yngre och fillbaka midt i drömlika sagoåldern. Här vore rätta landet för en Ling eller en forn. ordisk Don Quixote. Men äfven en Sancho Panza skulle finna sig här. Jag fick min boning i Siljord hos en välmående landthandlare, midt i hans talrika och vänliga familj; städade rum med solsken på golfvet och friska törnrosor i stora porslinsfat på borden, taflor på väggarne Joch fortepiano om qvällarne. Der fanns Itvå unga damer, några små flickor och en rödblommig guvernant; eljest. hvarthän man såg, fanns det skyhöga berg och närmast öfv.r oss ett mörkt och hotande fjell. som den dristiga bondpoesien gifvit namnet Skäårfven. Men nere i trädgården, der bier surrade, voro körsbären mogna, och emellan vinbärsbuskarne fanns det violetter och penser, förgäl-mig-ej — röde roser och öint blaa — och äfven fjärilar. Det låg en alldeles förtjusande stillhet och frid öfver de: hela. Jag skulle nästan vilja vara eremi på det viset. Och hvilken prakt! De omät liga fjellväggarne öfverklädda som med ljusblått och grönt sammet, med smala forsa och bäckar och fall, glittrande i solen sor silfver och perlband — milslånga och ickt, persiska mattor af ullgarn, men lefvand: ängar och fålt, med sina doftande blomster flitiga myror och myriader kryp med gull vingar, epåletter och -porrar. Frukost med färskt smör och grädde, konstrikt kal febröd, koketta skorpor, friskt granris pi golfvet, och på bordet Kongsbergs Tidend: 2g Correspondent med nyheter om Garibal dis landstigning på Sicilien och jordbäfnin gen i Lissabon. Man kände sig liksom en lugn hamn från oceanens stormar, oci till och med kanariefogeln -i buren tyckte: sjunga Viken tidens flyktiga minnen. Jag 2jorde bekantskaper rundt omkring i bond stugorna och blef öfverallt emottagen mer okonstlad hjertlighet och välvilja. Efte; allt tror jag att bönder och konstnärer äre de som förstå hvarandra bäst. Men de gem kom också att jag skulle lemni Siljord — tiden går och vi med tiden — och en vacker morgon satt jag således igvi i karriolen nedanom förstuguqvisten — oci sörde vidare genom granskog, förbi forsar och fall; utför långa backar och uppför dit anlände vi till Bandagsvandet, en stilla oc djup sjö, inklämd emellan skyhöga fjellar Det är från ett litet ställe som heter Daler vid denna sjö som jag skrifver detta. Jag hade rekommendationsbref till länsmanner och. finner mig i allo väl. Det är mid uppe i fjellbygden och förtjusande vildt Också här finnes det ett par ättehögar på 2ården, så att det blåögda ljuslockiga fo: set nog äfven här torde ha kungligt blod i ådrorna. Huset der jag bor tillhör-er storväxt och klok bondgubbe, Norgaard, 84 år gammal, som varit Storthingsman i 1814 och med deputationen till Stockholm; de: ban fick Carl XII:s stora guldmedalj, mer ännu skrattar åt hvad ban kallar dåvarandt nofvets Bestrebelse att indsmigre sig ho: Bondestanden4. Jagkan. icke. beskrifvr hura väl jag finner mig uppe i denna vildnark, och ämnar derföre spara så mycket id som möjligt ör att stanna här — nasurligtvis görande utflykter i trakten. Du skall förlåta mig att jag liksom litet skryter med att stadslifvets trassel och småaktigheer icke förmått förqväfva mina högre och renare tendenser. Jag är förtjust af Norgt ch finner mig icke hafva det ringaste min dre sympati för norrmännen än för sven skarne. Det är stor skada, att de begge olken icke komma i mera personlig berösing med hvarandra, och att vi svenskar ck. hafva mera råd och lust att besöka letta härliga, storartade land, nordiskheten: tärna, men så ofta heldre låna oss fram ull Paris, för att komma hem med skräd larräkningar, mingnen från Champs Elysåes och en elegant parfym af sängkammarluft. Angående båda folkens känslor för hvaranIra ycker jag mig hafva funmt mycket nera köld och likgiltighet i Sverge fö: Norge och norrmännen än här för Sverge. Jag har icke hört ett enda ovänligt ort :mot-os3 af någon, tvärtom, och jag kan i sammanhang härmed icke underl-tå att annärka, hurusom jeg här har varit på stil en, der man af artighet för mig hissar svenska flaggan --finns det många herre sårdar i Sverge, der man eger den norska. fall en liknande komplimang skulle komma i fråga? Vi,skola icke förbise, att Norgt Idrig varit hotadt af någon annan fiende i rig än Sverge, att det byggde alla sin: ästningar emot oss — ungelär som vi emo: tyssland, och att det derföre skulle vare elf naturligt, om norrmännen hyste ojemörligt mycket större misstroende till oss äv som verkligen är fallet; I Norge är de; cke någon ovanlighet, att man vid mid: iagar drieker broderfolkets skål — äfver iå ingen svensk är närvarande — förmod gen myeket oftare än någon föreslås 2 iverge. Båda folken hafva så många likrtade goda sidor, att det icke kan undgi att uppkomma respekt och förtrolig vänskaj: :em emellan i den mån de mer och me; ära käona hvarandra. Kung Oscar va sppriktigt älskad här, och man hör knapp: vigon som icke med verklig rörelse talar mm honom; och mycket af denna kärlek war nu fallit på enkedrottningens lott. — lag skulle vara. glad, om mänga af mins landsmän kunde få tillfälle att besöka detta niska och stolta land; många fördomar ståsa bort på fjellen, och man skulle i all all komma hem igen med ena renare norliskhet i sinnet och ett öppnare öga för naturens höga majestät. I synnerhet vore iet önskligt att våra studenter och målare oftare klättrade hitöfver. Det skulle säkert öra mycket mera godt än alla revisioner wf föreningsakten. Man skulle då icke län re blunda för att vi af gammalt äro samna folk, och att vi svenskar hafva mycket nera likhet med norrmän än t. ex. med skåvingar. Dethär för mig varit en öfverrasking att finna ätt bondfölket häromkring taOC TEST UI 10 VINNA TOS