NN SIUURITVILVL CH 09 DCG. VÅrliga riksdagar eller en verklig representationsreform. Grundlagens stadgande, att en grundlagsförändringicke kan definitivt antagas vid samma riksdag, der fråga om densamma väckes, utan att den först vid en riksdag måste antagas att hvila till en annan, då dess öde skall definitivt afgöras, är i flera hänseenden ganska välbetänkt. Detta, att ett förslag blifvit hvilande på ständernas bord; ianebär, att man ansett detsamma så vigtigt och bebjertansvärdt, att man på allvar ifrågasätter dess antagande och derföre framlägger det inför nationen till. ett moget bepröfvande såväl af dess princip som af allå dess detaljer samt möjligheten af dessas praktiska tillämpning. En sådan förnyad och sorgfälligare pröfning har ofta visat sig vara af behofvet påkallad. Vårt tunga och invecklade riksdagsmaskineri, långt ifrån att befrämja en sorgfällig granskning af alla. ärenden, både ifrån. representationens och pressens sida, försvårar densamma i hög grad. Man fin-. ner här i afseende på representationens särskilta förde!ningar och delegationer alltför ofta tillämpligt ordspråket: ju flera kockar, desto. sämre soppalX Icke sällan märker man, att utskotten förlitat sig för mycket på den fyrfaldiga granskningen i de särskilda stånden, under det stånden lita på hvarandra och på utskotten och ej sällan låta memorialer rörande återremisser och sammanjemkningar m. m. passera utan synnerlig uppmärksamhet. Ett exempel på, hura understundom både utskott, ständer och press kunna förbise inadvertenser, formella brister och tvetydigheter uti lagförslag innan de blifvit antagna, lemnar 146 regeringsformen utisin nya lydelse, hvars bristfälligheterfframträdde så tydligt -och vållade så mycken oreda och så många svårigheter, då den första gången skulle tillämpas i och för reglerandet af städernas valordningar. Att det icke ens kan vara menadt från defas-sidäj som röstat för ett förslags antagande. att hvila till. nästföljande riksdag; att de derigenom övilkorligen afse att det äfven definitivt skall artagas, följer redan deraf, att oftas alternativa förslag blifva hvilande, hvilka mereller. Mindre: beröra samma ämne och af hvilka; blott ettdera kan antagas. En sådan egenskap af. alternativer ega i sjelfva verket, ehuru det icke af -konstitutionsutskottet finnes tydligen uttryckt, de tvenne från senaste riksdag hvilande grundlagsändringsförslagen, .som -afse: det ena uppskof i riksdag, -det andra. införandet af årliga riksdagar. Vi ha understödt båda dessa förslags antagande atthvila fill grundlagsenlig behandling vidsnästariksdag; men vi anse att det förra af dem har långt större utsigter-för sig. att blifva.definitivt. antaget och att det under forhandenvarande förhållanden har stora företräden framför det sednare. Ett förslag om uppskof i riksdag var redans hvilande till 1856—58 års riksdag, men blef. vid början af nämnde riksdag törkastadt af två stånd och förföll sålunda. Men konstitutionsutskottet, som ansåg de skäl, på hvilka förslaget grundades, vara af den beskaffenhet, att icke kunna jäfvas, samt att det motstånd, som detsamma rönt, ieke var riktadt mot sjelfva hufvudsaken, utan mot en och annan detaljbestämmelse, förnyade förslaget, hvilket vid början af nästlidne riksdag åter fö: föll genom presteståndets och bondeståndets vota. Sedan konstitutionsutskottet änyo upptagit detsamma med några modifikationer, blef det vid sistlidne riksdag antaget till hvilande at alla fyra stånden, och man bör kunna hysa den förhoppningen att det nu skall kunna bli defi nifivt antaget. Dettä förslag har också med afseende på den närvarande politiska situationen afgjorda företräden framför förslaget om årliga iiksdagar, som vid senaste riksdag antogs till hvilande efter votering i förstärkt konstitutionsutskott, och hvilket då af presteståndet med en mycket stark majoritet förkastades ur konservativ synpunkt och med en mycket knapp majoritet gick. igenom i bondeståndet, som ock troligen vid nästa riksdag kommer att förkasta det ur liberal synpunkt och af intresse för en verklig representationsreform. Hufvuddrägen uti det hvilande förslaget om årliga riksdagar, äro, såsom våra läsare torde erinra sig, att rikdagsmännen i preste-, borgareoch bondesändet skola väljos för tre år; att riksdag under intet vilkor må. räcka längre än fyra månader och skall taga sin början den 15 Jan. hvarje år; att, statsregleringen skall uppgöras för ett år i sender; att: om ständerna vid de fyrk månädernas utgång ej uppgjort ny statsreglering och lemnat ny bevillning, skall den förra bevillningen : fortfara till slutet af det år, undershvars lopp ny bevillning blifvit af rikets ständer fastställd; att motionstiden inskränkes; satt vid urtima riksdag, som af konungen kan upplösas, när han så för godt finner, inga, andra frågor och förslag få ifrågakomma än dem K. M. framställer, samt att hvilände grundlagsändri förslag icke kunna till slutligt afgörande tö-1 retagas förr än vid den riksdag, som sammenträder efter förrättade nya val. Som manser innehåller förslaget, betraktadt i och för sig sjelft, flera både nyitigal och vigtiga förändringar, som väl förtjenal att bebjertas af hvar och en, som hunnit få leda. vid våra långa, tröttande och i för-7 hållande-till ahvänd td och möda så föga resultåtrika riksdagar. Vi tro att alla libe-Å