STOCKHOLM deux 24 Dec. Vi lemna i dag gerna politik och polemik åsido och vi göra det så mycket hellre, som för ögonblicket visst mycket få af våra läsare ha sinne för sådant, utan de flesta i stället äro upptagna af tanken på den nu ingående högtiden och på de familjelifvets fröjder och omsorger, som dermed stå i nära sammanhang. Vi tillönska dem af allt hjerta en god och angenäm julbelg; måtte den ljusets högtid, som nu firas, sprida glädje och hugnad inom vårt samhälle och må de familjekretsens fröjder, som äro införlifvade mid denna på ei gång religiösa och nordiskt nationella fest, breda sitt vänliga skimmer öfver både palats och kojor! Men i kojorna bor ofta en gäst, som icke tillstädjer glädjen att der inträda. Om förnöjsamheten än är aldrig så stor, så måste dock den ytterliga nöden alstra sorg och förtviflan. Och en sådan nöd träder ofte icke fram i öppen dag; det svåraste eländet är ofta det, som haren viss försynthet för att träda fram och anlita offentlig välgörenhet, utan måste uppsökas. Med lättsinnigt utkastade allmosor är det ingen välsignelse och intet gagn, men den, som sjelf vill taga reda på dem, hvilka oförskyldt lida nöd och försmäkta at brist på det nödvändigaste, och som sedan vill af sitt öfverflöd på ett förståndigt sätt hjelpa den nödlidande, han kan på det sättet bereda sig ett stort och redbart julnöje. — som — rer.