UTRIKES. TYSKLAND. Preussen. Konungen är ännu nästan lik: misslynt som förr med utgången af valen. Som bevis härpå anföres ett samtal som har haft med sin svärdotter, kronprinsessan. Hor hade försökt trösta honom öfver konstilutionalismens vedermödor och hemtat sina tröstegrunder från de politiska erfarenhete hon inhemtat vid sin moders, do!tning Victorias hof.. Konungen skall derpå ha svarat: min dotter, ni känner England, men icke Preussen. Din moder bär sin krona såsom den blifvit till henne öfverantvardad. men af mig fordrar man att jag skall bära den i det skick, hvari fiendtliga händer finna för godt att gifva oss den tillbaka sedan man ryckt den af vårt hufvud. Afven omvalen efter personer, som mottagit fullmakt för något annat distrikt, der man jemväl röstat på dem, ha understundom varit egnade att stegra konungens förtrytelse. I Berlin har man t. ex. valt en pensionerad major, som öppet bekänt sig till det-mera framåtskridande partiets åsigter. Konungen har: således att vänta motstånd mot sina förslager till armåens förökande från en sakkunnig person. Hamburg. Borgerskapet har haft en sammankomst för att öfverlägga om ett förslag, att fristaden ej skulle uppslälla någon kontingent till förbandsarmeti, utan i stället bidraga till en nordsjöflotta. Under diskussionen härom uppträdde en hr Marr emot det tyska landttörsvaret på ett sätt, som framkallade en mycket liflig scen. Han yttrade: Hvad är tyska förbundet för slag? Hvad trygghet ger det oss i händelse al krig? Ingen alls! Man behöfver inte vara militär för att begripa att vid första dusten med en sådan makt som Frankrike skulle vi å orimligt med stryk (hvisslingar), ty utan stt gemensamt öfverbefäl är det omöjligt att öra krig med framgång (nya hvisslingar, ifall från venstra sidan). Det haren preusisk general sagt i sjelfva deputeradekam naren (hvisslingar). Betänken er således innu en gång, mina herrar, innan vi upptälla någon militärstyrka !