fjord gick han hem och lade sig toch då hade lockan nyss ringt nio. (I afseende på tiden är Lindquists uppgift olika med Schreils och Dahlgrens). Af de erhållna medlen hade Lindquist till sin son lemnat 150 rdr, föregifvande att de voro vunna på spel, samt till hustrun 36 rdr, som han sagt sig hafva fått genom arbetstörtjenst; 70 rår hade han gömt i sin säng, der der de blifvit funna, men för resten kunde han ej redogöra. Beträffande de penningar Halfvar Larsson mottagit, upplyser Lindquist, att Larsson stoppat dem i en flaska som han gräft ner, utan att Lindquist vet hvar. Sedan Schreil blifvit gripen hade en afton Halfvar Larsson tri fat samman medDahlgren och Lindquist, dervid den förstnämnde uttryckt sin farhåga; att Schreil troligen angaf äfven dem, men uppmanade Dahlgren och Lindquist att icke på något vilkor bekänna och hade Halfvar Larsson derjemte hotat att han ville köra den längsta knif han kunde komma öfver i hvilken af dem båda som bekände. Sedan Lindqvist icke hade något mera att meddela och blifvit förd i-sin cell, inkallades: Halfvar Larsson, 55 år gammal, högväxt, med ett markeradt ansigte, hög panna, kal hjessa, lifliga ögon, något böjd näsa, han talar långsamt och beräknande, tyckes vara slug och listig och har stor förmåga att kunna antaga sken af oskyldighet och fromhet. Han är född i Daiarne 1 Schedvi socken, kom som ung i snickarelära, der han var i 5,, år, blef gesäll och begaf sig så ut att resa, arbetade i Stockholm och Gefle och var någon tid till sjös. År 1824 fick han för första resan stöld 27 par spö eller. som han uttryckte sig, råkade för första gången ut för en obehaglighet, blef derefter försatt på fri fot och uppehöl sig på olika ställen till år 1829, då han åter begick stöld, fick straff och kom på Långholmen som försvarslös, hvarifrår han uttogs 1832 af en hökare i Stockholm, arbetade sedan på en tändsticksfabrik och begick 1853 ny stöld i Stockholm, då han hos en klädnäklare tillgrep klädespersedlar, värderade till 3 rdr 16 -k. bko, hvarefter han blef strafi: ör tredje resan stöld med 40 par spö och di till lifstidsfängelse, kom på Uarlskrona fästning 1836, förflyttades sedan först till Malmö och derefter till Warberg samt blef af kongl. nåd fri 1855, och efter den tiden hade han, som order föllo, icke begått någonsottist, Han fick tjenst hos löjtnant Muhl på en egendom vi Warberg, der han uppehöll sig till i år, då har begaf sig först till Köpenhamn och sedan hit. fick arbete här i staden vid en byggnad hos hr Himmelman, bodde i Betlehem, der han hyrt en lägeuhet, af hvilken han uthyrt ett rum till Dahlgren; ingick i gifte för 5 år sedan med en jenstepiga på löjtnant Muhls egendom; hustrur är äfven här i Malmö. Om stölden på tolagskammaren säger han sig icke känna det ringaste och förnekar all både delaktighet deri och vetskap derom; han har väl hört talas om den sak hvarför han blifvit tilltalad, men icke vidare. Han berättade derefter en historia, att då stölden skett och han fått veta att 500 rdr utsattes som belöning för brottets upptäckt, hade han begifvit sig till Lund i afsigt att upptäcka tjufven, men utan att lyckas. vid hvilket tiltfälle han kom sent tillbaka om natten; annars hade han alltid varit tidigt hemma i sin bostad och hade aldrig varit ute on. aftnarna, bedyrade, att då han en gång genon; Kongl. Maj:ts nåd fått sin frihet igen, kunde han, vid sin framskridna ålder af 55 år, visst icke hysa tankar om att vilja begå något tjufbrott, utan han ville ärligen förtjena sitt uple och hade oc haft god arbetsförtjenst. att han icke behöft tänka på olofliga utvä gar. Han medgaf att han träffat på Schreil. men sade att denne kallat sig P.ttersson och att ban ansåg honom för cn karl. Dahlgren bodde hos honom och han var saledes med denne bekant: likaledes kände han äfven Lindqvist På tolagskammaren hade han varit en gång i Juli månad, och hans ärende var der att höra ig för om lägenhet fanns till Warberg, dit han ville resa på besok. Viihöll i öfrigt sitt nekande om någon delaktighet i stölden. Deretter hördes upplysningsvis: Halfoar Larssons hustru, 27 år gammal, af ett hyggligt u ie, snyggt klädd, liflig i sitt vände, bekymrade sg föga om sin mans missle; hon hade vid förhöret svårt för att hå g allvarsam, utan småskrattade gerna och tycks vara särdeles gladlynt; en gång skulle h n rsöka att spela en mera sentimental rol och le gråta, men det lyckades icke riktigt, n snart återtog sin naturliga glädtighet. I bpgaf att hon är född i Halland, der fadren torpare och hade tjenat på löjtnant Muhls endom vid Wa: berg då Halfvar Larsson var der; hon hade för 6 år sedan fått ett barn och dan gift sig med Halfvar Larsson; hon kände icke att han varit straffad för stöld. Mannen hade varit elak mot henne och hon ville flytta från honom samt önskade nu att få resa till Warberg. Hon hade sagt sin man redan före hans häktande, att hon ville resa ifrån honoB och han hade svarat, att hon gerna kunde resa at hi -et, s Om stölden sade hon sig icke känna något emedan hon inte läste några tidningar; hon hade sedan väl hört talas om den, men det örde henne inte. Att hennes man skulle vara ieri delaktig, trodde hon visstinte; mannen va; ultid tidigt hemma om aftrarna och lade sig bittida, men hon visste icke om han någon nau :gått från hennes sida. En gång hade han likväl på sista tiden varit i Lund och kommit seni nem. De hade ofta haft besök af bekanta. och re karlar hade haft nattlogis hos dem, nemlisen en snickare, en stenhuggare och en bild huggare; en som hette Pettersson hade ocksi gat der i två nätter. För öfrigt svarade hor alla frågor om stölden endast med de orden Inte kan jag veta det, hvilket hon uttalad : n sjungande ton och med cn enfaldig min. ion anmälde sig slutligen skola -.resa följand: lag till Warberg, hvaremot domstolen icke had: något att invända. . j Sedan rättens session nu räckt i nära 5 timnar, uppsköts målet. De kos Schreil anträffad: ;enningar blefvo dessförinnan till skeppsklare aren Ohlson öfverlemnade. LANDSORYS-NYHETER Wadstena den 1 Jan. Vid sistl. månde; ållet ssmmanträde med ledamöterna af Lysings Jahis samt Wadstena stads hushållningsgille a:ade sig apotekaren Holmberg ordförandeplatsen ilken genom enhälligt val tillföll löjtnant Laledt på Starby. Göteborg den 31 Dec. Messlingen ha u äfven spridt sig ut till Brännö, Styrsö oc! Flera barn hafva redan i denna sjukhi