STOCKHOLM den 20 Jan. Då, i följd af 0 ng Allehandas många l. och vidlyftiga artiklar, under sista månaderna af nästlidna år, angående Sa a silfverrufva, tillkomna i uppenbar afsigt att. söka frånbevisa staten all slags rätt dertill och öfverflytta denna på Sala bergslag, Aftonbladet helt kort, under den 27 December, fästade uppmärksamheten på det grundlösa uti berörda bevisningsförsök och en del deruti inlagda oristiga och vilseledande uppgifter, har detta framkallat uti A:lehanda för den 3 dennes en ny långvartikel i ämnet, hvaruti den i de föregående rådande höga ton visserligen funnits i ej obetydlig mån nedstämd, men påståendena om bergslagets egandeäfvensom dispositionsrätt till g:ufvan på det hela vidhållen. FJ Att, efter hvad i vår förra artikel häremot anförts, ytterligare gendrifva ett, från rättssynpunkt sedt, så lösgrundadt påstående ämna vi icke nu företaga oss, helst denna den vigtigaste. sidan af saken ganska snart kan af bergslaget blifva bragt på den punkt, att den blifver af vederbörande afgjord; men vi skulle knappast kunnat uraktlåta att uttrycka vår förundran öfver Allehandas envishet att söka bortprocessa statens rätt i berörda afseende, om vi ej fannit det naturligt att Allehanda skattat åt den menskliga svagheten när det gällde att skydda det bestäående och helst en seklergammal enskild kororations intresse, samt dervid gripit till åde skäl och oskäl. : ; Vi vilja deremot söka framställa frågans ståndpunkt sådan den i verkligheten befinner sig, och tervid förekommer i första rummet: Har det allmänna nytta eller skada af den nuv:rande hushållningen med Sala grufva? Svaret ligger deruti, att staten de 179 år, hvarunder bergslaget haft grufvan på arrende, årligen gjort stor förlust derpå och att denna förlust måste fortfara, med utsigt att efter någon tid minskas, men på långt när ej upphöra. Detta förhållande, såsom icke öfverensstämmande. med en klok statshushållning, åligger det regering och ständer ovilkorligen att söka förändra, ty grufvan: är statens egen-Ådom, oaktadt alla invändningar. En utväg härtill har öppnats, i detanbud att öfvertaga Sala grufvas bearbetning, utan statsbidrag, fa a blifvit gjordt och derutöfver en kontant summa erbjuden statsverket... Genom antagandet deraf, under af det allmännas målsmän väl öfvervägda vilkor, skulle statens hittills hafda årliga kostnader för grufvedriften upphöra och dertill räntevinst å köpesumman uppstå. Vi förorda härmed icke det redan omtalade anbudet, utan; anse, att om och då: en försäljnin ifrågakommer, konkurrens lemnas öppen och staten söker förskaffa sig så förmånliga vilkor som möjligt. Det är icke tänkbart, alt ej båda statsmakterna skola blifva ense att söka bereda en förändring, som innebure dubbla fördelar I för det allmänna, och lika antagligt är det ock, att bergslaget dervid icke skulle behandlas på annat än ett med statens värdighet öfverensstämmande sätt, så vida icke bergslaget antingen uppställde oantagliga vilkor för sitt fränträdande af arrendet eller ock helt och hållet väsrade att ingå der; å. Uti sådant fall åter blefve det en följd, att kronan anlitade hvarje utväg, som arrendekontraktet medgifver, för att taga sin skada igen eller åtminstone minska sina förluster. En sådan utväg har blifvit antydd i vår förra artikel, och flera än den finnas, hvilka icke lära blifva obegagnade om kronan dertill fianer sig nödsakad. Mycket, som var godt för sin tid, har upphört att vara det för den tid som nu är, och många förr nyttiga inrättningar hafva numera upphört äfven i vårt land och måst lemna rum för nya, som motsvara tidens fordringar. Med tillämpningen af nu följda statsekonomiska grundsatser är fortfarandet af Sala bergslags arrendekontrakt (en produkt af monopoloch szrå-lärorna) oförenligt. Sjeliva den öfverstyrelse, som genom nämnde kontrakt blifvit öfver grufvan satt, nemligen bergskollegium, har upphört ati vara, och vi hysa den allvarliga önskan, att bergslaget, då det går att uttala sina åsigter och afgifva sin röst uti det till dess utlåtande öfverlemnade köpeärendet angående grufvan, äfven måtte till sitt fulla värde uppskatta den nyare tidens kraf. Fä Vi vilja, innan vi afsluta denna atikel, yttra några ord, med anledning af uti sednaste Allehanda-artikeln vidrörda grufvans embetsoch tjenstemän. Om dessa män hafva vilaldrig hört annat omdöme än att deävarit?nitiska och skickliga; men det har icke stått i deras skön, att med små löneinkomster och trägna g romål följa vetenskapens framsteg, såsom de sjelfve säkerligen önskat, hvartill isynnerhet under sed nare åren erfordrats årliga resor i utlandet och dermed ;: förenade betydliga kostnader. Detzhar äfven nämnts, att det varit öfverstyr Isens, f. d. bergskollegii fel, om j allt; varit väl ordnadt med grufvedriften; men man glömmer då, att kollegium at häfd och billighet: ansett sig bundet att icke anbefalla anordningar, som ej stode i öfverensstämmelse med bergslagets tillgångar. -— En allvarlig vink har dock af Allehanda i detta afseende blifvit gifven, som, deres arrendet vidare kan fortfara, troligen kommer att följas. Å KR re Fr