uti allt som rörer räkenskap, uppbörd och re dogörelse äro tullförvaltare och kontröllör ge mensamt hufvudmän för förvaltningen af tullärendena inom distriktet, bestämmes närmart i 2:dra mom. fördelningen af kontorsgöromålen allt likväl under bådas gemensamma förbindels: att för berörda göromål ansvara. Fjerde mom af samma S lyder: Vid inspektionsdepartemen ter som hafva tvenne föreståndare iakttages ena handa ordning i allt hvad till kontorsärender hörer, — SÖfriga göromål ega de attsinsemella: fördela under gemensamt ansvar. Af ordställnin gen här synes tydligt och klart att det gemen samma ansvaret ieke gäller kontorsärenden hvilka så mycket mindre kunna deri inbegri pas, som, jemlikt 3 mom., bevakningen rörand: ordres och memorialer — således en stor del a: kontorsgöromålen — endast af öfverinspektorer underskrifvas. Detta torde vara nog för att vis: att advokatfiskalen icke rätt uppfattat 188 S men då härtill kommer den omständigheten at fördelningen af beslagareandelar, jemlikt generaltullstyrelsens skrifvelse den 10 Juni 1837, ålig er konfiskationskontoret och alldeles icke sjötul!s inspektionen, ehuru, enligt gammalt bruk, det en: eller andre af inspektionens föreståndare derme:c lemnat konfiskationskontoret enskildt biiräde utov tjensten, så kan ju icke berörde 188 S i ringastt mån vara här tillämplig. Säsom ytterligare stöd för samma åtals full följande andrager advokatfiskalen: :0 Ått jag varit den som skrifvit alla kon cepter till stämningsmemorialen samt att jag å dessa stämningar nästan i alla mål uppgjor: födelningen af beslagslotterna, hvarigenom jas således skulle hafva vetat både uti hvilka mål och till hvad belopp a uppburits: hvarefter och såsom en följd deraf han komme: till det antagande att jag vid målsegareande larnes fördelande i lotter blott afsett bereda er stor del deraf från betjeningen till inspektionen för att sedermera -hos generaltullstyrelsen utfå en lika summa. Härtill får jag svara: Det torde vara uppenbart att uppsättandet af koncept till stämningarne icke har något sammanhang med fördelningen af beslagslotterna. : . Enligt sedan äldre tider följd ordning har beäeningra till inspektionen afgifvit utaf dem un derskrifven rapport öfver alla vid bevakningen förekommunde anmärkningar. Dessa rapporter hafva icke underskrifvits af kontrollören, emedan det ansetts obehöfligt och olämpligt att han. såsom varande en af inspektionens föreståndare. afgaf rapport till sig sjelf. Inspektionen -har deremot dels instämt målet till rådhusrätten. dels ock om detsamma till konfiskationskontoret afgifvit rapport, underskrifven af kontrollören och upptagande hvilka bland betjeningen vid beslaget eller anmärkningen närvarit. Kongl. generaltullstyrelsens föreskrift om rapport till ledning vid fördelningen af beslagsmelel måste afse rapport till konfiskationskonto ret, som ensamt är behörigt och pligtigt att dylik fördelning uppgöra, men icke angå de rapporter, hvilka brukat von till inspektionen, som å tjenstens vägnar icke hade med en dylik fördelning att skaffa. — Men äfven om man, i likhet med advokatfiskalen, omfattar den åsigt. att kontrollören bordt underteckna betjeningens an till inspektionen, så kan kontrollörens underlåtenhet derutinnan icke föranleda förverkande för honom eller inspektionen af andel i beslagsoch bötesmedel för de fall, der han anfört visitationen. Hvad åter vidkommer det påståendet att jag skulle hafva uppgjort fördelningarne uti nästan alla mål, så är advokatfiskalens memorial af fattadt i sådana ordalag, att en hrar, som läser det. måste tro att jag äfven för år 1860, d. v. a. just det år, inom hvilket den af mig hos kongl. generaltullsty relsen sökta ersältningen ifrågakommit, verkställt fördel ningarne uti nästan alla mål. Rätta förkållandet är dock, alt jag under nämnde år icke med de ifrågavarande fördelningarne haft vidare att skaffa, än att jag eid ett tillfälle, nemligen den 15 Augusti, uppå kontrollörens anhållan, biträdt honom med uträkningen af -målsegareandelarne i några mål, hvarefter han kontrol lerat uträkningen och verkställt utbetalningen. Att denna fördelning varit riktig har kontrollören i sin till generaltullstyrelsen afgifna för klaring visat. Under åren 1857, 1858 och 1859, för hvilka nå on ersättning till mig, motsvarande af kontrolören EN beslagsmedel, icke kunnat kom: ma i fråga, har jag visserligen lemnat biträde åt konfiskationskontoret vid nästan alla fördelningar af målsegare-andelarne och skall tillika ned kontrollören uti gemensam förklaring söka visa att dervid rätteligen tillgått. 2:0 Vidkommande derefter inspektionens, i egenskap af åklagare, rätt till bötesandelar i seglationsmål yttrar ädvokatfiskalen: Att en och annan tullfiskal uti de af honom såsom åklagare handlagda och utförda mål sökt få 74 8 i seglationsordningen så tolkad, att han borde tilldömasåklagareandelen, detta har ad vokatfiskalsembetet sett och sådant ogillat samt högeligen bestridt, hvarföre ock sådana försök strandat samt äangifvarne fått njuta sin lagliga rätt till godo. , Med anledning häraf får jag förklara att ad vokatfiskalens nyssnämnda ogillande och högeliga bestridande lärer uti den här ifrågavarande och omtvistade saken betyda alls intet, då K. M:t i afseende å tolkningen af nyssnämnda , jemlikt utslag af den 31 Jan. 1855, infördt i juridiskt arkiv för samma år, 28:e bandets 2:dra häfte, sid. 374, varit af alldeles motsatt tanka med advokatfiska len och icke tillerkänt betjeningen bötesandel i seglationsmål. Att inspektionen ansett 74 segla: tionsordningen böra tillämpas i öfverensstämmelse med nyssberörda nåd. utslag (ehuru inspektionen, på sätt såväl min som kontrollörens redan afgifna förklaringar utvisa, efterskänkt åtbetjeningen ej obetydliga belopp af bötesandelar i dylika mål) bör väl icke, såsom advokatfiskalen behagar uttrycka sig. väcka harm och förundran hos hvarje tänkande och rättsinnig person. Då advokatfiskalen, med anledning afinspektionens uppgift att utiseglationsmål tullbetjenin gen i Norrköping, Oskarshamn och Ystad icke erhållit bötesandelar, dels upplyser att en sådan uppgift saknar all sannolikhes dels ock yttrar att inspektionens föreståndare förgätit att för tullförvaltningarne i nyssnämnda 3:ne städer S varit gällande de för Stockholm af k. generaltullstyrelsen i afseende å beslagareandelars fördelning meddelade föreskrifter? får Je a) hänvisa till härjemte under litt. A., B., C. och D. bifogade officiela intyg och handlingar, som visa riktighelen af inspektionens ofvanberörda uppgift och b) fästa domstolens uppmärksamhet på att k. generaltullstyrelsens åberopade föreskrifter icke nämna ett enda rd om fördelningen nå bötesandelar i seglationsmål. Upplysningsvis får jag anföra, att sedermera vid genomgåendet af samtliga tullkamrars i riket konfiskationsjournaler för ett år, det har befunits att 74 S, seglationsordningen, öfverallt blifvit tillämpad i öfverensstämmelse med ofvanbeörda nåd. utslag. Då advokatfiskalen, hvad särskildt vidkommer eglationsmålet n:r 25, förmäler att den till inpektionen först i ämnet aflemnade aRpår varit inderskrifven af både uppsyningsman Lundholm ch vaktmästaren Söderberg, men sedermera af nig återlemnatsmed befallning ätt rappörten vorde ensamt af Lundholm underskrifvas, får nå förklara att adrvokathskalens berörda uppgift är il 3 alla delar stridande mot sanningen. :o Beträffande advokatfiskalens påstående att lan at iIingsnepktinnens föreståndare vidtagna jet AL 10 DN FH D 00 Ft — BA FR NAN BA rt kr