formen af ett slags novell eller rättare sagdt lefnadsteckuing framställer här författarinnan qvimfans ställning under olika tlefnadsförhållanden och åldrar, ifrån den unga nyss ur klosterpensionen till föräldrahemmet återvändande pensionärens känslor och intryck ända till den emot grafven lutande gamla mormoderns erfarenheter. Ehuru man af ofvannämnde omständighet finner, att det är en satolsk qvinna, hvars ställning i lif-vet författarinnan velat teckna, så beröras! här inga kontessionella skiljaktigheter, lika litet som man här besväras af den sötsura sentimentaliteten, som är så vanlig hos de nyare franska moraliskt religiösa noveller; hvilka utkomma under specielt hägn af den romerska kyrkan. i