gan Pehrsdotters och skomakaregesällen Larssons intyganden; att de begge; före klockan! tio ifrågavarande dag, hört de förstnämnda tre vittnena omtala, att Lindqvist nyss förut varit å näringsstället inne och, efter hvad Larsson hört dem uppgifva, förevisat persedlar af guld; ty finner äfven jag hvad sålunda förekomi it och i förening med Lindqvists erkännande inför sin förman, stadsfiskalen Kock, att han redan två dagar före visitationen haft persedlarne i sina hänler, måste tilläggas större vigt och betydelse än detsamma eljest 1 och för sig sjelft tillkommit, utgöra, emot Lindqvists bestridande, full bevisning att denne, åtminstone några timmar före visitationens verkställande, det dervid anhålma godset i egen värjo innehaft. Af hvad sålunda är vordet ådagalagåt följer väl icke ovilkorligen, att omförmäldta gods sedermera, med Lindqvists vetskap, eller genom hans anstiftan blifvit hos Norstedt inlagdt, men för att motsatsen skall, under sådant förhållande, kunna antagas, har det ålegat Lindqvist att dertill visa skälig anledning, och som denne, under förnekande endast att före visitationen hafva innehaft det stulna godset, åsidosatt hvarje annat förklarande, som till en för honom gynsammare utredning af saken möjligen kunnat föranleda, samt sålunda icke ens föreburit att godset blifvit utan hans vetskap honom frånhändt, eller att han af annan anl:dning varit, under innehafsandet deraf, urståndsatt att detsamma, på ett wf hans egen vilja beroende sätt, vårda och berandla, måste jag för min del antaga, att den itgärd, hvarigenom godset kommit att ur hans vård och förvar i Norstedts värjo förflyttas, vait utaf honom sjelf af fri vilja vidtagen, föranstaltad eller tillåten, och sådant desto hellre, som den af Lindqvist omedelbart derefter företagna visitationen antyder på samma gång käniedom om stället, der godset förvarades, och den brottsliga afsigt, hvari detsamma blifvit ditfördt. Vid pröfningen af det ansvar, hvartill Lindqvist, för hvad sålunda, efter min tanka, mot nonom förekommit, må lagligen anses saker, finner jag, på de i utslaget anförda skäl, honom cke kunna för delaktighet i sjelfva stölden, elter för det han vetandes nött och gömt med tjufven till ansvar fällas; äfvensom jag icke eller anser kongl. förordningen den 28 Augusti 1778, om insvar å den som annan till brott förleder, tilämplig på förevarande fall, der fullbordandet af det brott, som varit i fråga att anstiftas, ej är vordet ådagalagdt vidare, än att pröfningen deraf måst lemnas på edgång af annan person än Lindqvist sjelf beroende, utan måste äfven fag under för handen varande förhållanden och då, efter hvad intagligt är, Lindqvists åtkomst till ifrågavarande gods samt innehafvandet deraf från början stått med hans tjensteutöfning i gemenskap, anse honom för sitt med samma gods vidtagna förfarande, hafva i tjensten sig förbrutit; men, med afseende å förbrytelsens svårare beskaffenhet och den skada, som deraf uppkommit, finner jag, för min vel, Lindqvist böra densamma? med sexton dagars fängelse vid vatten och bröl unigälla samt varda den tjenst hån innehar och missbrukat förlustig; hvarförutan jag kännerhonom skyldig att den i utslaget bestämda kostnadsersättning till Norstedt utgifva. Beträffande hustru Lindqvist, som endast ofullständigt gittat från sig leda misstankan att hafva på oärligt sätt åtkommit den från fru Steuch stulna guldnål, som, enligt hvad tvenne vittnen sammanstämmande intygat, funnits i ett hustru Lindqvist tillhörigt och af henne påhafdt klädesplagg infästad, anser jag henne hafva bort föreläggas att, jemlikt 49 kapitlet 2 S missgerningsbalken, med sjelf sins:ed sig urtjufva göra, samt, efter det sig visat, om hon ga eden gå eller ieke, vidare utlåtande angående henne meddelas. År och dag som ofvan: På rådhusrättens vägnar: Fr. Platin. — Uti poliskammaren har i dat icke förekommit ngt mål af betydenhet. Under helgdagarne ha högst få fyllerimål förekommit, men en mängd slagsmål, och gatnufredsbrott, för hvilxa den nya stränga strafflagen blifvit tillämpad. Flere åkareäfven som bryggareoch bagarelrängar ha blifvit fällde till böter för öfverdådigt körande. Polisen säges ha kommit på spåren ett formigt tjufband, som i teatrarnas korridorer tillgrivit öfverrockar. Dylika stölder ha föröfvats på n och samma tid å olika ställen inom teater: okalerna. — Söderhamn d. 3 Jan. Sist! lördag inlemmales på härvarande postkontor den förkomna postäskan, tillhörande Kihlaforss bruk. Den hade uppvittats at tvenne vermlänningar bakom en lada vid gamla landsvägen straxt utanför vestra tulen och var vid upphittandet uppskuren. Det ekommenderade bretvet var borttaget samt tvenne ref uppbrutna, men dessa sednares innehåll, 1itgörande broderier, hade ej behagat plundraren, tan var åter inlagdt i brefven. Något annat var j rördt i väskan. Förberedande undersökning völls härom inför råd husrätten sistliden måndag, lå likväl inga vidare upplysningar vunnos. — Ett mord begicks 1 Alfta vid de så kallade Borns qvarnar sistlidne juldag, i det mjölnarenkan Kerstin Andersdotter blef ihjälslagen af in dräng, hvars rätta namn vi ännu ej känna, nen som i socknen fått vedernamnet Tulpan. Tärvid lärer tillgått sålunda, att drängen — en ärdeles öfverdådig och vildsint person — uldagsaftonen kommit i handgemäng med sin natmoder, dervid han först gifvit henne ett vårt slag vid tinningen, hvarefter han med båda ötterna trampat henne på magen tills döden öljt. Att detta hemska mord skett med fullt ippsåt, synes bevisas deraf att drängen kh jullagsmorgonen till personer, som frågade honom m han ej ämnade gå till kyrkan, svarat: Nej, ag ska vara hemma och slåss med käringen:? Länsmannen, som af ett funder tumultet närva