deremot Spå H. M:t konungens höga önskar med dess allernådigste tillstånd och beskydd efter teckningar af kammarherren,..majore och riddaren Fr. v. Dardel under dess spe ciella ledning i Paris, hvadan detsamma åtminstone enligt förläggaren konal.; hof och akademiboktryckarens förmenande, ha ett ogement högre värde än det förra arbe tet, för hvars afsättning alls ingen puff be höfver användas. Att regeringen ifrigt intresserar sig för er genomgripande representationsförändring be rättas allmänt. Måtte nu inga mellankom mande hinderX ånyo inträffa, som tillintet göra de glada förhoppningarne. Tant Aj neta har med vanlig ifver anslutit sig til hr Dalman, Wilhelm Fredrik Achates, de mycket små reformernas nitiske målsman. Hon har redan förskaffat sig hans väl träf fade porträtt i fotografi, men koloreradt och hon visar det för alla, för att ådaga lägga oriktigheten af påståendet att har skall vara grå. Jag är fullt beredd, ut. ropade tant Agneta i går, att stå och falle med honom4. Det lärer vara hon, som förmått hr Karl. Ekeblad att på sina soiråer för hästköttsätandets befrämjande äfven uppläsa några skaldestycken, bland andra ett om representationen och de gråt, i den ädla afsigien att blanda en gnista poesi i det sorgliga ämnet4. En skickligare panegyrist för de grå än hr Ekeblad anser tant Agneta icke kunna påträffas. Han lemnar ju äfven ett grått sto hvarje gäng att delas, nej att bortlottas bland hans hörare. Den högtidliga akten, då domkyrkan i Westerås purifierades efter verkställd reparation, bevistades af tant Agneta, som då var på besök hos en kusin, som odlar westeråsgurkor; och den gjorde på henne ett djupt intryck. Biskopen, iklädd hela sin påfviska skrud, stödjande sig på en krumstaf från medeltiden, omgifven af tolf vördnadsvärda prelater, åstadkom en alldeles ypperlig effekt, påstår hon. — Onkel Gösta har vid hennes lifliga beskrifning gjort hvarjehanda små inpass och påstår estämdt att, emedan den i domkapitlet förvarade antika krumstafven befanns af torrröta förstörd, blef i största hast en ny krumstaf förfärdigad hos snickaren Elmgren och Fe af fabrikör Dalman, begge boende i Westerås. Likaledes påstår hon att de tolf prelaterna voro lika många frodiga Westmanlandsprostar, hvilka egentligen bevisade sig hafva uppfattat dagens stora betydelse och blifvit lifvade vid den splendida måltid som följde på kyrkofesten. För öfrigt påstod onkel Gösta, att hela den papistiska delen af nämnde fest var anordnad af biskopen, som i grund och botten är en stor satiriker, just för att öfMee allmänheten om den myckna rigg som besvärar vår statskyrka. — Men d uppblössade tant Agneta. Huru vill du bevisa att biskop Fahlerantz är af ett sådant sinnelagX, sporde hon. Det är ganska lätt, svarade onkel med det orubbligaste lugn. Fahlerantz och jag äro ungdomsvänner. Vi ha studerat tillhopa i Upsala. Då skref han ett verk, som undlade hans rykte och som beredde hans Inträde i svenska akademien. Ja väl! inföll tant, fmen då akademiens verksamhet är inskränkt till det allvarsamma, kan allraminst hon uppmuntra en satiriker. Att blifva en af de aderton är egentligen ingen uppmuntran, enarare ett patent befrielse från vidare andlig verksamhet. mellertid vill jag nämna för dig att Fahlerantr utmärktaste arbete är en qvick persiflage på — syndafloden, som han ytterst komiskt beskrifver i sin Noaks ark, indelad i två våningar. Den första kallar han 4Den nya verldseditionens första korrekturark jemte fan i båten såsom intelligensblads, — Andra våningen kallar han: den yra vildåsnan skall omskapas till menniska. Jobs 11 kap. 12 versX. Arkens första våning utgaf han ånyo, men Comdiktad — han är, som du vet, en stor vän af ordlekar. Allt det der är godt och väl, menade tant. Hans Noachs ark känner jag icke, men det vet jag, att sedan den utkom blei han både feclogie doktor och biskop, och det blir ingen som ej är renlärig. Med Fahlerantz renlärighet är det dock både si och så, svarade onkel; biskop blef han emellertid. Men om en simpel Rolorsadjankt djerfts gifva ut den der oachs ark, tror du att det gått honom väl? Tror du att han ens fått ett pastorat i tredje klassen? Nej, visst icke. Men jag ser uppå dina ögon att du gerna vill höra dig föreläsas något ur Noachs ark. Nåväl, jag skall göra dig till viljes. Noach (skeppare näst Gud af mitt förande fartyg, Noachs ark kalladt, för närvarande liggande vid redden af Caucasi spets, ämnar (vill Gud) vid första goda vind afgå till dess destinationsplats AraratX) föreställes i full verksamhet att taga emot alla vederbörande ombord på arken, står vid landgången och talar följande: SNå ä nu alla församlade här? Här är ej tid att komplimentera, ty jag ser moln höja sig från jordens alla fyra hörn och det blixtrar i öster. Det blir ett ovanligt dusk väder. För er kan det vara likgiltigt om jag känner det af mina profetiska liktornar eller af en ännu högre uppenbarelse... — — Inträden och varen betäckta. Jag Ioppas