och förklarar sig under inga vilkor hädan efter vilja erkänna någor slafstat inom nordamerikanska området. Detta vore visserligen ett radikalt steg, som måhända snart skulle göra ett slut på kriget, men som motarbetas af ett annat parti, hvilket visserligen i likhet med det förra önskar emane-pation af slafvarne, men ej vill gå så bröstBänges till väga, anseende att en proklamation, som af presidenten i närvarande ögonblick utfärdades om ovilkorlig friliet för slafvarne, ssulle komma att Fetraktas somett sökande af förbund med dem, hvilka i sådant fall, i medvetenhet af ett skydd från nordstaterna, så långt nu delta under närvarande förhållanden kan lemnas, skulle såsom händelsen var före emancipationen på franska öarne Guadeloupe och Martinique börja mörda sina egare, sköfla, bränna ochl förstöra plantagerna samt ödelägga alli hved som kom i vägen för denna vilda otyglade massa, hvars djuriska raseri, en gång upptändt, ej så lätt skulle kunna dämpas. Följden häraf blefve en nästan total ruin för söderns planatgeegande befolkning. Man vill derföre att armån och flottan först skullej vinna några afgörande segrar, som tvingade rebellerna att söka fred, då man som vilkor skulle stipulera den basis, hvarpå emancipationen af slafvarne skulle komma att grunda sig. En fred utan slafemancipation som vilkor anses omöjlig. Södern inser detta fulikemligt och uppbjuder derföre sina yttersta krafter att tillkämpa sig oberoendet af norden, som åter å sin sida fasthåller den tron att södern snart skall blifva utmattad. Så !yckes dock ej förhållandet blifva, åtminstone ej så snart, och medgifvas måste att slatstaterna visa en ovanlig energi i krigets förande. Deras styrelse klagade öfver svårigheten att anskaffa filtar, strumpor, s-jortor m. m. d. för armån. Genast fann man alls fruntimmer sysselsatta med alt tillverka täcken, sticka strumpor, sy skjortor — med eti ord göra allt hvad som stodi deras förmåga för att förekomma att soldaterna skulle lida nöd. brer vert tyckas äfven börja reglera sig något, och svårt torde norden få att underkufva dessa stater, hvilkas innebyggare synas föresatt sig att slåss tillsista man, såvida den ej vill taga slafemancipationen till hjelp. Trentaffären är er naturligtvis väl bekant Man politicerar här till höger och venster öfver hvad följderna kunna blifva af tilltaget att på öppna sjön anhålla ett fartyg under neutral flagg och från dess däck taga f.ra passagerare som fångar. Hela södern säger naturligtvis att Englands flagga och neutralitet blifvit på det högsta insulterade och att en krigsförklaring till unionsstyrelsen blir en naturlig följd. No-dstaternas politici å sin sida påstå att England flerfaldiga gånger gjort på samma vis. Man söker uppleta allt som kan rättfärdiga tilltaget, och man gårså långt att för klara kapten Wilkes hafva handlat fullkomligt rätt, bade han äfven bemäktigat.sig fartyget. Vare nu härmed huru som helst, så har tillfångatagandet af Slidell och Mason med sekreterare gifvit unionsstyrelsen ett öfvertag i ett afseende der den just nu så väl behöfde det. Förenta Staternas örlogsfartyg ha nemligen uppbragt flera af rebellernas kaparefartyg, och en jury är nu sysselsatt med undersökandet af huruvida dessa kunna vara att hänföra under benämningen sjöröfvare eller ej. Emot ett af dessa kaparefartyg, CSavannah, ha så bindande omständigheter förekommit att fråga varit att döma dess befälhafvare att hängas. Sydstaternas styrelse, som anser sig hafva rätt att utrusta kapare för att motväga Nordstaternas öfverlägsenhet till sjöss) har tagit illa vid sig öfver att man skulle våga hänga en af dess fribrytare, och har genom sin krigsminister, mr Benjamin, en fanatisk secessionist, utfärdat en order att -som represalier af i deras hän: der varande krigsfångar hänga em man för hvarje af söderns Sprivateers? som presidenten Lincoln låter undergå detta straff. Till att hörja med ha konfederatisterna satt alla af dem tillfångatagna öfverstar, majorer och så många kaptener som erfordras för fyllandet af det antal som motsvarar Savannahs besättning, uti cell, för att, som ordern lyder, behandlas i likhet med dz gröfsta förbrytareX, tillsdess man får veta hvad öde drabbat förenämnde besättning, och låtit öfverstarne draga lott om hvitken af dem ifall Savannahs befälhafvare blir hängd, skall dela hans öde. Lotten föll på öfverste Corcoran, en irländare, ledare af det politiska elementet bland härvarande irländska emigranter och den mest framstående personlig-4. het ibland de fångna herrarne. Nu, sedap: sterke rebellerna, såsom Mason och Slidell kallas, fallit i unionsstyrelsens händer, så hat denna öfverhanden och vill låta dessa herrar vederfaras samma behandling som öfverste Corcoran med kamrater åtnjuter i södern, samt kan obehindrat låta kapten Smidt med consorter undergå det straff de anses gjort sig förfallna till, utan att de konfedererade våga röra ett hår på krigsfångarnes hufvuden af fruktan för deres ångna ambassadörers öde. Då det kan vara af intresse att höra något om den mans lif, som för närvarande är rebellernas hufvudman, vill jag gifva en kort beskrifning om hans offentliga bana. Jefferson Davis, vald till president af de konfedererade södra staterna den 9 Februari 1861, föddes den3 Juni 1808 i Kentucky. erhöll sin första undervisning i Transylvania alealan i sagda atad — nåh ofria oo danfrån