Frågan om Hjelmarens sänkning. : Konungens befallningshafvandes i Örebro län under den 15 nästl. November afgifna atlåtande i detta ämne är, med uteslutande af en kort ingress, af följande lydelse: Frågan om beredande af ett större aflopp för Hjelmaren i afsigt att derigenom befria strandegare från skada, orsakad å deras egor af vattenöfversvämningar, är mer än sel elgammal. Den har i början endast ntgjorg en tvist emel lan Hjelmarens strandegare, hvilka påyrkat att vårvattnet, sedan detsamma öfversvämmat deras ängar och dymedelst bidragit till gräsvextens ökande, måtte afledas så hastigt, att hinder icke uppstod för ängarnes afbergning, samt egare och innehafvare af fisken och vattenverk i Hynt devadsoch Eskilstuna ström, hvilka fordrat rättighet att bestämma vattnets aflopp på det. för deras verk och inrättningar fördelaktigaste sätt. Hvad i saken alltsedan dess början blifvit till sjordt, huru jordbrukets vigtiga intresse så småningom sökt på sednare tider göra sig allt mer gällande, och huvu förenämnde tvist uppnått den vidtomfattande ståndpunkt, hvarpå dm nu sig befinner torde, såsom hörande till en fullständig utveckling af frågan, icke böra förbigås. Redan för längre tid tillbaka, än med nu tillgängliga handlingar kan visas, synas klagom hafva blifvit förda öfver dämning vid Hyndevads fall, enär en vid sjelfva fallet belägen kronoqvarn blifvit omkring år 1650 nedrifven och sedermera år 1662 åter uppbygd längre ned 4 strömmen, der Rosenholms skattlagd2 qvarn ut ir belägen. Ett ålfiske skall ock varit vid fallet nrättadt och SAN ög en betydlig del af ström nen, men sannolikt omkring samma tid upphör Derefter anlades längre ned ett nytt ålfiske, 80 Irefs för kronans räkning till år 1738, då d sfverläts på öfversten baron von Siegroth. Vi en sistnämnde år den 7 April, i följd afingån aa klagomål, af domaren 1 orten hållen syn, a såg synerätten att genom ålkistans flyttande oc strömmens rensning någon förmån skulle vinna och om detta icke gjorde tillfyllest, bee up rensning af Hyndevadsfallet på norra sidan. följd häraf Nea ock den gamla lkistan; oc flera smärre byggdes i Rosenholms qvarndam, dej de ännu finnas. I anledning af 1755 års starka vattuflöde, hvarom landshöfdingen frih. Reuterholm i ut derd. skrifvelse den 28 Juli förmäler, att vattn stigit så högt på Hjelmarens stränder, att på di flesta stillen der lian då borde brukas, ej synt liknelse till gräs, utan kunde man i vattnet so: stod på ängarna, med farkost och fisketyg ob hindradt framkomma, och hade man på mån stä len måst drifva kreaturen från hemmane högre uppåt landet, hölls den 24 Juli samma en undersökning af Hjelmarens utlopp. geno Qvisla å för borttagande af olofliga fisk. verk oci beredande af vattnets friare aflopp; vid hvilk tillfälle allmoge från Nerike uppgifvesihafvi gort öfvervåld å dammen vid Rosenholm; hvi en då skall till en del nedrifvits. Efter ytter ligare besigtning af landshöfdingen baron Rå lamb uppdrogs den af de häftigaste öfversväm ningarne påkallade närmare undersökning r rande beskaffenheten af de öfverklagade fördämt ningarne vid Hyndevad, åt öfverdirektören vit undtmsterikontoret J. Faggot, hvars den 8 Sept samma år afgifna betänkande bland annat inne håller, att ehuru de undersökningar, som 1 anled ning af klagomål öfver vattnets flödandei Hjel maren tid efter annan försiggått, frikallat däva rånde dämningen för att vara orsak till berörde vattenflöde emellan två strömfall; Fiskarefalle och Tysk Hyndevadsfallet voro belägna ofvanfö; dämningen och ålkistorna, Faggot dock på an förda skäl ansåg, att om än uppenbart vore, at den ovanliga vätan varit första orsaken till dess? vattuflöden, dammens beskaffenhet vid ålfiske likväl varit den andra; hvarförutan Faggot fö reslog, att de fyra öppningar som han låtit i oftanämnda dam ppplaga, måtte blifva till der längd ochdjuplek de egde, dädanefter såson flodluckor, de der efter lag borde öppnas och slutas, hållne och vårdade. Samma dag, som detta betänkande in ick, af lät K. M:t skrifvelse till dess befallningshafvan de i Nyköping och Örebro med fastställelse i Faggots åtgärder och ig samt förständigand till landelisfdimgärne att hålla noga tillsyn öfve verkställigheten och efterlefnaden deraf. Mel redan den 29 Juni följande år 1756 -inging egarne till Segersjö och Götarsvik till eders K M:t med en underd. supplik, hvaruti de besvä , rande sig öfver Hjelmarens kem oci föreslogo åtgärder, som till förekommande dera borde vidtagas. Under tiden hade ock baronv I Siegroth hos eders K. M:t klagat öfver landtmä : teridirektören Faggots åtgärder med dammen öppnande. I anledning häraf förordnade eder K. M:t i skrifvelse till k. kammarkollegium d 22 Juni 1757, att undersökas borde, om icke strömmen ofvanför dammen orsaken till vattnet uppdämmande funnes och förnämligast bestod i Tysk Hyndevadsfallet, Hyndevads ström, Oxö: och Strömsundet samt der utsattaj fiskverk oc