r. De började just få ett välgörande inytande på hennes: karakter, då plötsliger hennes far under nägon obetydlig förevändnivg af en febersjukdom i trakten, meni sjelfv. verket af-en godtycklig och trångsint maktfullkomlighet, lade sig emellan och förgle rade, att hon ej mer finge besöka skolan och hyddorna, ehuru han hvarken visste el ler brydde sig om, att hon:vandrade om kring sfverällt på byvägarne samt till och från Stonehouseleigh, endast åtföljd af sin kammarjungfru. Pater Tifford sade henne visserligen, att det låg mera förtjenst i lyd nad, än i yttre an-trängning — i sjelflörsa:kelse, än i arbete; men: det luftdrag, dette skulle hafva beredt för den eld; som långsamt kolade inom ; henne, qväfd under. en tung börda af ledsnad, blef sålunda med ens tillspärradt, och Gertrud återföll till sina egna tankar, sin allt uppslukande läsnin ch sin farliga vana att bortdrömma litvet 8 Hon tillbriogade det med att gräma sig öfver sitt öde och knota mot sim far. Desse känslor grodde, så att säga, i hennes hjerta, under enslighetens långa timmar, och när hon infann sig vid måltiderna, hade heanes ögon ett mörkt, bittert uttryck och ett tungt moln låg på hennes ponna: Följande dagen skiekade hennes mor efter henne. Hon var bättre :n vanligt. Väderleken hade förändrat sig — en sydvestlig vind andades sin ljufva svalka öfver na turens anleie, och genov det öppna fönstret trängde sig doften af blommor. Den sjukas soffa hade blifvit flyttad. helt nära detta fönster, och — understödd på alla sidor af kuddar — lås hon med slutna ögon och sammanknäppta händer, njutande af den balsamiska luften, som smekte hennes bleka kind. Hon hörde icke sin dotter komma in, och förblet orörlig och tankfull,