FINSKA VETERANER ). MEMOIRE-NOVELL AP OC. F. RIDDERSTAD: Åtta dagar gingo. Jag hade förklarat magistern, att jag icke.kunde hålla mina tankar tillräckligt tillhopa för alt draga nåon nytta af hans undervisning, och jag blef Befriad från lektionerna. Min plats var och förblef på en stol, utanför min. fars dörr. Jag såg dåläkaren kom och gick och hur min mor sväfvade, tyst söm ed skugga, ut och in. Förgäfves bad jag om upplysningar — ivgen svarade. En eller ett par gånger om dagen fick magistern tillträde. Jag alundadeshonom. På attoren den åttonde dagen tog min mor mig i handen och förde mig til! min för. Min Gud — hur förändrad han var. Förnyade slagattacker hade redan på det högsta vanställt hans unsigte,sjukdomen hade redan på ett förfärligt sätt härjat hans lemmar... Djupt gripen sjönk jag ned på ina knän. Hans blick sökte mig, hanigen-ände mig. ?Gudiloff, sade had, jag dör.? . För hvarje ord han talade drog han djupt fter andan. ; ?Jag ville säga några ord.? Han stannade åter. Tungan ville icke göra omnom tjenst. Du är fattig, fortfor han efter en stand; du måste lära dig att arbeta:? Det blef honom allt svårare och svårare tt få fram orden. Tusende bekantskaper... sök inga.? 2) Se A. B. nir 282—284,