LADY-BIRD) AF LADY GEORGIANA FULLERTON. Kanske skall ingen så snart som Gertrud förstå hela beskalfenheten af denna skil. dring, ingen så snart och så högt uppskatta detta konstgjorda medel att döda tiden, men ännu så länge är hon blott en åskådare, och det måste medgifvas, att första intrycket af det tymmea, ythga prat, de betydelselösa artigheter, som vexias emellan den ålderdom utan vishet och den ungdom utan illusioner och entusiasm, som vanligen utgöra hvad: man ar artighet kallar stora verlden?, icke är synnerligen lockande. Så småningom urskilde hon två eller tre personer, hvilkas utseende intresserade henne, och snart kom mrs Apley in i det rum der hon stod i tålmodigt betraktande af sina medmenniskor och presenterade några af dem för henne — ibland andra hennes son, dasens hjelte. Sedan flera år hade Gertrud känt honom till utseendet och varit medvetande om att han beundrade henne. Ett slags närmande till bekantskap hade till och med egt rum dem emellan... Han bade öppnat en grind för henne och en gång upptagit något, som hon hade tappat, samt ridit efter henne för att å:erlemna det. Han häntydde nu på dessa små tilldragelser på ett lätt och angenämt sätt, samt inledde en konversation med henne i en ton, som ögonblickligen kora henne att känna sig ledig och hemmastard med honom. Hoa var ieke detringaste blyg, ehuru hennes ögon voro det, och denna kontrast var pikant. Unga Apley var road af hen-nes anmärkningar och fängslad af hennes SR SEK B. niris 2-3, 64-43,