art, såvida rikets ständer, hvi!ket man hai skäl hoppas, till museum öfverlåta äfver der andra, staten tillhöriga: hälften af: Ost indiska huset nat iokalor för läsrum samt de en arkäologiska m. fl. mliogar. — Huru många bevis på prelatensisk förblindelse historien än har att uppvisa, kan denha dock ännu i våra dagar gå så långt, att man har svårt att tänka sig någonting eådant möjligt. Eller hvad skall man väl säga om en erkebiskop, om också katolsk, som i det 19:de århundradet, stödjande sig på bibeln, gör sig till kämpe för det af hela den civiliserade verlden utdöma slafveriet; och detta till på köpet icke inför en samling af slafhållare, hvilkas egennytta det kunde komma an på att smeka, utan här i Europa, i sjelfva Frankrikes hufvudstad. Men så otroligt det låter, är det likväl sannt. Den romerskt-katolska erkebiskopen i Newyork, som för närvarande vistas i Paris, har nemligen i en lång artikel i tidningen Monde uppträdt såsom försvarare af negerslafveriet i Förenta Staterna. Sitt försvar hemtar han både ur historien och bibeln. Slafveriet är en följd af arfsynden, påstår han, och abolitionisternas stora synd består justiatt vilja ingripa i Guds och tidens ag, i det de sträfva att åstadkomma en förändring i det amerikanska folkets lif. — Stockholms köpmannaförening hade sistl. lördag sin sista qvartalssammankomst för detta år, dervid den nuvarande direktionen, nemligen: hrr K. A. Almgren, J. E. Fröberg, Henr. Davidson, S. Friedländer, J. Bäckström och C. Högström återvaldes, samt till suppleanter utsågos hrr G. Rooth, E:d Brinck och Er Bexelius. Till revisorer valdås hrr ÅA. M. Berglöf och August Österlind. Denna förening, grundad hufvudsakligen i ändamål att genom samband emellan hufvudstadens varuförsäljare söka åstadkomma ett ordnadt kreditväsende samt derigenom afböja och förminska; iörluster wid varors försäljning på tid, för hvilket sednare syftemål föreningen medelst antagna ombud jemväl följer och vakar öfver de gäldbundna boens utredning och förvaltning, stiftades i Mars månad 1858, och har antalet ledamöter beständigt förökats; det utgöres nu af omkring 150 handelsfirmor, hvilka hufvudsakligen hafva affärsförbindelser med landsorterna. Vid sammankomsten utdelades äfven tryckta förteckningar, hvarutiredogjordes för behandlincen af de konkurser i landsotterna, utr hvilka föreningens medlemmar voro intresserade. Af en dervid fogad summarisk uppgift å antalet af dessa konkurser sedan föreningen år 1858 trädde verksamhet, fann man dessa uppgå till icke mindre än 619 stycken, af hvilka genom ackorder 223 blifvit afslutade till förmån i de flesta all för sådana gäldenärer, som genom ofrivilRR olyckor och motgångar måst inställa sina Mfärer och således gjort sig väl förtjenta af föeningens medverkan till en förnyad NN ret. (D. AD -——