—— nn Till redaktionen af Aftonbladet. På grund af Strengnäs domkapitels den 5 sistlidne Juni till mig stälda yttrande: att jag vore hvarken prestmran eller kristen rätteligen m. m., emedan jag betviflade bibli ska grunden till läran om Jesu gudom och hvaruti jag ännu icke blifvit af domkapitle öfvertygad om alt hafva felat; äfvensom på grand deraf att jag sökt försvara mig emot ogrundade hörsagor och förklenande osanningar, som emot:mig i tidningen Nerikec Nya Allahanda förekommit, rörande förhål landet till mina församlingsboer, har hr vice far Hallman nu äfven afrådt mig ifrån a!t egå Herrans heliga nattvard, enligt följande bevis: Att undertecknad af för handen varande omständigheter och skäl ansett det enligt med sin embetspligt att afråda hr kyrkoherden A. Hallin från att tills vidare inom Axbergs och Hofsta församlingar begå Herrans heliga pvattrard, varder härmed på begäran intygadt af Axberg den 12 December 1861. J. C. Hallman, v. pastor i Axbergs och Hofsta församlingar. På ytterligare begäran af hr kyrkoherden A. Hallin att få veta de för handen varande omständigheter och skäl, som här ofvan åberopas, må hufvudsakligen anföras följande: ; 1:o. Den varning, som kyrkoherden Hallin erhöll inför Strengnäs domkapitel den 5 sistlidne Juni, införd i sin helheti Nerikes Nya Allahanda n:r 62 d. å. hvari bland annat förekommer: Kyrkoherden har inför konsistorium betygat si stå fast vid det förkastande af läran om vår Frälsares guddom, som innehålles i kyrkoherdens båda skrifvelser till konsistorium som ock yttrandet: Konsistorium — — — lägger på kyrkoherdens hjerta, icke såsom prestman, icke såsom kristen — kyrkoherden är i denna stund ingendera delen rätteligen — — — 2:o. Hr kyrkoherdens enträgenhet i de offentliga tidningarne, dels med domkapitlet, dels med sina församlingar i sin helhet, dels enskilda medlemmar af desamma, och 3:o. För undvikande af den anstöt och förargelse hr kyrkoherdens nattvardsgång under dylika förhållanden i ET TERS sku le åstadkomma. Axberg den 14 December 1861. J. C. Hallman. Härvid torde böra anmärkas hvad jag i mina underdåniga besvär anfört och hvilket äfven varit i Nerikes Nya Allahanda intaget, att jag i mina skrifvelser till domkapitlet icke förkastat eller förnekat läran om Jesu gudom, atan endast förklarat mig sakna biblisk grund för densamma, hvadan domkapitlet, såsom mig synes, otillbörligt har varierat mina-ord. Helt visst har v. pastor flallman genom denna åtgärd beredt sig ett ökadt välbehag hos domkapitlet och många utaf mina församlingsboer, kanhända ock hos många prester, och jag är långt ifrån at! missunna honom det; men ganska hårdt sy nes mig vara alt, sedan jag, såsom samv.tsgrann prestman, inför domkapitlet visat bibelns motsägelser, rörande nämnde dogm, och huru samma motsägelser kunde borttagas, med uttryckt syfte till en önskvärd förbättring i vår lära, om min åsigt befunnes riktig, ej alienast blitva dömd att mista embetet, utan icke ens nu i mitt bekymmer få njata trösten af att högtidligt begå Jesu åminnelse, hvilken genom öfverstepresternas kabaler blef orättvist dömd i Jerusalem, Att klaga öfver v. pastor. Hallmans åtgärd i detta fall anser jag vara utan ändamål. men på det hr vice pastor Hallmans nit må blifva kändt och vederbörligen uppskattadt såväl af domkapitlet och presterskapet som nf allmänheten, önskade jag att få det infördt i tidningen. Att med hjertat hafva l: Jesus i åminnelse är mig dock lyckligtvis l.