för ung ännu att kunna vara fulländad, och hans fördelaktiga utseende, hans intelligens, hans beundran för Italien och brinnande kärlek för sin konst tillvunno honom välvilja och intresse af alla, som kommo iberöring med honom. Mary visade alltid Gertrud hans bret, antingen de innehöllo uttryck af tillgifvenhet för henne sjelf eller planer för framtiden, eller häntydningar på hans barndoms hågkomster af henne, som han alltid kallade lady-Bird. Men, såsom vi förut sagt, i sitt eget hjertas hemlighet lät hon henne ej blicka in. Med allsin skarpsinnighet och förmåga att göra slutsatser kunde Gertrud ej. vinna insigt om rätta naturen af Marys känslor för Maurice, eller det verkliga djupet af hans böjelse för henne, och denna Ovisshet var en beständig retelse för hennes nyfikenhet: De yttranden, som rörde henne sjelf i hans bref, smickrade hennes inbill Ta och hon kände liksom ett svagt stygn af bedrägen väntan, om två eller tre bref å rad ej innehöllo någon antydan af detta Klag. ; n gång skref han ifrån Florens: Jag satt i morse på en af bänkarne vid Casino, pjutande af den friska morgonluften, efter en natts oupphörligt arbete, lyssnande till flodens brus och det aflägsna bullret från den vaknande staden. kn blomsterflicka gick förbi mig och kastade i mitt knä en hyacint och en jasmin. Hon log och gade, att de skulle hjelpa mig att drömma om min frånvarande älskarinna. Både leendet och gåfvan voro förtjusande och, förunderligt att säga, båda blommorna voro i mitt ginne förenade med hågkomsten af hemmet och det förflutna; — du, min Mary, med den rena hvita lilla blomman, som du all tid älskade så mycket, och vår lady-Bird med hyacintens ljutva doft och strå lande färgprakt. Det var den spira hon alltid valde, när hon spelade Titania. Der italienska flickan hade verkligen spridt er trollkraft öfver mina. drömmar, oeh jag