FINSKAS VETERANER ). He — Co MEMOIRE-NOVELL tr 0. F. RIDDERSTAD. Rudolf Runer var en man, som med sjelfständiga tänkesätt kände sitt värde. Efter att hafva tillräckligt pröfvat sin ställning till familjen, drog han sig, för att undvika alla förödmjukande tillfällen, så mycket som möjligt tillbaka. Det var emellertid inom denna aristokratiska krets som han först lärde sig inse den-himmelskriande orättvisa, hvarmed rättsanspråken stånd och klasser emellan voro ä ( Det var här, — och vid jemförelsen emellan den öfvermodets ton, som horrskadest dessa salar, med förödmjukelsen os sina-jemnlikar, — som hän först upp: täcktesoch fann fröet till det onda, som så djupt tärde den tiden. Det var här som öfvermed om behofvet af en genomgripande åring af samhällsskicket vaknade hös honom; här som han grundlade det beslut att en dag, derest försyhen så ledde hans vägar, med orubbligt mod och ihärdig beslutsamhet kämpa för en vidt omfattande samhällsreform. SVäl insåg han att 1772 års författning betydligt förbättrat förhållandena, men äfven i den voro icke proportionerna emellan statsmåkterna nöjaktigt jemnade, än mindre hade den förmått göra sig till en i verkligheten lefvande sanning. ZMed Rudolf Runers lynne skulle han icke Ah 8e A. B. n:r 282—285, 287—290, 293, 294, 296, 299 ech 300.