STOCKHOLM den 13 Dec. Om rikets ständers justitisombudsmans embetsberättelse för år 1860. Sedan n. v. justitieombudsmannen Frö man genom företrädarens, häradshöfdingen Carl Westers oförmodade och plötsliga från fälle den 4:de sistlidne Augusti insattes iutöfningen af justitieombudsmansembetet ble! hr Frömans första och engelägnaste ålig gande att tillse, hvilka embetsåtgärder i första rummet påkallade hans verksamhet. Blanc dessa befanns den angelägnaste vara fullgö randet af don justitieombudsmannen ålagdi skyldigheten att emellän riksdagarne årliget genom trycket bekantgöra ett utlåtande öf-ver lagskipningens tillstånd i riket, samt om de brister som kunna vara att anmärka ul lagar, författningar och allmänna ekonomien hvilken skyldighet för året 1860 icke ännv var uppfylld, men icke derföre af den sam vetsgranne Wester förgäten: Materialier der till i åtskilliga ämnen förefunnos bland der aflidnesefterlemnade papper, förnämligast rörande fäögelseväsendet och fångvården, ej endast inom fäderneslandet, utan äfven i grannländerna. En uppsats i detta ämnt var äfven påbörjad och skulle troligen blif vit fortsatt och afslutad under tryckningen af utlåtandets första afdelning, innefattande redogörelse för under året afgjorda åtal Sistnämnda afdelning, börjande med en kori inledning, fanns i koncept till det närmast fullständigt uppsatt. Nuvarande justitieombudsmarnen här icke ansett sig böra uppskjuta med utgifvandet af denna berättelse, hvaremot han saknat rådrum att på så kort tid bearbeta öfriga materialier. De som afsågo fängelseväsendet voro ock — enligt hvad vi tro oss veta — så uppställda, att på egentligen blott utgjorde vägledning för hr ester sjelf, som i och för den slutliga ut: arbetningenreplierade på sitt ypperliga minne. Den nu utgifna embetsberättelsen börjar med en intressant resumå af de åsigter som hr Wester i sin till 1859 års ständer afgifna embetsberättelse anfört rörande justitieombudsmansembetets ändamål och betydelse, hvilka åsigter med ett par undantag af lagutskottet godkändes: I de fallåter, der nämnda myndigheter värit af annan tanka, utvecklar hr Wester ytterligare sina åsigter, dervid han, med vidhållande af desamma, städse iekttagit den berömvärda hofsamhet, som utgjorde ett så vackert drag i hans karakter. Med samma lugn har han ock besvarat några anmärkningar som blifvit gjorda mot ett af henom framstäldt förslag äl lagförändring i