rit praxis, att sjötullsinspektionen i Stockholm instämt alla mål hvilka varit föranledda dels af beslager, verkställda af inspektionen underlydånde betjening, dels af anmärkningar till följd ! af förseelser mot seglationsordningen, och b) att uti de till k. generaltullstyrelsen aflemnade rapporter angående förseelser mot seglationsordningen inspektionen alltid för styrelsen anmält ått inspektionen låtit till behörig domstol instämma vederbörande, utan att styrelsen funnit skäligt att dervid göra någon anmärkning. Enligt tullförfattningarne behöfver tullfiskalen icke uppträda i annat fall, än der beslagaren hans biträde äskar. (K. förordningen den 22 Dec. 1841, 8 24). i 4:0 Hvad beträffar advokatfiskalens påstående att jag i min förklaring vill kasta all skuld på kontrollören, så behöfver jag endast hänvisa till samma förklaring, af hvilken synes att den icke innehåller annat än fakta och svårligen kunnat . uppställas på annat sätt, så framt jag icke skolat inför k. generaltullstyrelsen framkomma med den mot rätta förhållandet stridande uppgift, att jag erhållit någon del af de å förteckningen uppförda, af kontrollören qvitterade målsegareande lar. Kontrollören lärer icke underlåta att inför domstolen vitsorda mina uppgifter. 5:;o Hvad angår de af sdvokatliskalön omnämnda klagomål, som advokatfiskalen skolat af sjötullsbetjeningen fått höra öfver förnärmelse al deras rätt, så har advokatfiskalen icke ens sökt att styrka mera än ett enda sådant, och kom. mer jag i nästföljande punkt att detsamma till vederläggning upptaga. Till min kunskap har under hela den tid jag varit inspektionsföreståndare aldrig något så beskaffadt klagomål kommit. 6:0 Advokatfskalen yttrar vidare: Särskildt bland dessa klagomål torde böra omnämnas de skriftliga öfveruppsyningsmannen Willman aflemnade deröfver, att lott uti beslagareandelär fordrats uti några mål, deruti ej någon af sjötullsinspektionens föreståndare deltagit uti de visita klioner, hvaraf dessa mål varit en följd, och hvilka angifvelser, af advokatfiskalsembetet delgifna ötverinspektoren, sedermera kommo att förfalla och återtagas, då öfverinspektoren i samma mål j: afstod från den äskade lotten och rättade denj uppgjorda fördelningen i enlighet med betjeningens anspråk, hvarigenom inspektionen rätteligen uteslöts från all delaktighet uti beslagareandelar. D:t är icke gerna möjligt att i så få rader kunna framkomma med flera oriktiga uppgifter än hvad advokatfiskalen i sistnämnda punkt gjort; ty a) har öf-1: vernp psyningsman Willman; enligt hvad han sjelf IG icke klagat öfver den först upp gjorda fördelningen, utan endast förfrågat sig angående principen för densamma; b) hafva dessa mål icke, såsom advokatfiskalen påstår; varit föranledda af några visitationer, utan utgöra 3. k. seglationsmål, uti hvilka vederbörande skeppare, tilll: följd af under lossningen upptäckt, å märkrullan ej uppfördt gods, blifvit, på grund af 2 Si seglationsordningen, fällda till böter för felaktig märk rulla och ver dömdt förbrutet och ec) är de I. helt och hållet stridande mot sanningen att inspektionen I 1 uteslutits från all delahtighet uti beslagareandelen, hvil1 ket så mycket mindre kunnat ske, som på grund I af de i 2:a punkten här ofvan anförda skäl, inspektionen varit berättigad till alltsammans. För öfrigt vill jag med bifogade P. M. Litt. E. ådagalägga l. att motsatsen af egennytta legat till grund för I den förut uppgjorda fördelningen. 7:o Hvad angår den emellan kontrollören och I betjeningen upprättade öfverenskommelse angå-. ende RR OR af beslagareoch bötesandelar I: yttrar advokatfiskalen: Huru en öfverenskommelse kan göras emellan blott en af inspektionens föreståndare å ena och betjeningen å andra sidan om en sak, som rörer inspektionens båda föreståndare gemensamt. skulle synas oförklarligt, om icke af föregående handlingssätt kunde slutas till öfverinspektorens mening, att så tillställa, att den inspektionen tillkommande lott blefve hög och den af k. generaltullstyrelsen medgifna ersättning följaktligen äfven stor. : Härtill får jag svara: i Hvad har den omständighet, att blott den ena af inspektionens föreståndare, nemligen kontrollören, träffat aftal med betjeningen, att skaffa med beloppet af den, jemlikt generaltullstyrelsens t, skrifvelse den 3 Mars 1860, inspektionen tillkom1 mande lott och med beloppet af den ersättning: styrelsen medgifvit?! 1 Af sistnämnda skrifvelse följer att kontrollören, som, mg vid inspektionen upprättad arbetsordning, det tillkommer att vid visitationsförrättningarne, så vidt möjligt är, vara närvarande — för de af dessa a hvari han deltager, I, skall uppbära andel i af dem föranledda beslagsoch bötesmedel. Den mig tillkommande ersättning ES icke af beslagsmedlen, utan utanordnas af k. generaltullstyrelsen, hvilken derförinnan icke lärer underlåta att pröfva min rätt dertill. Den af advokatfiskalen omförmälda öfverenskommelsen gäller således endast och allenast kontrollören. Advokatfiskalen har följaktligen saknat anledning att anfalla mig för denna sak. 8:o Med anledning af adyokatfiskalens påstående att, fom den upprättade konventionen skall lända till efterrättelse, betjeningen blott får efterskänka och inspektionen från dem taga dem ensamt tilldömda andelar, får jag med närlagda förteckningar Litt. F G visa att de. af kontrollören uppburna andelar, hvartill han icke varit berättigad om konventionen ej funnits, utga endast 134 rdr 64 öre rmt, men att deremot de af betjeningen uppburna andelar, till hvilka den icke varit berättigad om oftanämnda konvention ej varit upprättad, belöpa sig till 2211 rdr 41 öre s. m., hvaraf torde otvetydigt följa att1l t i kontrollören genom konventionen gjort en uppoffring, men alldeles icke; på sätt advokatfiskalsembetet i! velat påbörda honom, sökt bereda sig vinst på underlydandes bekostnad. Beträffande konventionens inflytande på mina inkomster, så får jag med närlagde förteckning litt. i H, visa att densamma till fördel för bevakningspersonalen föranledt en minskning af 317 rdr 5015 öre uti den inkomst, som mig enligt författnin-! garne rätteligen tillkomma bordt. . Af hvad sålunda blifvit anfördt hoppas jag domstolen skall finna, att advokatfiskalen utan fog fullföljt ifrågavarande mot mig väckta åtal. Stockholm den 28 December 1861. i ; i August Jungstedt. —;1 8 LANDSORTS-NYHETER ! 1 i Norrtelje den 10 Jan. Fredagen den 3 b dennes kl. 8—9 f. m. skulle drängen J. Lind-i oren härifrån staden becgifva sig till ettställe vid