De sista menniskoätarne. (Efter Revue des deux Mondes.) England har nyligen förökat sin rika krans :f kolonier med Vitieller Fidjiöarne, den vigiigaste af Oceaniens arkipelager af anIra rangen. Denna ögrupp ej blott öfversräffer Sandvichoch Taiti-öarne i vidsträckt; et, utan eger också naturliga hamnar, ett sundt klimat samt rikliga och omvexlande produkter. Dess läge lika långt från Austraiien och Nya Zeeland i riktning mot Ame rika skall bli af stor vigt, när det amerikanska näset öppnas för sjöfarten eller ångfar-ygen i regelbundna turer komma att färas öfver stilla hafvet från dess ena ända ill den andra. De förhållanden, under hvilka England kommit att göra detta rika förvärfräro gan ska besynnerliga. I några är har det haft en konsul på ögruppen, hvarest äfven mevodistiska missionärer äro stationerade, hvil så utöfva ett lyckligt inflytande på de vilda nfödingarnas sinnen. Konsulu, hr Prit shard, hade vunnit stor makt öfver en af de örnämsta hödiogarna, Fakomban, som bor Moan på Kiti-Levou, den första ön i zruppen. Denne höfding erhöll tillstånd ai :ngelsmännen att antaga namnet Tai-Viti conung öfver Vitiinfödingarna, hvilket han snårt fick anledning att ångra; ty då a.e rikanarne hade att beklaga sig öfver någon skada, som blifvit några medlemmar af dera: iation tillfogad, vände de sig till höfdingen som bar konungatiteln, för att erhålla ska leersättving i penningar. Han svarade, att uns titel icke medförde en så vidsträck nyndighet, och att mycket skedde på öar na som han ej egde att besluta öfver. Ame rikånarne antogo ej denna ursäkt. för god: de skrpade Takomban ombord på ett af sine fartyg, och den olycklige höfdingen såg sig sÖdsakad att erkänna skulden, för att ej oli hängd. Summan uppgick till 10.000 2. vilken det var honom alldeles omöjligt at: netala, enär intet slags -mynt begagnas på iessa öar, utan: all handel sker genom byte. I detta bryderi rådförde han sig med sin vän Pritecbard. Denne rådde ho nom att: ställa sig och sina öar un ler Englands öfverhöghet, med vilkor att öngland skulle ikläda sig skulden, och han este sjelf till England för att genomdrifva saken. Detta steg, som vidtogs år 1859. medförde ej något resultat. Flera svårig heter mötte; man underhandlade äfven med ndra höfdingar; öfverste Smythe och en ,ekant hannoveransk botanist, Berthold Seenån, blefvo ditskiekade, och först sedan de nlemnat ett gynsamt utlåtande, förklarade England år 1861, att det mottog de vitiska vöfdingarnas afträdese af arkipelagen. Dessa undersökningar lemna mycket intressanta upplysningar om öarnes beskaffenret och den stora moraliska förändring, som ler försiggår, tack vare missionärernas ädla ippoffring och outtröttliga ansträngningar. S3eeman har utgifvit utdrag ur sin resa, med hjelp af hvilka vi kunna följa honom på hans vandring genom de minst kända de larne af denna stora ö. 200 större oci mindre öar bilda arkipelagen Viti, men blott två af dem, nemligen Vanna-Levou och Viti-Levou, äro af verklig betydenhet. Ögruppen ligger i Melanesien. Innebyggarne tyckas ha uppkommit zsenom en blandning af malajer NE De äro stora, smidiga och starka. Ånsigtsformen är bred, näsan stor och plattr;ckt, munnen stor; öfver de vilda ögonen hvälfva sig tjocka ögo .bryn, läpparne sluta tätt till sammans, tänderna äro hvita och håret rikt och knollrigt. Hudfärgen är ; ulaktigt svart, ungefär såsom rök, och mycket olik polynesiernas kopparhy. Det finns äfven många infödingar, fom i mycket ej motsvara denna beskrifning; dessa äro. mestitser, afkomlingar af män från Tonga-gruppen och Vitiqvinnor. Det är utan tvifvel ötverdrif: vet, när man beräknat folkmängden till 300,000 personer. De sannolikaste beräkningarna, hvilka stödja sig på missionärernas iakttagelser, angifva densamma: till 150,000; det är i alla fall den största sam ling af ocecniska infödingar, som finnes. Älla resande berömma öarnes vackra skogar, de grönklädda berzstopparne, klimatet, hvars brännande hetta tempereras genom det höga läget och hafsvindarne. aturen har gifmildt skänkt dem alla tropiska rikedomar. Der har förut funnits betydliga san delskogar, men dessa äro nu uttömda för lång tid, om ej för alltid, genom uthuggning till utförsel isynnerhet på kineska dschonker. för att användas till mandarinernas likkistor. Bland öarnes produkter äro vidare kokosolja, sköldpaddskal, sago och ett slags ät bara holoturier. Genom en besynnerlig motsats ha dessa så rika öar tjenat till boningsplats för del vildaste och grymmaste vildar i hela Oceanien. I två århundraden ha Viti-bebyggarne varit beryktade för sina blodiga fejder och sin fiendskap mot alla främlingar. Enligt en religiös vidskepelse betraktade de hvar: och en, vare pig inföding eller främling. som ar stormen blef uppkastad på ödarne. såsom ett offer, hvilket var dem skänkt af: prderae till att dödas och ätas upp. Detta ruk var i full utöfning ännu helt nyligen. så att det blott är tolf år sedan man såg. ett exempel derpå. Ett fartyg från en trakt! i närheten af hufvudstaden Moan, till hvilken denna trakt erlade skatt i fisk, hade gått ut för att fiska. Det blef af stormen kastadt upp på korallklipporna och krossadi nära ett ställe vid namn Werd, som gränsar till Moan och hvarest missionärerna hade en station. Besättningen blef genast gripen af invånarne såsom deras byte. Missionärerna voro frånvarande, men deras bustrur voro hemma, och två af de skeppsbrutna blefvo mördade så nära dessa, att de hörde deras skrik. De gingo ut; vid an blicken af det ohyggliga slagtandet sprungo de till Moan, tilltvungo sig inträde i Tanoa. Takombans faders hydda, hvilket enligt