ras efterkommande aldrig kunna vara nog seksumma.? :s indelnipgsverk låg så att säga in nuce. Två kortare upp satser om krigsmaterielen och flo:tan unde de båda krigsåren sluta detta: högst för tjenstfulla bidrag till vår krigshistoriska lit tcratur. I det förord hivarmed prins Oscar inleder delen yttras, att den serie af arkivet som innefattar perioden 1630—1632 är med detta band afslutåd, samt att ny subskripson kömmer aft anställas för att utröna hurnvida ögonblicket är gynnsamt till att omedelbart begynna arbetet på arkivete ijerde och följande band, ett vädjande till den historiska forskningens vänner i vårt and, som vi tro ej skall bli gjordt förgäfves. Rom förr och nu. Sjette häftet. Westerås 1861. Biskop Fahlcerantz fortsätter nitiskt och oförtrutet sitt krig mot den katolska verllen. I detta häfte, som är nyss utkommet; meddelar han Jesuiterordens hemliga instruktioner. Af dessa har nemligen en ny upp: aga utkommit i Paris förlidet år. Det berällas. om dessa instruktioner att då under religionskrigen före 1661 många jesuitkollegier blefvo tagna och plundrade af protestanterna, fann man i deras arkiver handskrifna exemplar af dessa Monita Secreta Societatis Jesu, och tre editioner utkommo nästan samtidigt (1661) i Paris, Prag och Padua. Ehuru gjorda efter särskilda manuskripter, äro de tre editionerna sinsemellan fullkomligt öfverensstämmande. Författaren till Rom förr och nu4 anser flera inre kännetecken på det tydligaste ådagalögga instruktionernas äkthet. Naturligtvis äro jesuiterna sjellva angelägna attleda missankan på någon antijesuitisk elakhet, men on satirist skrilfver icke så ledsamt, tillägger författaren. Efter dessa instruktioner förekommerinu anmälda häfte en berättelse om den händelse som gaf anledniog till jesuiternas förvisande ur Frankrike 1761. Det var jesuitersamfundets vägran att betala en betydlig kuld för en af deras egna agenter, under rättegången om hvilken sak det framkom så betänkliga reglor och yttranden af jesviter, att sjellva den föga moraliske Ludvig XV ej kunde smälka det, utan, jemväl följande allmänna rösten, förvisade hela säll. skapet ur riket. Det återkom dock med bourbonerna. — ttim den af, vår bekante författare Onkel Adam utgiina barntidskriften Linnea, hvars profnummer redan vunnit förtjent erkännande och uppmärksamhet och förtjenar all rekommendätion, har till subskription anmälts en tidskrift för ungdom af båda köden, som från detta års början skall utgifvas här i tockholm af dr Julin-Faubricius. Utgifvaren är tysk och för ej lång (tid sedan anländ till Sverge samt har blifvit utnämnd till lärare i tyska språket vid Upsala akademi. Han har förut i Tyskland utvilvit en tidskrift för ungdom, och det är af denna han här vill utgifva en öfversättning. I ett program meddelas många förmänliga yttranden at tidningar och enskilda personer i Tyskland öfven den tyska editionen. Anktioritotstro och fri forskning. Hr komminister Ignell har begärt rum i Afionbladet för nedanstående Erinringar vid hr akademiadjunkten Myrbergs artiklar ?Om N. Ignells kriik af wundren och evangeliitron i d:r Beckmans teologiska tidskrift, 2:dra och 3:dje häftet. Alt jag först efter några månaders förlopp går alt med några ord bemöta dessa artiklar härrör af tvenne skäl. Jag hade i.den uit April månad utkomra skritten: ?Den ursprungliga kristna tron och dogmtron? ställt mina ord särskildt till Svensk kyrkotidning, såsom redän sjelfva titelbladet tillkännagaf, och trodde mig af denna tidnings bekanta nit för förfäktandet af alla föråldrade kyrkliga läror och institutioner så mycket mer kunna. vänia, att hon ej skulle lemna fullkomligt obesvarad denna till henne ställda skrift, helst af den uppmärksamhet, ! ou väckte, tydligt tillkännagar sig, alt dei henne uttalade ER delädes åf en ganska stor fraktion af den bildade allmänheten. Jag ville derföre afvakta Svensk Kyrkotidnings svar för att ej trötta allmänheten med en iiererad polemik. Men för det andra kunde jag vid andra artikelns slut icke veta, om icke möjligen ännu kunde komma en tredje, och ville icke falla min antagonist i talet. Nu, då utaf tvenne utkomna nya häften tydligt visat sig, att artikelserien icke längre fortsättes, och, under loppet af åtta månader, bvarken från Svensk Kyrkotidning eller från någon annan kyrklig organ något ord låtit höra sig i anledning af den anförda lilla skriften, ber jag alt genom Aftonbladet få ställa till hr Myrberg några erinringar. Hvad först det allmänna bedömandet af min ståndpunkt och mitt religiösa åskådningssätt: vidkommer, behöfver jeg härpå icke ingå i något svaromål. Det träffar nemligen icke mig, utan bott den fantasibild hr M. uli sin inbillning uppgjort sig om mina läror. Jag har ej omfaitat någon mening om vårt