Stö!den i Malmö tolagskammare. Efter förhöret med de förut omnämnda Schr: och Dahlgren inkallades: ! Lindqvist, 47 är gammal, hög till vexten, stari och groflemmad, ansigtsdragen fula, näsan i: tryckt, af ett tanklöst men godmodigt utseend: född i Lyngby i Bara härad, fadren som v: qvartermästare vid dragonerna, död: kom t digt i smedlära, tog sedan tjenst först på Bosjökl: ster hos kammarherren Knorring, sedan hos hanv landen T. Frick här i staden och på Ann torp; blef vid 23 år soldat vid södra skånst infanteriregementet, tjenade från 1838 till 184: blef utstruken för stöld, för hvilken han stra: fades med 22 dygns vatten och bröd; blef de efter fri och kom i tjenst hos en bonde derhar var i 12 år till år 1855, då han åter begick stölv. hvarför han straffades med 28 dygns vattenoc! bröd samt 5,, års fästning i Malmö. Strafftide: var nu till ända i Juli månad i år. Han he hustru och 7 barn. Sedan han blifvit i somri: fri från fästningen har han biträdt som arbetkarl vid ett bryggeri. Han hade träffat Schrei hos Halfvar Larsson, dervid Dahlgren ock:: varit tillstädes, då de kommit öfverens om sto: den. Schreil kallade sig då för Pettersson. Hal: var Larsson var den som gaf upp förslaget ti: stölden och han hade redan under sommarer härom samtalat med Lindqvist, då denne sor fånge arbetade vid en byggnad hos sekreteraren vid jernvägsbyrån Himmelman, dervid Halfvar Larsson hade uppsigt öfver arbetet. Om aftonen, då stölden skulle ske, fingo de tilltalade ut kl. omkring half sju och började med att förtära bränvin; sedan gick Dahlgren efter kofoten; Halfvar Larss,n hade med sig tvenrc huggjern. De starnade vid promenaden för at derifrån sea efter när tullhusdörren stängdes, och då etta skett, gingo Schreil och Halivar Larsson till tullhuset, medan Dahlgren begar sig till husarvakten för att förvilla der och Lindquist posterade sig vid Runnerströms magasin, der han hörde at två smällar att dörren till tullhuset bräcktes upp. Då stölden skett kommo Dahlgren och Schreil med kassakistan och bådo Lindqvist hjelpa till, hvarvid de lof. vade, att om Lindqvist ville bära skulle han få så mycket peningar han ville önska. Han tog då kistan på ryggen och bar den ensam uppät . promenaden; derefter togo de andra fatt på len, men de orkade ej långt, så att Lindquist ick hjelpa till ännu en gång, och kistan forslades den då förut omnämnda vägen till jordhögen vid kanalen. Lindquist blef derefter ilsagd att gå och passa på samt se efter hvar väktaren höll sig och han blef på sin post tills kistan var sönderslagen, då Schreil kom med oenningarne i en näsduk, hvarefter. de begåfvo sig till Halfvar Larssons kök och delade bytet. Lindqvist fick 373 rdr; och sedan delningen var