— Flera tum tjock is, skrifves det frår Westervik, hindrar nu Polhem att inlöps i stadens hamn, hvarföre fartyget numersz angör Horns brygga. — Vid Sundsvalls rådhusrätt ha under förlidet år 19 qvinnor anmält sig att blifva myndiga. — En falek tioriksdalersedel, Skånes enskilda bank, har blifvit ertappad i hrr D. Carnegies komp. försäljningsmagasin i Göteborg. Sedeln, som är så dåligt fabricerad, att när någon uppmärksamhet å densamma fästes intet misstag kan ega rum, RN af en välkänd hemmason från Uinnatrakten, hvilken mottagit den i en salubod i Kinna. — Borgareed har i dag efter vunnet burskap blifvit inför handelsoch ekonomikollegium aflagd af fabriksidkaren I. E. Steimetz, bagaremästarne S. Wallgren C. Andersson och C. F. Wadström, guldoch silfverarbetaremästarne C. EWinnerstrand och A. O. RS skomakaremästarne C. G. Bergstedt och P. M. Wahlström, hofslagaremästaren N. F. Sjögren samt sejlaren O. S. Nyberg. — Vid Assistanskontoret äro från och med den 4 till och med den 13 dennes utgifna 5525 lån med 45,893 rdr och inbetalda 2472 lån med 24,247 rår rmt. — Från Gefle skrifves den 11: Döden har här under de sista veckorna skördat många offer och vållat många ömmande förluster, synnerligen inom det yngre slägtet; det är en i landet temligen ny form af halsåkommor (diphtheritis, diphtheria, sårhalssjuka) , som till största delen varit orsaken till detta onda. Det manar till försigtighet och Eh märksamhet samt ett hastigt påkallande af läkare, enär sjukdomen mestadels mycket hastigt utvecklar sig och, litet avancerad, är nästan otillgänglig för hvarje behandling. ——t— — I Westerviks Veckoblad läses: Tredje dag jul på eftermiddagen hade tvenne karlar vid namn Carlsson och Sven Larsson beAyn sig ut på Gamlebyviken för att fiska. Då je framemot Kl. 8 återvände och skulle passera den stridt löpande strömmen under vindbron, törnade båten emot en i passagen förtöjd lastråm och kantrade, dervid båda karlarne kommo i vattnet. Carlsson lyckades att få tag i pråmen, vid hvilken han blef hängande tills hjelp anlände, då han kom upp i den. Larsson, gg simmare, fördes ut bland strömhvirflarne, der han — hvars krafter, dels af rop, dels af v, timmas ansträngning att hålla sig öfver vattnet, voro uttömda — ovilkorligt blifvit dödens rof, om icke befälhafvaren å ängfartyget Westervik, kapten Sandström, biträdd af några andra behjertade män, lyckats att i sista ögonblicket få fatt uti den drunknande samt i den båt de medhade föra honom i land. — — Följande till tidningen Helsingen insända berättelse, liksom flera förut i samma tidning meddelade, vittnar ej särdeles fördelaktigt om det sätt bg ordning och skiek upprätthållas inom Norrala socken i Helsingland : Juldagen kl. omkring 9 på aftonen inträffade, att bondesonen Hans Larsson i Långbro by, under gåendet hem träffades af tvenne Norralaynglingar, som slogo omkull honom och borttogo ans mössa. pDJerefter träffade de en annan ensam yngling, hvilken de gåfvo ett slag under ögat med, som det tycktes, en blykula. Ett stycke derifrån upphunno de ännu tvenne andra KTglingan som inväntade dem, troende dem vara rönögossar. Dessa blefvo först anfallna med blykulor, men undveko slagen, hvarefter de blefvo skurna med knifvar, den ena på kindbenet och den andra i halsen. I sammanhang härmed får berättas, att a akntketer under julhelgen inkommit till en besked ig bondes gård i Källene by, Norrala socken, der de påträftade döttrarne till Göran Christoffersson liggande i samma rum. Den ena af dem blef illa slagen vid knäet, så att hon lidit mycken värk och måst intaga sänen. En pi bonden Mickel Mickelsson i org blef ock en natt under helgen utsläpad ur sin säng och illa tilltygad i ansigtet. Så förfärliga dessa tilldragelser ock äro, så får man icke mycket undra på dem ty de bedrifvas af Norralaboer. Ett rykte vill säga att, om icke våldsamheterna i Norrala snart upphöra, erna Enångersboerna, af hvilka äfven en och annan der blifvit öfverfallen, ingå till Nndshöfdingeembetet med en klagoskrift i samma anda, som Trönöboernas protokoll. Att oroligheterna kunna stillas, är säkerligen en allmän önskan, så väl för de omkringliggande sockenboerna, som de i Norrala fredligt sinnade sjelfva. — Det är temligen naturligt, att Dagligt Allehanda blifvit vid ganska dåligt humör, sedau det här blef närmare bekant, att en not kd grefve Manderström existerade, i hvilken han uttalade sig emot tonen och andan i den Änckorsvlirdeka motionen, och att isynnerhet den i nämnde not innehållna varningen emot att sätta tro till den del af tidmingspressen, som möjligen skulle vilja göra affärer i splitet och söndringen. Man har derföre också redan sett små pikar utkastade mot grefve Manderström och förmodanden, att han gjort detta på eget beråd utan att derom meddela sig med sina kolleger. Men med den djupt beundrande ställning som D. A. intager till ministåören, är det klart, att denne vår kollega skall söka ett annat afa för sitt dåliga lynne, och hvad ligger då närmare till hands än att urladda det emot Aftonbladet? Så ondgöres bladeti går deröfver, att vi i lördagsbladet återigen talat om.den omständigheten, som under diskussionen om norska ministerkrisen blifvit allt mera stäld utom allt tvifvel, att något slags konferenser emellan svenska och norska statsråder egt rum före -ståthållarefrågans afgörande i Storthinget, och detta oaktadt vi på samma gång meddelade den skrifvelse, uti hvilken hr Birch-Reichenwald förklärade, att han icke på den tid, som föregick Storthingets beslut i ståthållarefrågan, .hvarken på Ulriksdal eller på något annat ställe, der H. M. konungen var närvarande, eller i något samqväm talat med någon medlem af det svenska statsrådet om denna fråga. Men när vi meddelade hvad hr BirchReichenwald i ämnet upplyst, så ha vi ju icke underlåtit att låta hans meddelande gälla allt hvad det kunde; det innehöll i sjeltva verket inga bufvudsakliga uppiysningar, hvilka hr öva förmodligen af sin TAP IR SE NU SEE JR SEPA MALM KISSAR a oe