ochs aken afdömd inför en amiralitetsdomstol. j Detta är emellertid blott Economists enskilda : uppfattning af hr Sewards mycket utförliga j depesch, hvilken ännu ieke blifvit offentligi gjord. Eoligt uppgifter i andra blad skulle: deremot uti nämnda depeseh mycken vigt! ba blifvit lbgd på häfdandet af neutrala makters rättigheter emot de krigförandes anspråk, hvarigenom hr Seward skulle ha; på ett ganska klokt och statsmannamässigt : sätt tilt den af omständigheterna påkallade efiergiften fogat en temligen tydlig protest emot Englands fordna sätt att behandla! neutrala flaggor, äfvensom en varning emoti fortsättandet sf ett dylikt system för framtiden. Så synes äfven saken vara uppfattad af Times, hvilken i en af sina sednaste ar-l: tiklar ytirar att det i noten finnes förslag, hvilka alldeles icke äro antagliga, och det är högst angeläget att vi ej hasta med att upphäfva krigförande makter tillkommandel: rättigheter, hvilka kunna i en framtid blifva för oss sjelfva af. den allrahögsta vigt.? Denna åsigt lärer emellertid ingalunda delas af Europas öfriga makter, hvilka tvärtom hysa den önskan att Trent-affären måtte kunua tjena till utgångspunkt för underhand1 lingar, som skulle leda till fastställandet af en allmän princip, hvilken hädanefter borde tillämpas på alla likartade fall. Detta är ock hvad Journal de S:t Petersbourg påyrkar i en artikel af den 11 dennes. För ö!rigt erfar man af sednast hitkomna underrättelser, ick2 blott att den af Förenta Staterna nu gjorda eftergiften skett på det! mest artiga och förbindliga sätt, utan ock att reda: innan Englands ultimatum hunnit till Amerika br Seward till amerikanska ministern i London hr Adams aflåtit en skrif-) velse, hvaruti kommissariernas tillfångatagände förklaras hafva skett helt och hållet på Wilkes eget ansvar, hvarjemte denne officers åtgärd bestämdt ogillas. Det stränga klander, hvarmed man i allmänhet och isynnerhet inom den engelska pressen öfverhopat Washinatonkabinettet för dess behandling af denna fråga, synes numera börja till en del öfverflyttas på engelska ministeren. Denna3 erkända organ Morning Post uttalade sig i en artikel, skrifven omedelbart efter första under.ättelsen om att man i Washington gifvit efter, på ett sält, som nästan innebär ett slags missnöje öfver att intet krig blef af. På denna artikel, som väckte mycket missnöje i Englaad, följde visserligen dagen derpå en annan, affattad 1 helt andra och för Amerika välvilliga ordalig; men det första intrycket utlånades ingalunda häraf. Morning Post söker visserligen ådagalägga, att amerikanska j. regeringens fredliga tänkesätt fortfarande va-1 ri; en hemlighet för alla utom för sändebudet Adams, hvilken, för att ej gå sin regerings officiella beslut i förväg, icke ansett sig kunna yppa något om: innehållet af den till honom ställda depeschen; men man synes på flera båll ej vara benägen att sätta tro till dessa försäkringar. Evening Star ne-1 kar på det mest vestämda sätt, att hr Sewards första depesch icke skulle ha blifvit engelska kabinettet meddelad. ?Vivåga påstå? — yttrar bladet — ?att grefve Russell i flera veckors tid haft i sina händer de underräitelser, som innehållas i deuma depesch. Det är billist att allmänheten, och isynner het den del deraf, som är intresserad i de allmänna fonderna, får veta, att hr Sewards vänskapliga tänkesätt varit kända at vårregeriug under hela den tid, som Times och Post användt alla sina krafter att uppreta sinnesstämningen här och i Amerika. andra sidan kan anmärkas, att Englands regering icke egt någon bevislig kännedom om berörde depesch, samt att i fall hon verkligen känt innehållet deraf, så skulle ej så ofantliga krigsrustningar ha egt rum — en åtgärd, som likväl i alla foll kunde ha vidtagits endast för att vid detta tillfälle in för verlden utveckla Englands frustansvärda tillgångar. Med änna mera skäl kunde man fråga, hvarföre Washinstonkabinettet, i fall det verkligen från börj-n halt för afsigt att lemna upprättelse, icke olördröjligen befriat de egentliga och närmaste offren i Trent affären, hvilka, i fall Amerika ansåg sig ha orätt, bordt genast lössläppas, men i annat tall haft anspråk på en lagenlig behandling. Sannolikast är, att hr Seward genom sin första depesch till sitt lands minister vid engelska hofvet velat hålla en utväg öpper att, för det fall att man nödgades gitva efter. kunna anf ra skrifvelsen såsom ett bevis på. att eftergiften skett af princip och icke ai fruktan. I hvilketdera fallet som helst är nu den stora olyckan af ett krig sådant som detta åtminstone för den närmaste framtiden afväud, och då frågan är om ett så välgörande resultat, får man ej alltf.r strängt na-Å: gelfara med de bevekelsegrunder, som för; an!edtdetsamma. me E q ; I den öfverstyrelse, som, enligt Kongl. Maj:ts den 27 sistlidne September utfärdade stadga angående folkundervisningen i Stockholasstad, bör för samtliga folkskolor der städes tillsättas, hafva till ledamöter blifvit utsedde, af Stockholms stads konsistorium pastor primarios dr C. M. Fallenius, a! stadsnämnden rektor P. A. Siljeström och af territorialförsamlingarnes folkskolestyrelse: i Storkyrkoförsamlingen grosshandlaren F. A. Rinman, i Klara kanslisten V. Tempelman, i Jakobs och Johannis professor 5. Lovån, i Ladugårdslands kamereraren i C. P. Dahleren, i Maria kyrkoherden dr J. 11!