vi Torre del Greco, er blomstrande småstad med 22,000 invånare. öfvergifven. Gatorna, som fordom hvimla: de af barn, voro toma, fönstren, som for dom vid jernbanspipornas gälla hvissling fylldes af qvinnohufvuden, allesammans till slutna. Vid hafsstranden syntes ingen fiskare till, och försvunna voro alla de korallbåtar. som man eljest på denna årstid ser i hamnen, ty Torre del Greco är den stora italienska korallmarknad, från hvilken i arsa, jag vet icke huru många, små farkoster löpt nt att från Sardiniens och Afrikas kustei hemta djupets glimmande under. I husen var allt stilla som döden. Torre del Grecc var ett nytt Pompeji, men med tak på husen och många färska spår efter lif och ha: stig flykt. På de ötfvergifna husens väggar hängde meloner och Ckärleksäpplen? i stor mängd. Man hade sparat dessa frukter för julen och nråret, men jul och nyår blefvö dystra fester för dessa olyckliga menniskor. Vid jernbansstationen stod en stor och brokig menniskohop af bersaglieri, natio nalgardister, nyfisna främlingar och för ckta invånare, som stannat längre qvar än andra, för att rädda ytterligare Iiel busgeråd. Hvar och en bar sitt byltt eller sin madrass med sig, och äfven vaggor såg man, hvilka med sina små innehaf rare voro sammanställda i en hop, för at vid fara kuana ögonblickligen föras hvar som helst. Något bakom stationen går dei väg åt venser, hvilken leder till det inr: af staden och uppför Vesuvius. På ga torna gingo patruller af nationalgardet, för att bevaka de flyktades egendom. Icke utan fkäl fruktade man, at svärmar af tjufva xulle komma dit från hufvudstaden, ty olyckan väcker så väl de bästa som de sämstv egenskaperna hos menniskorna. På gatorne öppnade sig så många hålor, att på åtskil liga ställen vagnar icke kunde komma fram. De vittnade om de förfärliga ansträngninga den väldige jätten gjort att skaffa sig en ut gång. Hus hade remnat från grunden up) till takåsen, några få tycktes ännu vara beboeliga i sitt närvarande tillstånd. En man, som ej mera kunde finna någon inång till sin bost d, steg in genom fönstret. en officiella berättelsen uppger antalet ai de hus, som erhållit r mnor, till 400 elle 500; enligt min åsigt är icke ett enda längre säkert. På andra sidan om staden stiger väger nppför berget. När vi tillryggslagt ungelä 10 minuters väg från det sista huset, kommer man till lavaströmmen, som på dette ställe är ungefär 23 fot hög och nära en half mil bred. Den har stigit ända upp tili taken på flera hus och skrider ännu framåt. men dess hastighet har i dag den 17 Dec. mycket förminskats, till följd deraf att huf vudkratern öppnat sig. En half mil längre upp ser man de brinnande mynningarna ännu alltjemt utspy lava, rök och pimsten, men hettan är så qväfvande, och så tjockt faller elt moin af fint dam, att det skulle vara högst obehagligt, om icke farligt, att gå kiogre framåt. Antalet af eldgap låter e räkna sig, ty oupphörligt öppnas nya. På jernbanan, som ej afbrutit sina turer. ankommo vi till Torre dell Annunziata, di: fem tusen personer föregående afton kl. 1( anländt. De fordom så rena taken voronu betäckta med tjock aska i stället för vacke; spannmål och till torkning utbredda maccea roni. Gatorna voro spärrade af alla slag: fordon, hvilka hela natten varit sysselsatte att föra dit flyende. Många af dessa hade man inhyst i tornets magasiner, der dej hundradetal sällade sig till hvarandra. Åt de aktningsvärda klasserna hade man till er början anvisat fristäder hos invånarneijpro portion af 5 till 135 på hvarje hus. Någor itskilnad mellan rik och fattig gjordes e mera dervid, ty olyekan gjorde alla lika. : På andra sidan om denna stad började v: emna askan bakom oss. Den öfre :lufter v ren, och älven de lägre lagren blefvc jusure, då vi kommo till Castellamare. Mei vilket skådespel! Likasom i Torre dell Annuaziata anlände båtar med en mängd tackars flyktingar och det husgeråd de i örsta för kelsen hunnit hoirafsa. På atorna och torgen voro madrasser, vaegor, tolaroch några andra persedlar strödda om varandra. Eno mängd qvinnor sutto oc! tickade på timmerbögar: andra lågo på narken, omgifina af sina bero. Männerns ildade grupper, i hvilka den föregående attens fasor berättades. Sjuka och gamls VE ORG ek