må ega möjlighet att granska anmärknir garnes befogenhet skall ins. noggrannt ar gifva sidan och raden. Ins. vill mindre fästa sig vid interpunk tionsfel. Dessa må vara mindre mening förvillande, och endast som exempel på at sådana förefinnas (och det göra deimassa vill han anföra några. Så fattas komma sid. 25 rad. 5 nedifrån, s. 38 r. 5 n., 8.4 Tr. 13 uppifrån (SOch jemte honom ett fullvusxe barn, satt Halfdan), 8. 51. r. 10.n., s. 6 r. 9 n. och flera; så står punkt för komma s. 107. 7.7 ups ltr itu lör. I n.; eller tvärtom: s. 18 noten, s. 52 noten s. 96 noten; eller punkt midt i meninger s. 119 sista r.; eller kolon för komma s. 41 r. 2 uy så 8. II:r, In. då sjunger kolsvar Jågel ifrån qvist:4; menlängre ned: då sjunger snöhvit fågel ifrån, qvist. Bindestreck ö1 något, hvarmed man varit särdeles frikostig. der det alls icke erfordrats; ja s. 118 r. u. finner man: och rune-taflorna af guldsom tappats bort; — medan deremot s. 69 ett bindestreck i Sikelö hade kunnat hafva något skäl far sig. R Värre är det med bokstafsfel, inkonseqvenser o. m. dyl. Så s. 9 r. 1 kungsal, men 8. 101 r. 3 det riktiga kungssal; s. 20 r. 8 n. om ej än konungason, hvilket den skarpsinnige utgifvaren funnit mera sägande än det enkla om ej en konungason, som andra upplagor häfva; s. 20 r. 5 n. grähåriga; 8. pe r. 6 nd. Men för Men; 8. 23 har (villej strida) för: han; 8.25 r. 6. n. angurvadel, men 3 rf. öfvan: Angurvadel; 8. 27 r. 12 u. Rordlands för Nordlands ; 8. 29 r. 11 u. kung halfdan för Halfdan; s. 38 I. 2 n. den obemärkte (qvinnan) för: den obemärkta, som i andra up;lagor; 8. 40 r. 3 n. står för stå; s. 40 r. 1 n. landsflyckt; 8. 53 r. 3 n. hvar särskildt månad för särskild eller åtminstone särskilt);: 8. 62 r. 3 D. Blygens ej, i bleke; s. 77 1: 10 -u. jag ensam hovet, hvilket utg. sökt att försona s. 88 r. 13 u. med var dag; s. 83 r. 11 n. då för gå; s. 84 noten, s. 38 för s. 58; s. 89 r. 6 Dn. härrliga, men 8. 104 r. 4 u. härligt och 5 r. längre fed: herrliga (i Böttigers upplaga (1859) står på alla 3 ställena stafvadt herräg; i den s. k. godtköpsupplagan af Tegnrs s. k. Ssamlade skrifter (1860) står på de två herrlig; men på det tredje, s. 145, har man velat hjelpa upp rimmet, kantänka, genom; en inkonseqvens (— felaktighet) i stafningen!); s. 92 noten, innebräde för innebrände; 8. 100 r. 16 u. ock för och; 8. 102 r. 3 n. ej för Ej; s. 103 r. 2 u. öken, men 8. 11 r. 10 u. öcken (samma fel finnes i de båda andra nyssnämnda upplagorna); s. 109 r. 6 u. hur för huru; s. 110 r. 13 u. temptet; 8. 112 r. 17 u. förrödda; 8. 113r. 11 u. der för det; 8. 119 r. 10 u. dunklet för dunkelt. För a med accent tyckes vår utg. vara mycket svag. Så s. 24 r. 1 u. der strådöd skrifves strå-dåd; bäst är dock s. 15r.4n.: Genom salen, lå lång som han var (för: så lång) !! Kronan på sitt utgifvareskap har dock utg. satt, då han 8. 37 r. 5 ui låter Frithiof säga till solen: Försof dig, nattens gyllne stjerna (i st. f. dagens). Huru ett sådant fel kunnat inkomma, synes gränsa till det oförklarliga; met! om män lägger detta till öfriga bevis på den textkritik, som utg. företagit sig, 8å har man sannerligen skäl till den tro, att förändringen skett med hans goda minne, kanske på hans ändring! — Men tror han sig genom en dylik revidering af Tegnår kunna frambesvärja åt sig sjelf någon gyllene stjerna, då fruktar ins., att denna kommer att försofva sig till Ragnarök — och litet till. Att de medföljande noterna bära vittne om samma skarpsinne som textbehandlingen, faller af sig sjelft. -Så har väl utg., der ett ord förekommer för andra gången, gjort hänvisning till förklaringsstället, dock långt ifrån alltid. Så ha ord och uttryck, som i en upplaga för den stora allmänheten väl behöft förklaring, blifvit utan, såsom Halvars hvita staf (s. 67), hvar helst en klinga sår högens säd (s. 76), Ham och Hejd (s. 56) m. fl. Rättvisan fordrar dock det erkännande, att utg. åt andra ord bestått förklaring på två ställen, såsom Hel s. 6 och 24, Ragnarök 8. 37 och 117, Heimskringla s. 851. och 114, äfvensom att utg. s. 84 lemnat hän-. visning till en not, som icke finnes. Man skell kanske säga, att flertalet af här anmärkta fel är af mindre betydenhet; men ins. vill då fästa uppmärksamheten 1:0) på deras mängd; 2:0) att de ej förekomma i ett eller annat ark, utan (deri åtminstone är utg. konseqvent!) hela boken igenom; 3:0) att äfven språkets yttre form i en författares verk, den mången tager till auktoritet, är ingalunda ovigtig, och 4:0) att fel, om ock små, dock äro fel, och fel tevisa slarf; men slarf vid en fölkupplaga af en sådan bok som Frithiofs Saga är och förblir oförlåtligt! — Derför har ins. härmed velat offentligen varna allmänheten för hr Norstedts folkupplaga af nämnda skaldeverk:. Slutligen bör märkas, att det tryckeri, hvarifrån boken utgått, har ett ingalunda oförtjent rykte för vackert arbete — något, som endast ställer det här anmärkta skamliga förfarandet i ett än mera besynnerligt jus. Att förläggaren skulle vara okunnig om förhållandet är ej tänkbart; att han känner det, men låter saken ha sin lugna gång, i den visshet, att Upplagan, liksom awmat, det oaktadt Sgår i allmänheten, derpå tviflar åtminstone icke ins., lika litet som han tviflar på hvad, under samma omständigheter, en hederlig förlägoare hade ojort. Sch.